När professor Lars Brink, ordförande i Nobelkommittén för fysik, höll sitt presentationstal vid Nobelprisutdelningen sade han: ” Vi kan nu utforska rymden miljarder ljusår bort, och med de största mikroskopen, partikelacceleratorerna, kan vi studera fysiken på obegripligt små avstånd.”

Årets Nobelpristagare i fysik arbetar inom området för de obegripligt små sakerna i kosmos. För nästan femtio år sedan lade Peter Higgs fram en teori och det gjorde ungefär samtidigt även Francois Englert tillsammans med numera avlidne Robert Brout, där man ”hittade på” en partikel.

Fysiker hade i flera generationer byggt upp elementarpartikelfysikens standardmodell men den fungerade bara om partiklarna saknade massa. Om rymden blev helt tom med bara vakuum kvar, så antog de tre forskarna för femtio år sedan att det ändå skulle finns ett osynligt fält där, med en partikel som döptes till Higgspartikeln.

Professor Englert berättade att det under året innan 4 juli 2012 fanns tecken som indikerade att partikeln verkligen existerade.

– Det bloggades om detta och att den fanns där var nästan helt säkert. Så det kom egentligen inte som en överraskning, sade Englert.

Englert och Higgs var på plats den berömda dagen, den fjärde juli 2012 när Higgspartikeln dök upp på skärmarna i Cern efter att två protonstrålar kolliderat i den 27 kilometer långa acceleratorn.

– Vi var övertygade om att teorin var riktig. Faktum är att när vi gjorde den för femtio år sedan var vi väldigt glada. Inte så att vi kunde förutspå allt som den skulle kunna göra, det var omöjligt. Men vi förstod att det var något grundläggande. Faktum är att vi firade teorin då.

Nu när standardmodellen är komplett öppnar den upp för att leta efter nästa sak, menade Englert.

Standardmodellen beskriver nämligen bara den synliga materian som är en sjättedel av all materia som finns. Allt annat är mörk materia.