Denna historiska möjlighet i Nordirland ”får inte missas” säger Tony Blair och Bertie Ahern sedan DUP:s och Sinn Féins valseger blivit klar. De två fiendepartierna måste nu förhandla om samstyre.

Rösterna var på fredagen färdigräknade efter onsdagens val i den brittiskstyrda provinsen, även om det komplicerade valsystemet gjorde att den exakta mandatfördelningen dröjde.

Vinnarna DUP och Sinn Féin hör till de mer hårdföra krafterna på varsin sida i Nordirlandskonflikten, men efter uppemot 4 000 döda sedan 60-talet och en seg fredsprocess kan tiden nu vara mogen för samstyre republikaner-unionister.

-Nu är ögonblicket inne i Nordirland när parterna kan prata affärer, sade Storbritanniens premiärminister Tony Blair på en presskonferens i Bryssel.

Den 26 mars

Blair och hans irländske kollega Bertie Ahern är uppenbart trötta på de nordirländska politikernas eviga käbblande, och har satt tidsfristen till den 26 mars för de nu stundande regeringsförhandlingarna. Finns inte Ian Paisley, ledare för det största partiet DUP, och Martin McGuinness, företrädare för tvåan Sinn Féin, på plats som regeringsledare då kommer Nordirland på obestämd tid att styras från London och Dublin.

Chansen att nu få ett stabilt självstyre, eller devolution, är ”en möjlighet av historiska proportioner, den får inte missas”, sade Blair och Ahern på sidlinjerna av EU-toppmötet i Bryssel.

Och fredagens Belfasttidningar höll med. ”Dags att leverera devolutionen”, förklarade The Irish News över en förstasida, prydd med en karikatyr där Paisley i en ångestfylld segergest bärs upp av Sinn Féin-kollegorna McGuinness och Gerry Adams.

”Aldrig!”

Unionistveteranen Paisley, som fyller 81 om några veckor, är både detta vals och de senaste årens stora politiska segrare. Men han är också stoppklossen i processen, eftersom han envist vägrar att tro på att Sinn Féin helt frigjort sig från den väpnade grenen IRA:s blodiga förflutna.

-Jag tänker inte gå in i regering med ett parti förrän dess grundval är demokrati, sade Paisley till brittiska medier under rösträkningen.

Trots det finns optimismen där – Paisley tros vilja avrunda sin långa karriär med att definitivt sätta punkt för norra Europas sista väpnade konflikt. Och hans avvisande attityd till samarbete nu kan vara förhandlingstaktik, den är i alla fall mycket mjukare än 80- och 90-talens utrop som ”Aldrig, aldrig, aldrig!” och ”Över våra döda kroppar!”.

Nordirlands stora partier

Den brittiskvänliga unionistsidan:

• DUP (Demokratiska unionistpartiet): Gick framåt från 30 till 36 av parlamentets 108 mandat efter veckans val jämfört med det senaste nordirländska valet 2003. Har en misstänksam linje mot republikanerna, men säger nu för första gången inte tvärnej till att regera med dem.

• UUP (Ulsterunionistpartiet): Ledde unionistsidan efter succén med Långfredagsavtalet 1998, men hotas nu av utplåning sedan fredsprocessen dragit ut på tiden. Fick 27 mandat 2003, men backar nu till 18.

Den Irlandstillvända nationalistsidan:

• Sinn Féin: Fick 28 mandat, plus 4 jämfört med 2003, den största proirländska rörelsen. Har fått sin gerillagren IRA att lägga ned vapnen och sade nyligen ja i symbolfrågan om stöd för Nordirlands nya poliskår. Vill gärna regera med DUP.

• SDLP (Socialdemokratiskt arbetarparti): Stödjer också samregerande, men drömmer liksom UUP om Långfredagsavtalets dagar. 18 mandat i förra valet, backar nu till 16.