Oopart (out of place artifact) är en term som används för att beskriva förhistoriska objekt på olika platser i världen som tycks ha en teknologisk utvecklingsnivå som inte överensstämmer med den tid då de skapades. Ooparts är ofta frustrerande för konventionella vetenskapsmän, men glädjande för den äventyrliga forskaren som är öppen för alternativa teorier, och sätter igång debatter.

1934 hittades en hammare i London i Texas som låg inbäddad i sten som formats runt den. Stenen som omgav hammaren sägs vara mer än 100 miljoner år gammal, vilket betyder att hammaren tillverkats långt innan människor, som kan ha tillverkat ett sådant föremål, tros ha existerat.

”Londonhammaren” är omgiven av mycket mystik.

Carl Baugh, som har artefakten i sin ägo, tillkännagav att hammaren testats av Battelle Laboratory i Columbus, Ohio, ett labb som har testat månstenar åt NASA. Testet visade att hammaren hade en ovanlig metallurgi – 96,2 procent järn, 2,6 procent klor, 0,74 procent svavel och inget kol.

Kol är normalt det som förstärker det spräckliga järnet, så det är underligt att det inte finns något kol. Klor finns normalt inte i järn. Järnhammaren uppvisar en omfattande hantverksskicklighet utan några bubblor i metallen. Den sägs dessutom vara täckt med en järnoxid som inte gärna bildas under normala förhållanden och som förhindrar korrosion.

Glen J. Kuban, som uttryckt skepsis beträffande Baughs påståenden om hammaren, skrev 1997 i en artikel med titeln ”The London Hammer: An Alleged Out-of-Place Artifact”, att testerna kan ha genomförts privat snarare än på Battelle Laboratory. Han citerar tidskriften Creation Ex Nihilo från 1995. Epoch Times kontaktade Battelle Laboratory för att få det hela bekräftat. En talesperson sade att hon inte hört talas om hammaren under sina 15 år på labbet men att hon skulle kolla upp det.

Kuban sade att stenen kan innehålla material som är mer än 100 miljoner år gammalt, men att det inte innebär att stenen formades runt hammaren för så länge sedan. Viss kalksten har formats runt objekt som man vet är från 1900-talet, så stenen kan ibland formas ganska snabbt.

På Baughs hemsida sägs det emellertid att fossilet i stenen som omger hammaren ”har bibehållit fina detaljer, vilket tyder på att det inte omarbetats, utan [är] en del av det som ursprungligen bildades”. Det här skulle tyda på att fossilet och hammaren kommer från samma tidsperiod, att fossilet inte bara hamnade i materialet som bildade stenen runt hammaren vid en senare tidpunkt.

Datering med kol 14-metoden som genomfördes i mitten av 1990-talet ”visade ofullständig datering som sträckte sig från nutid till för 700 år sedan”, rapporterade David Lines, anhängare till Baugh, vid den tiden. Enligt Kuban sade Lines att testet hade förorenats av mer nutida organisk substans. Sådana föroreningar är ett av skälen till att Baugh påstås ha försenat dateringen av artefakten (skeptikerna menar att han dröjt på grund av att han fruktat att bli motbevisad). Datering ifrågasätts ofta av olika skäl av båda sidor – skeptiker och förespråkare – när det gäller ooparts.

Objektet hittades av en fotvandrare, och det tycks som om den inte hittades inbäddad i det ursprungliga stenskiktet, vilket skulle ha stärkt teorin om ett forntida ursprung. Det som hittades var ett stenstycke som vilade på en klippavsats och som möjligen hade fallit dit från en större formation.

Som bevis för hammarens ålder sade Baugh att delar av trähandtaget hade omvandlats till kol. Bilder på hammaren visar en svart del av hammaren som ser ut att kunna vara kol.

Diskussionen kring hammarens ursprung har blivit förknippad med debatten kring kreationism kontra evolution. Baugh är kreationist. Kuban är en skeptisk kreationist (en mycket mer moderat kreationist). Olika kreationister har olika inställning till artefakten, och många evolutionister avfärdar det som en bluff från kreationisterna. Även bortsett från sin roll i den här kontroversen så fortsätter dock objektet att fascinera.

Objektet är ett av många som tycks ha hamnat fel i tiden. Epoch Times fortsätter att bevaka den här typen av fynd.