Varje dag får 5-åriga Aaradhya Sharma följa med sin far till ett tempel i en liten stad i norra Indien för att be om en lillebror. Även om den lilla flickan ber uppriktigt där hon sitter i knät på sin gravida mamma förstår hon inte vad som skulle hända om hennes mamma föder en flicka till.
I det indiska samhället oavsett kast, ekonomisk status eller religion föredrar de flesta familjer att få pojkar. Under de senaste decennierna har detta gett upphov till en alarmerande ökning av selektiva aborter av flickor.
Förra årets folkräkning visade att det finns drygt sju miljoner färre flickor än pojkar i åldrarna 0-6 år. Skillnaden var sex miljoner 2001 och drygt fyra miljoner 1991.
Den nya tekniken med prenatal könsbestämning och selektiva aborter anses vara den huvudsakliga orsaken bakom ökningen, enligt en undersökning från Centret för global hälsa och forskning som publicerades förra året.
Enligt forskning kan de selektiva aborterna av flickor vara så många som tolv miljoner under de senaste tre decennierna.
Medan en pojke bidrar till familjens välstånd i Indien blir en flicka en del i en annan familj efter giftermålet. Hon anses Praya Dhan, vilket betyder ”någon annans rikedom” på hindi.
I det patriarkala indiska samhället är det pojkar som bär fram familjens släktlinje och har ansvaret att ta hand om gamla föräldrar.
En affisch som utfärdats av Indiens ministerium för hälsa och familjeomsorg lyder ”Det är ett måste för en lyckad nation att låta varje tjej leva.” (Med tillstånd av National Rural Health Mission)
När en flicka föds tillkommer ett stort ansvar för att skydda henne och via henne, familjens heder, att gifta bort henne till en annan familj och betala för hennes hemgift.
Medan hela samhället, särskilt på landsbygden, är med och firar när en pojke föds möts födelsen av en flicka oftast av hysch-hysch och suckar eller bistra miner.
Enligt Centret för global hälsa och forskning har utbildning och inkomst ingen stor betydelse, de flesta familjer föredrar en son i Indien. Men selektiv abort av flickor är vanligare i välutbildade och rika familjer. Ultraljud och abort kan vara dyrt i Indien, i synnerhet sedan det blev olagligt att använda ultraljud enbart för att bestämma kön på ett barn.
– Min svärmor blev ledsen när mitt andra barn också var en flicka. Efter det pressade hon oss att försöka igen för att få en pojke. Hon är snäll mot mina små flickor men hon längtar alltid efter en sonson, sade Prerna (fingerat namn) från Bangalore.
Kvinnor som bara har döttrar och inga söner står inför en allmän förbannelse och klandras för att inte kunna ge en arvinge till familjens fortlevnad.
Idag är kvinnor i större städer mer välutbildade och ekonomiskt oberoende och trycket på dem har minskat även om längtan efter en pojke i stort sett är intakt.
På landsbygden och i landsbygdssamhällen är trycket större och många kvinnor blir övergivna av sina män eftersom de inte kunnat ge dem en manlig arvinge.
I dessa samhällen följs ett vanligt talesätt fortfarande i stor utsträckning: ”Dho he phul Khilain gey” (”Vi kommer att ge upphov till endast två blommor”). Men två blommor betyder inte två flickor. Det innebär en pojke och en flicka eller om du har tur, två pojkar.
Därför är selektiva aborter av flickor särskilt vanliga i familjer där den förstfödde är en flicka.
Kusum (fingerat namn, eftersom hon fruktar repressalier från sin omgivning), är en 53-årig välutbildad mor till tre barn. Kusum minns det sociala trycket hon mötte för 15 år sedan när hon hade fött två döttrar.
– När jag hade fått mitt första barn, en flicka, ville vi ha en pojke, men det andra barnet var också en flicka. Så när jag blev gravid med mitt tredje barn, blev jag deprimerad och orolig, rädd för att det tredje barnet också skulle vara en flicka, sade hon.
– Inför möjligheten att det kunde vara en flicka till kom tankar på att avbryta graviditeten. Men mitt samvete revolterade och jag bestämde mig för att föda barnet. Tur att det blev en pojke så att pressen minskade!
Men så blev det inte för alla kvinnor i Kusums stora familj. Hennes svägerska hade redan fött tre flickor och hela klanen var orolig för hur de skulle klara av att betala så många hemgifter.
När det fjärde barnet också var en flicka blev graviditeten avbruten i fjärde månaden på en privat klinik i en annan stad för att hålla det hemligt, berättade Kusum.
– Tyvärr var det femte barnet också en flicka och min svägerska bad om min hjälp och vi tog henne till en klinik i stan.
– När jag såg det fyra månader gamla fostret i soptunnan kände jag gråten välla upp inom mig. Jag sade till min medbrottsling att vi har begått en synd. Lyckligtvis blev den sjätte graviditeten en pojke och den onda cirkeln tog slut där, sade Kusum med sänkt röst och suckade.
Översatt från engelska
