Många tror att vi med teknologins hjälp, en dag kommer att övervinna mänskliga begränsningar. Men har några människor redan nått ett övermänskligt tillstånd?
Att vakna mitt i natten och finna att hans ben fortfarande springer är inte ovanligt för Dean Karnazes, känd av många som ”Ultramaratonmannen”. Den fysiska begränsningen som hindrar en vanlig människa från att outtröttligt springa i timmar, verkar inte påverka honom.
I själva verket har Karnazes visat sig vara som en löpmaskin, som äter, kissar och till och med sover medan han enkelt springer hundratals mil.
På liknande sätt har ”Ismannen” Wim Hof begåvats med en fantastisk förmåga att uthärda extrem kyla, som vida överskrider gränserna för vad de flesta kan klara av utan att träda in i svår nedkylning. Barfota och endast klädd i ett par korta shorts, sprang Wim Hof drygt 20 km i en temperatur på minus 15 grader Celsius.
Med samma utstyrsel har han också bestigit Mount Blanc i Frankrike och fortsatte sedan med att bestiga Mount Everest. Liksom Karnazes, har Hof slagit många världsrekord och han tänker fortsätta att göra det.
Men även dessa män har sina begränsningar, Karnazes till synes outtröttliga ben måste till slut vila, och Ismannen har ställts inför sån extrem kyla att inte ens han kunde uthärda den.
Så vilka är de yttersta gränserna som den mänskliga organismen kan överleva? Vad bestämmer sådana gränser? Varför kan vissa personer tåla mer än andra? Är den ovanliga härdigheten medfödd eller skapad?
Mat, vatten, sömn och andning är nödvändigt för att mänskliga organismer skall överleva, även om det tidigare har funnits beskrivna exempel på exceptionella individer som vida kunde överträffa vad vetenskapen kan förvänta sig.
När kroppen utsätts för extrem bestraffning, som övergår normalt mänskligt uthärdande, verkar vissa individer kunna nå bortom vår jordiska värld. Men vad är deras hemlighet?
För människor som Hof och Karnazes har inte deras fysiska bedrifter enbart uppnåtts genom en starkare kroppskonstitution. Hof har beskrivit övningar där han använde en förmåga som man trodde att bara yogamästare och liknande kunde använda. Hof hävdar att det var hans tankekraft som gjorde att han kunde sitta i ett badkar fyllt med is i en timme och tolv minuter.
Vare sig det är Hof, en yogamästare, eller kanske en marinsoldat, så har de alla en liknande berättelse. Alla talar de om att det är användandet av mentala resurser som gör att de har förmågan att uthärda extrem kyla. Likaså förklarar Karnazes också att det är hans mentala tillstånd som är nyckeln till hans löparprestationer.
Detsamma gäller för kampsportmästare som efter år av övning utvecklar ofattbar motståndskraft mot smärta. Kung Fu elever är kända för sin fantastiska förmåga att motstå de mest våldsamma attacker utan minsta skråma. Det är inte bara det att de inte känner någon smärta, utan kroppen och huden är inte heller skadad. Återigen är det den mentala träningen som i stort bidrar till kampsportutövarens förmåga, stora styrka och uthållighet.
Vad är ett övermänskligt tillstånd för kroppen? Vår tids mest talangfulla sprinter, Usain Bolt, från Jamaica och Michael Phelps, amerikansk simmare och den mest framgångsrika olympiern genom tiderna, kanske kan representera den nuvarande gränsen för den mänskliga förmågan. Vår anatomi hindrar oss från att klara mer. Trots den mest intensiva träning kan en tyngdlyftare lyfta bara till en viss gräns. På samma sätt kommer man nog aldrig att överträffa 9-sekundersgränsen i ett 100 meterslopp på grund av den fysiska begränsningen som människans ben utgör.
Den fysiska kroppen är ju trots allt bunden av samma regler som styr allt annat i universum. Även om vissa individer har haft förmågan att med mental fokuserig kunnat gå bortom vad som förväntas av den mänskliga kroppen, så är de ändå oförmögna att gå bortom den här fysiska dimensionen.
Men hur är det med dem som kan gå bortom -individer som har utvecklat till och med större mentala tekniker och som faktiskt kan övervinna fysiska begränsningar, och hur ska vi kunna förstå dessa exempel?
Fysiska omöjligheter som Ram Bahadur Bomjons, (ung man från Ratanapuri village, Nepal) som sägs ha mediterat åtta månader utan mat och vatten, eller berättelser om Kinesiska munkar som kunde levitera, kan aldrig förstås av dagens vetenskap, på grund av dess inneboende begränsningar. För att verkligen kunna studera sådana fenomen behövs en annan typ av vetenskap, en vetenskap som har befriat sig från dessa begränsningar.
