Efter att ha överlämnats av norska fackelbärare fördes fackelstafetten för mänskliga rättigheter från Stockholms stadion till Kungssträdgården där artister och talare väntade.
Regnet pressade sig fram ur de tunga molnen efter en stund, men det verkade inte beröra publiken. Hoppingivande artister och talare från när och fjärran fanns på plats och entusiasmen för att stödja förtryckta i och runt länderna kring Kina var stor.
– Vilken bra stämning det är här, tyckte Petra Lindberg som är ordförande i svenska människorättsorganistationen Shric (Support Human Rights in China), när hon efter sitt tal befann sig bland publiken för att lyssna på andras bidrag.
Petras organisation är en paraplyorganisation för förtryckta grupper i Kina. Förtryckta grupper såsom tibetaner, mongoler och uigurer demonstrerade vid scenen och visade upp färgglada flaggor och banderoller.
– Vårt land blev ockuperat av Kinas kommunistparti efter kriget 1947, sade en av de mongoliska demonstranterna. Först kom de för att de, som de sade, ville hjälpa oss, men sedan tog de in trupper och vapen och tog över makten i landet. Det är likadant för de andra här, säger han och syftar på tibetanerna och uigurerna.
Uiguren, Abdul Ahad berättar att Östturkistan blev ockuperat redan 1945 av Kinas kommunistparti.
– De ändrade namnet till Xinjiang, vilket betyder Nytt land. Det var det för dem för oss var det vårt land. De förstörde hela vår kultur i ett slag, säger Abdul.
Vassa ord riktades till idrottsrörelsen från Birgitta Ohlsson (fp). Hon syftade då på den kompakta tystnaden från idrottsrörelsens håll när det gäller människorättsbrotten i Kina.
– Man tävlar inte bara för sig själv i ett OS, utan för en hel nation, för Sverige.
Birgitta tyckte att idrottarna borde vara mer tydliga när det gäller mänskliga fri- och rättigheter. Hennes tal avslutades med ett kinesiskt ordspråk:
– ”Att våga ta ställning, att tänka det rätta men inte göra det, det är den feges lott”. Var inte fega, uppmanade hon åhörarna.
Som en vind uppfyllde stockholmsbandet Livelihood upp scenen av kärleksfulla texter och dansvänliga afroamerikanska reggaetoner.
– Vi är här för att vi tror på kärlek. Till alla förtryckta i Kina, Tibet och Afrika och hela världen, detta handlar inte om partipolitik, det handlar om kärlek. Tack alla som har kommit hit för en sådan viktig sak.
Övriga artister och talare som Kungsträdgården bjöd på var tre vackra vuxna klassiska dansare och tre barn. Emma Wilén från Svenska Tibetkommittén, Dan Viktor tillsammans med kompisarna Lars Demian, Johan Johansson, och Hjalmar Leissner. Där fanns också det kinesiska punkbandet, Pangu som dagen till ära spelade rock, med låtar som ”Facklan” och ”Facklan för mänskliga Rättigheter”, vilka är nykomponerade för fackelstafettens skull. I Kina anses gruppen för frispråkig, därför bor de nu i Gävle. Frida Johansson från Liberala ungdomsförbundet höll ett tal där hon förklarade att hon tycker att OS i Kina är en katastrof, eftersom varumärket OS är det mest kända som finns och ger positiv PR för värdlandet.
Torgny Mogren, guldmedaljör i längdskidåkningsstafett i vinter-OS 1988, skickade en värmande hälsning: ”Den här fackelstafetten är ett bra initiativ och den visar den nuvarande situationen som råder gällande mänskliga rättigheter i Kina. Det är bra att det här uppmärksammas och jag stödjer den här globala manifestationen. Jag hoppas att det här kommer att bidra till en förändring för mänskliga rättigheter i Kina.”
Med detta vandrade facklan för mänskliga rättigheter i Kina ur Sverige till Finland och vidare för att så småningom ta avstamp i London och lämna den här kontinenten. Förhoppningsvis avslutas den nästa år i ett mer fritt Kina, via Hongkong.