loadingKina har mer mer än 485 miljoner internetanvändare, mer än något annat land. (Foto: Gou Yige/Getty Images)
Kina har mer mer än 485 miljoner internetanvändare, mer än något annat land. (Foto: Gou Yige/Getty Images)
Opinion

Hotet från Kinas patriotiska hackararmé

Cha Si, Epoch Times

I juni rapporterades om tilltagande konfrontationer mellan Kina och Vietnam, om några öar i Sydkinesiska sjön. Men medierna missade ett krig mellan de båda länderna som inte efterlämnade fullt så mycket krutrök.

Kriget utkämpades med dataintrång och arméerna bestod av datorhackare från de båda länderna. Målet för striderna var att angripa det andra landets webbsidor.

De kinesiska hackarna kallade det ”en självförsvarsattack”. De blev rasande när kinesisk media rapporterat om att vietnamesiska hackare den 2 juni brutit sig in på en kinesisk webbplats och postat provocerande meddelanden som ”Det vietnamesiska folket är villigt att göra uppoffringar för att skydda havet, himlen och landet!”

De kinesiska hackarnas patriotism hade redan tidigare eldats på av medias upprepade fördömanden av Vietnam för att ”ockupera Kinas öar” och den fick ytterligare bränsle av den vietnamesiska cyberinvasionen. Den 4 och 5 juni utkämpade de ”ett heligt krig” för att utkräva hämnd.

Meddelanden på kinesiska sajter uppmanade patriotiska nätanvändare att ta värvning i kriget. ”Det är ok även om du inte känner till tekniken. Vi förser dig med enhetliga instruktioner och verktyg” löd ett tillkännagivande i anslutning till ett online-mötesrum dit folk kunde gå.

De kinesiska hackarna skröt om en jordskredsseger över vietnameserna. Mer än tusen vietnamesiska sajter slogs ut. Den mest kända kinesiska hackergruppen, The Honker Union of China (HUC), påstod att den lyckats hålla Vietnams största sökmotor släckt i mer än tolv timmar.

Kriget visade inte bara på kinesernas kapacitet i fråga om dataintrång kontra vietnamesernas, det visade också deras starka patriotism.

Det var inte det första patriotiska krig de kinesiska hackarna deltagit i. 1998 till 2001 slogs de mot USA:s hackare. Mest känt var ett cyberkrig i maj 2001.

I samband med att ett kinesiskt stridsplan kolliderade med ett amerikanskt övervakningsplan över Sydkinesiska sjön den 1 april 2001 hävdade Kina att den amerikanska dataintrångsorganisationen Poizonbox attackerade kinesiska webbsajter efter den 4 april.

Med argumentet att skydda kinesiska intressen organiserade HUC hackare till en kinesisk självförsvarsattack mot amerikanska webbsajter med start 1 maj. Amerikanska hackare slog också tillbaka. Kriget varade i sju dagar, fram till att HUC meddelade att det var över den 8 maj.

De kinesiska hackarna använde taktiken med en ”mänsklig våg” för att slå ut Vita Husets webbsajt från klockan 9 till 11 den 4 maj. I Kina uppskattade man att tre kinesiska sajter slogs ur för varje amerikansk, vilket visar på USA:s teknologiska överlägsenhet 2001.

Kineser hyllade HUC och dess ledare Lion som hjältar. Enligt den kinesiska sökmotorn Baidus uppslagsverk ”skapades HUC år 2000 av den legendariske ledaren Lion. När den var som störst hade den över 80 000 medlemmar och rankades som femma i världen. Dess mest berömda aktion var attacken mot Vita Huset år 2001”.

Zhang Zhaozhong, chef vid Nationella försvarsuniversitetet lovordade de kinesiska hackarna i en intervju med Folkets Dagblad: ”Kinesiska hackare släppte lös sitt ursinne [över den amerikanska hegemonin] och demonstrerade sin starka hängivenhet, sitt ansvar och sin patriotism. Deras motivation ska värdesättas och hyllas…”

Militären hyllade alltså inte bara hackarna, den räknade också aktivt in dem i den övergripande strategin för cyberkrig. Kina har erkänt betydelsen av cyberkrigföring i över tio år. Många kinesiska militärpublikationer har citerat en rapport från Rand Corporation som sade att medan strategisk krigföring i industrieran innebar kärnvapenkrig så innebär det i informationseran cyberkrig.

För att vinna cyberkrigen har Kina, utöver att utveckla sin egen datorteknik, använt sig av taktiken ”mänsklig våg”, som utnyttjades mot USA i Koreakriget.

Denna krigsstrategi använder sig av, och offrar, ett stort antal människor i ett slag för att kompensera teknologisk och militär underlägsenhet. När taktiken appliceras på internetbaserade krig krävs en enorm resursbas för cyberattackerna, innefattande militär personal, hackare, privata företag och kinesiska webbanvändare.

Den kinesiska militären har länge betraktat hackarna som en viktig komponent i sin krigsarsenal. Zhang Zhaozhong menade att man ska ”utnyttja [hackarna] maximalt och kombinera de lagliga och de underjordiska styrkorna så att de tillsammans snabbt kan förbättra vår nations säkerhetsnivå”.

Många kinesiska militärartiklar har citerat exempel på hur USA aktivt rekryterat hackare till sitt cyberkommando, och föreslagit att Kina ska göra det samma.

Den kinesiska armén följde också exemplet. Datorspecialisten Alan Paller, vittnade inför den amerikanska senaten om hur Folkets befrielsearmé år 2005 rekyterade Tan Dailin, med examen från Sichuanuniversitetet, efter att han vunnit en årlig hackertävling.

Militären utsatte Tan Dailin för en 30 dagars workshop där han 16 timmar om dygnet lärde sig att skapa avancerade attacker och slipade sina kunskaper. I december hade han tagit sig in i försvarsdepartementets datorer.

CNN har rapporterat om att ett hackerföretag i Zhoushan, en ö i närheten av Shanghai, mottagit finansiering från den kinesiska militären.

Nanfang Metropolitan Weekly, en kinesisk tidning med bas i Guangzhou, nämnde att en ung hackare som kallade sig ”Renil” gripits och fängslats i över en månad för att ha hackat några av Allmänna säkerhetsbyråns webbplatser.

När han frisläppts tog han ett dagjobb som bromålare, där han tjänade cirka 60 yuan (lika mycket i kronor) om dagen. Nätterna tillbringade han med att släcka utländska webbplatser, och han fick 1,5 yuan för varje sida sajt han hackade. På det sättet tjänade han 200 yuan varje natt. Det stod inte i artikeln vem som betalade. Men vem har egentligen så stor plånbok och vilja att göra det?

Eftersom hackare är viktiga för militärens internetkrigsstrategi, tillåts hackarna existera i Kina. Den kinesiska ”hackarindustrin” drog in mer än 238 miljoner yuan under 2009. Och träningssajter för hackare är vanliga.

Hackning (dataintrång) är, som namnet antyder, omoraliskt. Kinesiska hackare rättfärdigar sitt agerande med sin ”patriotism”.

På HUC:s webbplats påstås att det är en ”ickestatlig patriotisk organisation”. Det står: ”Alla våra ord och handlingar är baserade på patriotism och att säkra Kinas värdighet. Våra röster och handlingar är manifestationen av Kinas nationella integritet.”

Hemsidan för Hacker Union of China, som är en annan känd kinesiska hackergrupp, skyltar med en röd slogan: ”Skydda nationens värdighet, älska vårt Kina, stärk vårt Kina och lovprisa vårt Kina.”

Patriotism är en sorts stolthet som är ökänd för att vara lättkränkt. Både av riktiga och inbillade oförrätter. Kinas hackare har vid några tillfällen reagerat snarstucket.

I mars 2008 fylldes kinesiska medier med nyheten om hur CNN hade sänt illvilliga reportage om Kinas förryck av tibetanerna. Detta gjorde kineserna rasande. Kinesiska hackare organiserade en attack mot CNN, som startade 19 april 2008 och slog ut kanalens sajt i flera dagar.


Internetanvändare på ett internetkafé i Peking. (Foto: Liu Jonpool/Getty Images)

Internetanvändare på ett internetkafé i Peking. (Foto: Liu Jonpool/Getty Images)

Sedan kinesiska fans till den sydkoreanska popgruppen Super Junior drabbade samman med beväpnad kinesisk polis i Shanghai deltog mer än hundratusen kinesiska internetanvändare i det ”heliga 9-julikriget”. Sajter hos Sydkoreas regering och företag, liksom kinesiska sajter med koppling till Sydkorea attackerades. Trots att den ursprungliga konflikten fanns mellan kinesiska fans och landets beväpnade polis kallar studenter fortfarande attacken för en ”patriotisk händelse”.

Det finns också många hackeraktiviteter där man inte känner till var de kommer ifrån, men där man misstänker att de har sitt ursprung i Kina.

I maj slogs den amerikanska människorättssajten Boxun.com ut i flera dagar på grund av en attack efter att den publicerat artiklar på sajten som krävde en jasminrevolution i Kina, och som listade platser i olika kinesiska städer där protester skulle äga rum. Change.org publicerade en namninsamling med hundratusen underskrifter för den då fängslade konstnären Ai Weiweis frigivande, den slogs också ut.

För en tid sedan rapporterade internetsäkerhetsföretaget McAfee om historiens största samordnade dataintrångsattack. Det som McAffe kallade ”Operation Shady Rat” misstänks ha haft sitt ursprung i Kina och riktade sig mot 72 mål, däribland regeringar, organisationer och företag. Angreppet startade i juli 2006 och pågick i några år.

Vissa experter tror att Kina nu har passerat USA i kapprustningen på internet.

Extrem nationalism var ett allvarligt hot på 1900-talet och dataintrång utgör en stor fara på 2000-talet. När Kina utvecklar sin ”patriotiska” hackararmé, borde nog det internationella samfundet oroa sig över riskerna som travas på varandra, när de kinesiska hackarna står i regimens tjänst.

Översatt från engelska.

Mest lästa

Rekommenderat

loadingKina har mer mer än 485 miljoner internetanvändare, mer än något annat land. (Foto: Gou Yige/Getty Images)
Kina har mer mer än 485 miljoner internetanvändare, mer än något annat land. (Foto: Gou Yige/Getty Images)
Opinion

Hotet från Kinas patriotiska hackararmé

Cha Si, Epoch Times

I juni rapporterades om tilltagande konfrontationer mellan Kina och Vietnam, om några öar i Sydkinesiska sjön. Men medierna missade ett krig mellan de båda länderna som inte efterlämnade fullt så mycket krutrök.

Kriget utkämpades med dataintrång och arméerna bestod av datorhackare från de båda länderna. Målet för striderna var att angripa det andra landets webbsidor.

De kinesiska hackarna kallade det ”en självförsvarsattack”. De blev rasande när kinesisk media rapporterat om att vietnamesiska hackare den 2 juni brutit sig in på en kinesisk webbplats och postat provocerande meddelanden som ”Det vietnamesiska folket är villigt att göra uppoffringar för att skydda havet, himlen och landet!”

De kinesiska hackarnas patriotism hade redan tidigare eldats på av medias upprepade fördömanden av Vietnam för att ”ockupera Kinas öar” och den fick ytterligare bränsle av den vietnamesiska cyberinvasionen. Den 4 och 5 juni utkämpade de ”ett heligt krig” för att utkräva hämnd.

Meddelanden på kinesiska sajter uppmanade patriotiska nätanvändare att ta värvning i kriget. ”Det är ok även om du inte känner till tekniken. Vi förser dig med enhetliga instruktioner och verktyg” löd ett tillkännagivande i anslutning till ett online-mötesrum dit folk kunde gå.

De kinesiska hackarna skröt om en jordskredsseger över vietnameserna. Mer än tusen vietnamesiska sajter slogs ut. Den mest kända kinesiska hackergruppen, The Honker Union of China (HUC), påstod att den lyckats hålla Vietnams största sökmotor släckt i mer än tolv timmar.

Kriget visade inte bara på kinesernas kapacitet i fråga om dataintrång kontra vietnamesernas, det visade också deras starka patriotism.

Det var inte det första patriotiska krig de kinesiska hackarna deltagit i. 1998 till 2001 slogs de mot USA:s hackare. Mest känt var ett cyberkrig i maj 2001.

I samband med att ett kinesiskt stridsplan kolliderade med ett amerikanskt övervakningsplan över Sydkinesiska sjön den 1 april 2001 hävdade Kina att den amerikanska dataintrångsorganisationen Poizonbox attackerade kinesiska webbsajter efter den 4 april.

Med argumentet att skydda kinesiska intressen organiserade HUC hackare till en kinesisk självförsvarsattack mot amerikanska webbsajter med start 1 maj. Amerikanska hackare slog också tillbaka. Kriget varade i sju dagar, fram till att HUC meddelade att det var över den 8 maj.

De kinesiska hackarna använde taktiken med en ”mänsklig våg” för att slå ut Vita Husets webbsajt från klockan 9 till 11 den 4 maj. I Kina uppskattade man att tre kinesiska sajter slogs ur för varje amerikansk, vilket visar på USA:s teknologiska överlägsenhet 2001.

Kineser hyllade HUC och dess ledare Lion som hjältar. Enligt den kinesiska sökmotorn Baidus uppslagsverk ”skapades HUC år 2000 av den legendariske ledaren Lion. När den var som störst hade den över 80 000 medlemmar och rankades som femma i världen. Dess mest berömda aktion var attacken mot Vita Huset år 2001”.

Zhang Zhaozhong, chef vid Nationella försvarsuniversitetet lovordade de kinesiska hackarna i en intervju med Folkets Dagblad: ”Kinesiska hackare släppte lös sitt ursinne [över den amerikanska hegemonin] och demonstrerade sin starka hängivenhet, sitt ansvar och sin patriotism. Deras motivation ska värdesättas och hyllas…”

Militären hyllade alltså inte bara hackarna, den räknade också aktivt in dem i den övergripande strategin för cyberkrig. Kina har erkänt betydelsen av cyberkrigföring i över tio år. Många kinesiska militärpublikationer har citerat en rapport från Rand Corporation som sade att medan strategisk krigföring i industrieran innebar kärnvapenkrig så innebär det i informationseran cyberkrig.

För att vinna cyberkrigen har Kina, utöver att utveckla sin egen datorteknik, använt sig av taktiken ”mänsklig våg”, som utnyttjades mot USA i Koreakriget.

Denna krigsstrategi använder sig av, och offrar, ett stort antal människor i ett slag för att kompensera teknologisk och militär underlägsenhet. När taktiken appliceras på internetbaserade krig krävs en enorm resursbas för cyberattackerna, innefattande militär personal, hackare, privata företag och kinesiska webbanvändare.

Den kinesiska militären har länge betraktat hackarna som en viktig komponent i sin krigsarsenal. Zhang Zhaozhong menade att man ska ”utnyttja [hackarna] maximalt och kombinera de lagliga och de underjordiska styrkorna så att de tillsammans snabbt kan förbättra vår nations säkerhetsnivå”.

Många kinesiska militärartiklar har citerat exempel på hur USA aktivt rekryterat hackare till sitt cyberkommando, och föreslagit att Kina ska göra det samma.

Den kinesiska armén följde också exemplet. Datorspecialisten Alan Paller, vittnade inför den amerikanska senaten om hur Folkets befrielsearmé år 2005 rekyterade Tan Dailin, med examen från Sichuanuniversitetet, efter att han vunnit en årlig hackertävling.

Militären utsatte Tan Dailin för en 30 dagars workshop där han 16 timmar om dygnet lärde sig att skapa avancerade attacker och slipade sina kunskaper. I december hade han tagit sig in i försvarsdepartementets datorer.

CNN har rapporterat om att ett hackerföretag i Zhoushan, en ö i närheten av Shanghai, mottagit finansiering från den kinesiska militären.

Nanfang Metropolitan Weekly, en kinesisk tidning med bas i Guangzhou, nämnde att en ung hackare som kallade sig ”Renil” gripits och fängslats i över en månad för att ha hackat några av Allmänna säkerhetsbyråns webbplatser.

När han frisläppts tog han ett dagjobb som bromålare, där han tjänade cirka 60 yuan (lika mycket i kronor) om dagen. Nätterna tillbringade han med att släcka utländska webbplatser, och han fick 1,5 yuan för varje sida sajt han hackade. På det sättet tjänade han 200 yuan varje natt. Det stod inte i artikeln vem som betalade. Men vem har egentligen så stor plånbok och vilja att göra det?

Eftersom hackare är viktiga för militärens internetkrigsstrategi, tillåts hackarna existera i Kina. Den kinesiska ”hackarindustrin” drog in mer än 238 miljoner yuan under 2009. Och träningssajter för hackare är vanliga.

Hackning (dataintrång) är, som namnet antyder, omoraliskt. Kinesiska hackare rättfärdigar sitt agerande med sin ”patriotism”.

På HUC:s webbplats påstås att det är en ”ickestatlig patriotisk organisation”. Det står: ”Alla våra ord och handlingar är baserade på patriotism och att säkra Kinas värdighet. Våra röster och handlingar är manifestationen av Kinas nationella integritet.”

Hemsidan för Hacker Union of China, som är en annan känd kinesiska hackergrupp, skyltar med en röd slogan: ”Skydda nationens värdighet, älska vårt Kina, stärk vårt Kina och lovprisa vårt Kina.”

Patriotism är en sorts stolthet som är ökänd för att vara lättkränkt. Både av riktiga och inbillade oförrätter. Kinas hackare har vid några tillfällen reagerat snarstucket.

I mars 2008 fylldes kinesiska medier med nyheten om hur CNN hade sänt illvilliga reportage om Kinas förryck av tibetanerna. Detta gjorde kineserna rasande. Kinesiska hackare organiserade en attack mot CNN, som startade 19 april 2008 och slog ut kanalens sajt i flera dagar.


Internetanvändare på ett internetkafé i Peking. (Foto: Liu Jonpool/Getty Images)

Internetanvändare på ett internetkafé i Peking. (Foto: Liu Jonpool/Getty Images)

Sedan kinesiska fans till den sydkoreanska popgruppen Super Junior drabbade samman med beväpnad kinesisk polis i Shanghai deltog mer än hundratusen kinesiska internetanvändare i det ”heliga 9-julikriget”. Sajter hos Sydkoreas regering och företag, liksom kinesiska sajter med koppling till Sydkorea attackerades. Trots att den ursprungliga konflikten fanns mellan kinesiska fans och landets beväpnade polis kallar studenter fortfarande attacken för en ”patriotisk händelse”.

Det finns också många hackeraktiviteter där man inte känner till var de kommer ifrån, men där man misstänker att de har sitt ursprung i Kina.

I maj slogs den amerikanska människorättssajten Boxun.com ut i flera dagar på grund av en attack efter att den publicerat artiklar på sajten som krävde en jasminrevolution i Kina, och som listade platser i olika kinesiska städer där protester skulle äga rum. Change.org publicerade en namninsamling med hundratusen underskrifter för den då fängslade konstnären Ai Weiweis frigivande, den slogs också ut.

För en tid sedan rapporterade internetsäkerhetsföretaget McAfee om historiens största samordnade dataintrångsattack. Det som McAffe kallade ”Operation Shady Rat” misstänks ha haft sitt ursprung i Kina och riktade sig mot 72 mål, däribland regeringar, organisationer och företag. Angreppet startade i juli 2006 och pågick i några år.

Vissa experter tror att Kina nu har passerat USA i kapprustningen på internet.

Extrem nationalism var ett allvarligt hot på 1900-talet och dataintrång utgör en stor fara på 2000-talet. När Kina utvecklar sin ”patriotiska” hackararmé, borde nog det internationella samfundet oroa sig över riskerna som travas på varandra, när de kinesiska hackarna står i regimens tjänst.

Översatt från engelska.

Rekommenderat

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad (föräldraledig)

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024