Det är en gammal tradition i Kina att på höstfestivalen träffas alla familjemedlemmar, äta god mat och  dricka te med månkakor.

Höstfestivalen infaller på den 15:e dagen i åttonde månaden i den kinesiska kalendern, som oftast infaller i september eller i början av oktober i den västerländska almanackan. Den dagen är månen vanligtvis helt full och som rundast.

Det finns en berättelse om höstfestivalen.

En höstkväll för länge sedan kom en poet, som älskade att vandra omkring, till en by i provinsen Yunnan. Byborna visade honom sin stora gästfrihet. De bjöd poeten på olika kakor och te. En smekande vind förde med sig en doft av krysantemum.

Poeten smakade på den första kakan och fann att den var mycket god. När han lyfte upp tekoppen och var på väg att dricka av teet, såg han en hel och klar måne spegla sig i tekoppen. Plötsligt kom han att tänka på sin hemstad och han saknade sin familj.

Medan han tittade på den lysande fullmånen, sände han sina hälsningar via månen till släktingar och vänner som bodde långt bort. Han kallade fruktkakorna ”månkakor” och förklarade att det betydde släktträff och glädje.

”Må vi alla bli välsignade med ett långt liv. Fast vi är långt ifrån varandra, kan vi ändå dela skönheten hos månen tillsammans”. (llustrerad av Ziyou Huang, Epoch Times)

Till minne av poeten äter byborna månkakor och dricker te på samma höstdag varje år, tillsammans med alla familjemedlemmar. De njuter av och uppskattar stunden då släktingar och vänner kan vara tillsammans.

”Mer än någonsin längtar mitt hjärta efter nära och kära i fjärran under semestern” är en mening från en dikt av Wei Wang (701-761), som var en av Tangdynastin mest berömda poeter. Den beskriver mycket väl känslan hos den som befinner sig långt ifrån sina nära och kära och tillbringar ledigheten i ensamhet. Känslan förstärks inför höstfestivalen eftersom den symboliserar återförening och träffar med släkten.