Enligt Kinas jordbruksministerium var den genomsnittliga inkomstskillnaden mellan stad och landsbyggd under förra året ungefär 9 600 kronor, vilket är den största på 30 år.
Jordbruksminister Sun Zhengcai avslöjade den 28 augusti i år att inkomsten per capita hos landsbyggdsbefolkningen ökade avsevärt under 2007 jämfört med 2006, men att ökningen fortfarande är mindre än den motsvarande hos stadsbefolkningen. Klyftan växer alltså. 2007 tjänade den genomsnittlige stadsbon 3.33 gånger så mycket som den genomsnittlige landsbygdsbon. Under 2006 var samma siffra 3,28. Professor Chu-Yuan Cheng från Ball State University i Indiana anser att det finns flera skäl till varför inkomstklyftan fortsätter växa.
– De senaste åren har den urbana ekonomin utvecklats snabbare än den på landet. Börsen i Shanghai har gått upp och många i städerna har blivit rika. Folk på landsbygden flyttar också in till stan och lämnar kvar kvinnorna och de äldre.
Åttio procent av de 1,3 miljarderna kineser bor på landsbygden. Enligt Cheng bidrar även den industriella nergången på landsbygden till den långsamma tillväxten.
– För många år sedan fanns många små industrier på små orter. De har gradvis gått under på grund av mekanisering och effektivisering i de moderna industrierna i städerna, som gör ett bättre jobb för mindre pengar.
Xie Tan, professor vid College of Business Administration vid Drexel University i Philadelphia, menar att problemet ligger hos Kinas folkbokföringssystem, vilket diskriminerar landsbygdsbefolkningen.
– I Kina registreras man som landsortsbo eller stadsbo beroende på var man föds. Men detta system tillåter inte omflyttning av arbetskraften. Genom att göra sig av med detta system kommer klyftan mellan landsbygd och stad naturligt att försvinna. Om människor som tjänar mindre pengar i byar på landet kan resa till städerna kommer denna process gradvis att reducera klyftan mellan stad och landsbygd.
Professor Xie tror att Kina skulle kunna lösa problemet genom att avskaffa folkbokföringssystemet.
– Varför behålla detta system? Det är en fråga om att man inte fullt ut genomfört privatisering. Till att börja med, om Kina avskaffade folkbokföringen på landsbygden skulle man förlora kontrollen över de lägsta regeringsnivåerna, såsom läns-, orts- och distriktsnivå där. Kommunistregimen vill inte att detta ska hända. Om man dessutom lät den urbana befolkningen röra sig fritt utan att registreras skulle man inte längre kunna ha kontroll över hur folk flyttar mellan städer. I grund och botten handlar det om att regimen behöver kontrollera folks rörelse och var de bor för att kunna upprätthålla sin politiska makt. Om stadsborna kan flytta till landsbygden väcks frågan om markägande. Det finns egentligen inget verkligt skydd av privat egendom i Kina.
Xie är även bekymrad över fattigdomen bland dem som bor i byar.
– Det stora glappet mellan stad och landsbygd har funnits länge och det har aldrig lösts. Om det fortsätter växa kommer den verkliga inkomsten för fattiga bybor att bli ännu mindre.
En annan officiell siffra visar att den genomsnittliga inkomsten för kinesiska bönder låg på 3 300 kronor per capita under de tre första kvartalen 2007. Enligt Sun Zhengcai har osäkerheten ökat under 2008 och det är svårare att få böndernas inkomster att öka fortare. Revalveringen av yuanen ledde till högre kostnader för exportindustrin längs Kinas sydostkust och har lett till att man börjat dra ner på produktionen. Arbetstillfällena för arbetare från landsbygden kommer att bli färre.
När det gäller att förutspå det kommande årets inkomstklyfta sade Chu-Yuan Cheng att situationen kan komma att förändras. Aktiemarknaden dök, vilket kommer att minska den urbana inkomsten. Inte heller fastightetsmarknaden är lika bra som förra året. Därmed kommer klyftan inte att bli så stor. En annan faktor är att priset på jordbruksprodukter har gått upp, och därmed ökar även böndernas inkomster.
Översatt från: http://en.epochtimes.com/n2/china/growing-income-disparity-between-rural-and-urban-chinese-3675.html
