Alexander Kristiansson från Göteborg lämnade Sendai åtta dagar innan jorbävningen. Han är lättad över beskedet att hans fästmö mår bra. (Foto: Susanne Willgren/ Epoch Times Sverige)

Alexander Kristiansson från Göteborg hade precis kommit hem från Sendai i Japan när jordbävningen inträffade. Han hade varit där med sin japanska fästmö, som fortfarande är kvar i området. Några oroliga dygn följde.

– När morfar kom och sade att det var jordbävning i Japan, och en tsunami, förstod jag inte att det var så allvarligt. Efter att ha  tittat på nyheterna förstod jag allvaret i det hela. Jag försökte nå henne (fästmön) men kunde inte komma fram på mobilen. Jag skickade sedan ett mail till henne.

Alexander Kristiansson försökte få information från nätet om vad som hade hänt fästmön, som bor i Miyagi några mil utanför Sendai. När han mailade fick han inget svar.

– Man hörde hela tiden på nyheterna att man hittar fler och fler döda i Miyagi.

Han sökte efter hennes namn på Googles person finder, men kunde inte hitta henne där. Han frågade andra japaner han kände om de kunde hitta någon information om situationen i Miyagi.

Till slut, den 14 mars, fick Alexander Kristiansson svar på sitt mail. Elektriciteten hade återkommit och därmed tillgången till dator. Hans fästmö var välbehållen, och även hennes familj och vänner.

Den tredje mars kom Alexander Kristiansson tillbaka från sin resa till Sendai, bara åtta dagar innan katastrofen. Sendai är storleksmässigt ungefär dubbelt så stort som, och klimatmässigt likt hemstaden Göteborg, men är mer livad, säger han.

Invånare i Miyagi, Sendai, köar till en mataffär den 16 mars 2011, en knapp vecka efter den stora jordbävningen och tsunamin på Japans östkust. (Foto: Jiji Press/ AFP)

Han ser fortfarande positivt på Miyagis framtid och han planerar att åka tillbaka i september. Han tror att staden kommer att byggas upp inom kort. Men samtidigt är han oroad över den rådande situationen i staden.

– Det finns inte mycket mat. En kompis hade postat på Facebook att det snöat mycket, men hon orkade inte ställa sig i kön till mataffären. Till slut hittade hon ett ställe där hon kunde köpa grönsaker, men det var dyrt.

Mest orolig är han över kärnkraftverken, berättar han.

Alexander Kristianssons kompis Alex Hyttsten befinner sig för närvarande i Tokyo där han pluggar japanska. Han beskriver läget i Tokyo som bra, bortsett från en del radioaktivitet och brist på mat och vatten. Han var fast i Shinjuku i centrala Tokyo i 30 timmar under jordbävningarna, utan mat, pengar eller vatten. Han berättar att han satt på saikyolinjen som precis skulle åka när det började skaka, och det kändes som hela stationen skulle rasa ihop. Folk greps av panik och började springa.

Alex Hyttsten ringde runt till vänner och bekanta, även till Kristianssons fästmö, men det gick inte att nå fram till någon. Han blev orolig. Väl hemkommen köpte han så mycket mat att det skulle räcka ett tag ifall något mer hände. Just nu finns det absolut ingenting att köpa i affärerna, berättar han, till och med cigaretterna är slut. Enligt japanska nyheter är jordbävningen den femte största i historien och runt 4400 människor har dött och 8000 personer saknas, säger Alex Hyttsten.

Trenden är att japaner stannar kvar och utländska studenter flyr landet. Enligt Hyttsten är det “eftersom det varit jordbävning som orsakat en tsunami, och drabbat hela norra delen av landet. Kärnkraftverket är ur funktion och det finns risk att utsättas för radioaktivitet. Men mest är det för att folk tror att det kommer hända mer otrevligheter, och folk är rädda att det kommer ytterligare en jordbävning eller mer radioaktivitet.” De senaste dagarna har elektriciteten stängs av under vissa tidpunkter under dagen och de flesta studenterna påbörjar nu sitt vårlov.

Alexander Kristiansson med sin fästmö på Disneyland i Tokyo. (privat foto)

Många av studenterna som pluggar japanska har lämnat Tokyo. Hyttsten berättar att tio av 60 personer är kvar i huset där han bor.

– Några har åkt till Kyoto och resten har åkt till till exempel Vietnam, eller tillbaka till Sverige. De japanska lärarna försöker att se till så att studenterna har det bra, och hjälper till om någon vill åka hem.

Hyttsten säger att det inte finns något att göra när så många har flytt. Han känner sig trygg på plats, det som är riskabelt är det som är riskabelt även i vanliga fall, säger han i slutet av intervjun.