Det kinesiska kommunistpartiet försöker nu omdana sig självt, och centralkommitténs tredje plenum, som öppnades den 9 november, ska bli startpunkten för att få partiet på en ny väg med ekonomiska reformer.
Den 28 oktober, dagen innan datum för plenumet tillkännagavs, körde en SUV med tre uigurer över Himmelska fridens torg, det symboliska maktsätet för den kinesiska regimen. Bilen dödade tre personer och skadade ytterligare 28 innan den kraschade och exploderade. De tre personerna i bilen avled.
Kaoset på torget påvisade en illavarslande kontrast till de ljusa, officiella förhoppningarna om en nystart.
Kaoset inom partiet har varit synligt sedan 6 februari 2012 då den tidigare polischefen i Chongqing, Wang Lijun, flydde till det amerikanska konsulatet i Chengdu för att söka asyl. Wangs flyktförsök rev undan ridån från maktkamperna i partiet.
Lite drygt en månad senare fråntogs den tidigare kronprinsen Bo Xilai sina titlar i partiet och sattes under utredning. Aktionen mot Bo ökade spänningarna då partichefen Hu Jintao, och efterföljaren Xi Jingping, förklarade krig mot den tidigare partichefen Jiang Zemins falang.
Ungefär samtidigt som tumultet i partiet kom till ytan fick den kinesiska nationen inse att det tidigare försöket att förnya partiet genom ekonomiska reformer hade misslyckats.
Efter den katastrofala kulturrevolutionen slog partiet i slutet av 1970-talet in på ekonomiska reformer som ett sätt att överleva. Men regimens politiska system uppnådde ekonomisk tillväxt på bekostnad av brott mot de mänskliga rättigheterna, miljöförstöring och överkonsumtion av resurser. Nu misslyckas den ekonomiska tillväxten och ekonomin hotar att implodera.
Krisen för regimen blir allt djupare och partiets ideologi är bara ett spel för gallerierna. Oavsett hur många möten partiet håller, i vilka kadrerna tvingas recitera doktrinerna, så kan dessa tomma ord inte framtvinga någon tilltro.
Misslyckandet med den ekonomiska tillväxten skingrar nu den sista strimlan av legitimitet för partiet. Det är anledningen till att kommunistpartiet har tillkännagivit att plenumet kommer att handla om ekonomiska reformer – för att ge allmänheten en anledning att tro att det finns en utväg för partiet.
Strid mellan falangerna
Sedan Xi Jinping blev generalsekreterare i kommunistpartiet i november 2012, och Li Keqiang premiärminister i mars 2013, har de åtgärder de föreslagit stött på intensivt motstånd från de högsta nivåerna i kommunistpartiet.
Detta beror delvis på att partiet aldrig kommer att tillåta några grundläggande förändringar i sitt auktoritära styre. Men dessutom är alla försök till förändringar mycket känsligt för medlemmarna i Jiang Zemins falang.
Den 20 juli 1999 satte partichefen Jiang Zemin igång förföljelsen av Falun Gong. Jiang fruktade denna uråldriga, andliga metod vars utövare gör meditativa övningar och lever i enlighet med principerna sanning, godhet och tålamod.
Falun Gong hade blivit för populärt. Enligt officiella uppgifter från regimen fanns det minst 70 miljoner utövare – mer än antalet medlemmar i kommunistpartiet. Bland dem fanns, som Jiang noterade, högt rankade partimedlemmar och medlemmar i säkerhetstjänsten. Falun Gongs lära tycktes överglänsa partiets doktriner i det kinesiska folkets hjärtan.
Jiang gav order om att metoden skulle utplånas, och att alla medel var tillåtna i förföljelsen. Brutal tortyr, hjärntvätt och död blev följden. Partitjänstemän gjorde lukrativa affärer genom handel med organ från friska Falun Gong-utövare som berövades sina organ medan de fortfarande levde. Utredare bedömer att mer än 60 000 utövare dödats på det här sättet mellan 1999 och 2008, och att ytterligare personer dödats varje år sedan dess.
Dessa extrema åtgärder vidtogs utan tillstymmelse till lag som gör Falun Gong olagligt.
I fruktan för att han en dag skulle hållas ansvarig för brotten mot mänskligheten belönade Jiang dem som stödde honom mot Falun Gong, och fyllde toppskiktet i kommunistpartiet, militären och staten med sina medbrottslingar. Även om Hu Jintao efterträdde Jiang som regimens högste ledare, var det svårt för Hu att flytta det politiska inflytandet.
Centralt i Jiangs strategi var att föra fram sin pålitliga kumpan Zhou Yongkang. 2007 blev Zhou chef för politisk-rättsliga utskottet – ett mäktigt partiorgan med makt över nästan alla element i säkerhets- och rättsapparaten. I den här positionen förstärkte Zhou förföljelsen av Falun Gong.
Zhou var också medlem i politbyråns stående kommitté, vilket hjälpte till att garantera att hans makt inte kunde kontrolleras inom partiet – och säkerställde att policyn om förföljelse inte kunde ändras.
Men Zhou Yongkang skulle enligt planerna dra sig tillbaka 2012. Zhou gjorde då tillsammans med Jiang Zemin och Zeng Qinghong, tidigare chef för underrättelsetjänsten, upp en plan om att låta partichefen i Chongqing, Bo Xilai, efterträda Zhou som chef för politisk-rättsliga utskottet och i stående kommittén.
När tiden var mogen skulle Bo använda den utomordentliga makt han skulle få som chef för säkerhetsstyrkorna till att avsätta partichefen Xi Jingping. När Bo styrde partiet skulle de skyldiga vara skyddade under lång tid framöver.
Den förrädiska planen sattes i verket, men innan konspiratörernas intriger kunde spelas ut till fullo tog Wang Lijun sin tillflykt till Chengdu och avslöjade allting vid den mest känsliga tidpunkten.
Bo Xilai avsattes, och ända sedan dess har fientligheten från Jiangs falang mot Xi Jingpings styre blivit allt kraftigare.
Jiangs män kan inte stå ut med att Xi Jinping blir alltför mäktig. De klarar inte av att se Li Keqiangs ekonomiska reformer få någon slags framgång. Den här konflikten kommer inte att ta slut förrän Jiangs falang är helt tillintetgjord.
Kostnaderna för förföljelsen
Förföljelsen av Falun Gong har förvrängt de moraliska, rättsliga och ekonomiska systemen i Kina.
Alla i Kina vet att moralen i landet har sjunkit snabbt. De traditionella kriterierna för att bedöma rätt och fel, som varit djupt rotade i Kinas 5000 år gamla civilisation, gäller inte längre.
Hoppet bakom Deng Xiaopings ekonomiska reformer var att de skulle lägga grunden till ett rättssamhälle.
Men sloganen om att ”sätta den ekonomiska utvecklingen i centrum” har förvrängts av partikadrerna till att ”ta förföljelsen av Falun Gong som huvuduppgift”. Alla enheter inom staten och partiet förstår att förföljelsen förväntas vara deras viktigaste uppgift.
Förföljelsen baseras helt på lögner och våld, och den har fullständigt omintetgjort hoppet om ett oberoende rättssystem i Kina. Offentlig säkerhet, åklagarämbete och rättsväsende har korrumperats och agerar på samma sätt som den kinesiska maffian.
Konsekvenserna sprider sig från offren bland Falun Gong-utövarna till en terror av samhället i stort. Maktövergreppen och pennalismen och förtrycket av oskyldiga människor är omfattande. Konflikten mellan partitjänstemännen och medborgarna är större än någonsin.
Också i denna extrema situation försöker Jiangs falang stoppa alla reformer av rättssystemet. Alla förändringar kommer att störa den mekanism som byggts in för att stärka förföljelsen. Jiang vill se Xi Jinpings dröm om konstitutionalism förbli en dröm och kommer inte acceptera Xis försök att avskaffa arbetslägren.
För att kunna fortsätta förföljelsen tubbades Jiang partitjänstemännen till lojalitet mot honom och hans förföljelse, och använde möjligheterna till korruption och förskingring för att vinna dem över.
Hans folk kontrollerar de mest lönsamma industrierna i Kina, som oljeindustrin, telekomindustrin, järnvägarna och finanssektorn. Denna kontroll har gett ekonomiska resurser till förföljelsen.
Eftersom nästan alla industrier kontrolleras av dessa höjdare som är lojala mot Jiang så påverkar alla ekonomiska reformer den här falangens intressen och får den att tappa kontrollen över den kinesiska ekonomin. Utan ekonomiska resurser är det omöjligt att fortsätta förföljelsen av Falun Gong, något som kräver en enorm mängd pengar.
Så snart förföljelsen tar slut kommer dessutom Jiangs falang att ställas inför rätta. Utifrån ekonomiska intressen och överlevnadsinstinkt försöker Jiangs falang att hindra alla åtgärder till ekonomiska reformer.
Tomt prat eller verkliga reformer
När kadrerna samlas i Folkets stora hall för att diskutera hur partiets ska röra sig framåt så måste de inse att alla deras planer är förgäves om de inte hanterar de övergripande kraven vid denna tidpunkt i historien.
Jiangs falang befinner sig i ett tillstånd av panik. Det finns inga tankar på nationens bästa och inte heller någon omtanke om partiet. Det enda man bekymrar sig om är att man ska behöva betala för sina brott. Alla drag för att göra ens den minsta reform orsakar rädsla.
Faktum är att Jiangs falang och dess förföljelse av Falun Gong på ett oåterkalleligt sätt har förstört partiets legitimitet.
När förföljelsen startade var det kanske 100 miljoner människor i Kina som utövade Falun Gong. Tillsammans med deras familjemedlemmar har en grupp på hundratals miljoner människor direkt påverkats av förföljelsen.
Deras rättssäkerhet skyddas inte. De statliga departementen kan inte fungera på normalt sätt och samhället störs. Dessutom har myndigheterna investerat enorma mängder resurser på den olagliga förföljelsen.
Regimens långvarliga, storskaliga brott mot Falun Gong-utövarna kan inte rättfärdigas. Partiet har begått oräkneliga brott och befinner sig i ett hopplöst, obotligt tillstånd. Denna ondskefulla regim kommer oundvikligen att elimineras av historien.
Om inte förföljelsen avslutas är alla reformer och alla försök att få samhället tillbaka på rätt spår bara illusioner.
Om Jiangs falang inte elimineras finns det inget sätt för det nuvarande ledarskapet att göra framsteg.
Om man inte tar itu med detta kommer krisen som orsakats av förföljelsen att få ett utbrott förr eller senare. De interna striderna i kommunistpartiet kommer att bli alltmer akuta. Partiet kommer att lösas upp av sig självt.
Det nuvarande ledarskapet borde försöka genomföra de enda verkliga reformerna som kan förändra Kina: ta bort all makt från medlemmarna i Jiangs falang, avsluta förföljelsen av Falun Gong och upplösa kommunistpartiet.
Utan att ta dessa steg kommer ledarna att hamna i en mer och mer passiv och farlig situation.
Vilka steg ledarskapet än tar så kommer huvudbrottslingarna för förföljelsen av Falun Gong till slut att tas till en historisk rättegång. Det är bättre att följa kraven i historien än att svepas bort i dess avancemang.
För att kunna agera klokt och ansvarsfullt måste alla vid denna viktiga tidpunkt i historien utvärdera situationen noggrant och förstå Guds vilja, liksom folkets önskan.
Läs artikeln på kinesiska.
Översatt från engelska. Klicka på länken Kinas regim i kris där vi samlat artiklarna om turerna kring den pågående maktkampen i Kinas kommunistregim. Vi vill hjälpa läsarna att sätta sig in i sammanhangen och förstå vad som pågår i Kina.
