1952 gav Mao Zedong i förbigående ett förslag på en inspektionsturné att Kina kunde ”låna vatten” från den vattenrika sydliga delen av landet och leda det till den torra nordliga delen. Femtio år senare började arbetet, och precis som så många andra av Maos projekt har det blivit en humanitär och miljömässig katastrof. 

2002 började Kina bygga den massiva norrgående vattenomledningen. Projektets mål är att leda vatten från Yangtzefloden till Gula floden genom en serie kanaler längs tre huvudleder. På vägen skär man genom 600 floder. Den officiella beräknade kostnaden är 486 miljarder yuan, vilket är dubbelt så mycket som Tre raviners damm-projektet. 330 000 människor förväntas tvingas flytta enligt regeringens egen hemsida för projektet. 

Redan har man börjat flytta på tusentals familjer vid Danjiangkou-reservoaren i provinsen Hubei, vilken ligger nära startpunkten för den centrala leden i vattenomledningsprojektet, som ska förse Peking och Tianjin med vatten. 

Det har redan uppstått bråk och storskaliga protester mot korrupta ämbetsmän, orättfärdig kompensation och löften som inte uppfyllts av regeringen.  

I slutet av året skrev invånarna i byn Lianjiagang i Liupis bydistrikt ett förflyttningskontrakt. Men när de anlände till sitt nya hem i Guanghua i november blev de mycket missnöjda med den dåliga kvaliteten på husen och den undermåliga ersättning de fick.

Mellan den 24 och 26 november gick hundratals av de nyinflyttade byborna ut på gatorna för att ge luft åt sitt missnöje och kräva rimlig kompensation. De blev misshandlade av polisen och omkring 20 av dem greps, enligt Radio Free Asia. 

Zhang, som är en av de förflyttade byborna sade till Epoch Times att mellan 800 och 1400 personer blockerade den provinsiella motorvägen mellan den 24 och 26 november. Den 26 november skickade myndigheterna ut 5000 beväpnade poliser, bland annat via helikopter. 

– Polisen misshandlade och grep folk urskillningslöst, sade Zhang.

Han sade att protesterna gällde den dåliga kvaliteten på de nya hemmen, den långsamma hanteringen av hushållsregisteringen och bristen på insyn i hur kompensationen fördelades. 

– Så här långt har de som flyttat bara fått 7400 yuan per person, sade Zhang. 

Luo, en kvinna som bor i området vid Wudangberget sade till Epoch Times att de i hennes område också bara fått 7400 yuan per person, men att den officiella förflyttningskompensationen skulle vara 200 000 yuan. Luo sade att att de nya husen i snitt kostade 45 000 yuan och att de var av dålig kvalitet.

När vattnet i Danjiangkou-reservoaren nått sin maxnivå kommer 10 bydistrikt kring reservoaren dränkas, enligt China Daily. Över 18 000 familjer, sammanlagt 76 652 personer, har redan flyttats från området, som inkluderar staden Danjiangkou, häraderna Yun och Yunxi, och Wudangbergsområdet, enligt en artikel i Shiyan Daily den 29 november. 

Liupis bydistrikt är känt som det rikaste området i häradet eftersom det har bra odlingsjord för grönsaksodling. Snart kommer dock 968 hektar, motsvarande två tredjedelar av grönsaksodlingarna, ligga under vatten. Området som invånarna ska förflyttas till har mycket sämre jord och invånarna tvingades i princip skriva på kontrakten efter att man försökt kämpa emot beslutet, enligt intervjuer i kinesisk media. 

Vid den tiden hade Hubeis provinsregering beordrat att alla invånare i Yun-häradet skulle fås att skriva på omflyttningskontraktet innan 2009 var över, annars skulle häradets chef och partisekreterare förlora sina jobb, rapporterade China Business. I Kina använder man ofta den här typen av påtryckning mot ämbetsmän och det leder ofta till hänsynslös behandling av människor på lokal nivå.

Även fast de officiella rapporterna säger att vattenomledningsprojektet kommer resultera i 330 000 förflyttade, vilket är avsevärt färre än de som tvingades flytta som en följd av Tre raviners damm, men de som nu tvingats bort står inför särskilda problem. 

Wang Weiluo, en framstående expert på vattenprojekt som nu bor i Tyskland, sade till Secret China att den här omflyttningen är mycket svårare än den som man genomförde i samband med Tre raviners damm. Majoriteten av de som bor i området runt Danjiangkou-reservoaren har redan tvingats flytta två gånger tidigare när man byggt själva reservoaren. Nu måste de flytta igen. Det här är svårt för dem, sade Wang. Oavsett skälet för förflyttningen använder regeringen samma metoder och de som tvingas flytta har inget att säga till om. Ingen bevakar deras intressen och de vet inte hur deras framtid ska bli, enligt Wang.

Förutom den mänskliga kostnaden förutspår olika experter och studier att hela vattenomledningsprojektet kommer bli en miljökatastrof och dessutom inte råda bot på vattenbristen i norr. 

2001 publicerade tre hydraulikexperter från Xi’ans teknologiska universitet och Pekings normaluniversitet en gemensam rapport där man varnade att den stora mängden vatten som leds om kommer att minska förmågan till självrening i Hanfloden, som är en biflod till Yangtze, och att detta kommer leda till en ökad tillväxt av fytoplankton-alger. Det kommer också bli mer slam, vilket kommer minska flodens djup.

Mediarapporter från den senaste tiden har också bekräftat en tillväxt av alger i Hanfloden, enligt China Weekly. 

Den östliga vattenomledningsvägen har också orsakat svåra skador på ekosystemet, jorden och grundvattnet.

Wang förutspår att den negativa miljöpåverkan som vattenomledningsprojektet kommer skapa kommer att bli värre än den som Tre raviners damm ställde till med och att den centrala leden kommer ställa till med ofattbara skador i Hubeiprovinsen. 

Att man ska dra om ledningen rakt igenom 600 floder på vägen går emot naturlagarna, enligt Wang, och kommer leda till allvarliga konsekvenser under översvämnings- och torkesäsongerna. 

Trots alla dessa nackdelar och uppoffringar kommer norra Kinas vattenbrist heller inte avhjälpas, sade han.

– Det grundläggande skälet till Kinas vattenbrist är att de naturliga vattenresurserna skadats. Det handlar inte om en naturlig vattenbrist i området. Att leda om vatten dit kommer inte lösa problemet, sade Wang. 

Andra experter delar hans bedömning. 

– Den faktiska effektiviteten hos omledning av vatten via flera floder är mycket begränsad. Vattenomledningsprojekt bör följa naturens gång, inte gå emot den, sade professor Zou Yilin vid institutet för historisk geografi vid Fudans universitet till China Weekly. 

Översatt från engelska:http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/47144/