Från slutet av april till början av maj kryllar det av nationella helgdagar i Japan. Denna tid kallas för den Gyllene veckan.
Ordet ”Gyllene veckan” användes från början av filmföretagen för att locka folk till att gå och se filmer.
Benämningen började sedan gradvis användas av andra för att referera till dessa helgdagar. Många helgdagar, bland andra 1:a maj och barnens dag den 5 maj, hopar sig under en sjudagarsperiod, så japanerna tar sig en semestervecka just vid den här tiden. Perioden har blivit till en av de tre livligaste ledigheterna då många japaner reser på semester eller besöker nära och kära.
Grönskans dag, Midori no hi, som infaller den 29 april, inleder den Gyllene veckan.
Ända tills 1988 firades den 29 april som helgdag eftersom det var kejsare Showas födelsedag. Efter kejsarens bortgång 1989 behöll man den här dagen som nationell helgdag och benämnde den Grönskans dag.
På Grönskans dag hyllas naturen, som ett minne av kejsare Showa som älskade växter och naturen. Traditionsenligt planteras minnesträd runtom i landet, och man anordnar olika evenemang som för människor närmare naturen.
Gyllene veckan infaller under en mycket behaglig årstid i Japan; det är varken för kallt eller för varmt. Många reser därför till semester-orter. De senaste åren har ett ökande antal japaner även rest utomlands med sina familjer.
Fakta om alphorn:
Alphorn är ett samlingsnamn för långa trätrumpeter som används i herdekulturer. Den Schweiziska typen är ofta tre till fyra meter lång. Liknande instrument finns i herdekulturerna i bland annat Skandinavien, Ryssland, Ungern, Rumänien och i de tyska högländerna. I Schweiz finns mer än 20 tillverkare av alphorn, huvudsakligen för export.
Alphorn kan jämföras med den svenska luren.
I Sverige finns två lurtyper, båda med i princip samma musikaliska möjligheter. Den ena tillverkas av bark (oftast av al) och kan bara användas så länge materialet har kvar sin fuktighet. Den andra mer arbetade typen görs med en kärna av trä. Man kan linda näverremsor runt hela instrumentet. Den här varianten har blivit den vanligaste numera och har givit upphov till namnet näverlur.
Lur
Luren är ett nära nog universellt instrument, principen är så enkel att den funnit tillämpning på många håll. Storleken varierar – från behändiga instrument till groteskt stora. Vanligen har lurar inga fingerhål. Lurar med fingerhål i finns bland annat Ryssland (rozok).
Svenska lurar saknar fingerhål och kan därför bara spelas med naturtoner. Den vanliga längden på svenska lurar är ca 1,5 meter, vilket möjliggör ovanstående tonförråd. Många gånger användes de blott och bart för att sprida skrämselljud. När det var fråga om att blåsa melodier bestod musiken av ganska enkla signaler, liknande dem som spelas på en signaltrumpet. ’Det ljud man åstadkommer med denna lur är gällt och vilt, men inte obehagligt’; skrev en italienare som hörde lurlåtar under resa genom Sverige 1798 (Acerbi 1958, s. 3f). Få lurmelodier finns dock upptecknade i Sverige.
Källor:
http://www.japan-guide.com/e/e2282.html
http://www.visarkiv.se/ordlista/index.htm
Svensk näverlur. (Illustration: Visarkivet/Gunnar Ahlbäck)
På luren spelas en skala av så kallade naturtoner. Den vanliga längden på svenska lurar är cirka 1,5 meter, vilket möjliggör ovanstående tonförråd. (Illustration: Visarkivet/Gunnar Ahlbäck)
