Hana Brady var en av de 1,5 miljoner judiska barn som dödades under förintelsen och som för de flesta av dessa barn skulle hennes berättelse troligen sluta där.
Men ödet såg till att Hana inte glömdes bort och liksom Anne Frank, en av hennes samtida, skulle Hanas berättelse överleva och inte bara berätta för miljontals människor om skräcken orsakad av hat och intolerans utan också om styrkan hos den mänskliga anden.
Från en tidningsartikel till en prisbelönt CBC-radiodokumentär, en bok översatt till 40 språk, ett specialprogram på TV, en teaterföreställning och även till en japansk serie (manga) har Hanas historia berättats via många olika medier. Medan Hanas öde var tragiskt är det nästan något magiskt över det sätt på vilket hennes berättelse har nått oss, resväskan som transporterade den och de människor som bar den.
”Inside Hana’s Suitcase” är regissör Larry Weinsteins dramadokumentär som senast gjort Hanas berättelse känd. Ett anmärkningsvärt försök som lyckas smälta samman hjärta och en enastående filmteknik. Filmen hedrar arvet av Hanas berättelse och den otroliga serien av händelser som ledde till upptäckten.
Känd för sina prisbelönta musikalfilmer tvekade Weinstein först att göra en film på ett så mörkt tema som förintelsen. Men han ändrade sig efter att han fått veta mer om Hanas liv och särskilt efter mötet med George Brady, Hanas bror och Georges dotter Lara.
”Vi kände oss genast som en familj”, sade Weinstein, som kom tillsammans med dem till filmens speciella förhandsvisning i Toronto. Filmen var en publikfavorit när den hade premiär på Hot Docs International Film Festival i Toronto i april 2009.
Historien bakom ‘Inside Hana’s Suitcase’ började år 2000 i Japan när Fumiko Ishioka, verkställande direktör på Tokyo Holocaust Education Resource Center, fick ett paket från Auschwitz museum med föremål som tillhörde barn som varit i koncentrationslägret.
En ung Hana i en reproduktion av originalbilden. (Alliance Films)
Bland sakerna fanns en brun resväska med namn, födelsedatum, och inskriptionen ”Waisenkind” (föräldralös) målad på den. Fumiko blev fascinerad av resväskan och beslöt sig för att hitta dess ägare – ett arbete som ledde till upptäckten av Hanas ritningar, uppgifter om hennes fångenskap och slutligen till hennes bror George som hade överlevt kriget och bodde i Toronto.
Föga anade George, 72 år vid den tidpunkten, att han skulle få ett brev från Japan som innehöll hans systers teckningar och ett foto av den resväska han trodde var borta sedan länge. Detta ledde till en oväntad resa för George, Lara och Fumiko med osannolika möten och otroliga möjligheter att dela sin egen och sin systers historia med miljontals människor världen över.
”Det är ett otroligt ansvar som följer med den här berättelsen, säger Lara, som delar Hanas mellannamn. Medan förintelsens överlevande befolkningen krymper har George och Lara gjort det till sin uppgift att lära barn tolerans och empati, genom att använda den sanna historien om en liten flicka som dödades av hat.
Genom att berätta Hanas historia för skolbarn i Kanada, Japan och Tjeckien, betonar Weinstein makten av medvetenhet. Dokumentären, precis som berättelsen är global och väver samman forntid och nutid, gammal och ung för att betona inbördes sammanhang. Vad är det för skillnad mellan Hana och de barnen som får höra historien i dag? Barnen förstår att skillnaden inte är så stor.
Genom sina många anpassningar har Hanas berättelse berört barn runt om i världen. Många barn och även hela klasser har skickat brev och bilder till Tokyo Holocaust Education Resource Center för att berätta hur de inspirerats av Hanas berättelse.
En klass i Kanada som komponerat en sång tillägnad Hana betonar den effekt historien haft på deras liv. ”Jag läste en berättelse om en ung flicka, en sann historia som förändrade mitt liv… Jag har modet att låta hennes drömmar växa – att dela hennes berättelse och vi har precis börjat sprida den. ”
Sången finns på George och Laras hemsida, tillsammans med många andra dyrbara minnen från Hanas liv.
”Hanas resväska är nu fylld med kärlek och tankar från tusentals barn. Den kanske verkar tom, men den har ännu en gång, mirakulöst blivit packad med liv och glädje”, säger ett meddelande på hemsidan. (http://www.hanassuitcase.ca/)
‘Inside Hana’s Suitcase’ har visats på vissa biografer i Toronto i november 2009 och i Vancouver och Montreal i november 2009.
Översatt från engelska: http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/25134/
