Parmesanost och andra välkända italienska exportlivsmedel ger frågan om genetiskt modifierade organismer (GMO) i Italien internationell bredd. Även om GMO-grödor är förbjudna i Italien utfodras en stor del av landets boskap med GMO-soja som importeras från Brasilien och Argentina.
Den 21 maj röstade den italienska senaten enhälligt emot att tillåta genmodifierade grödor i landet. Den 31 maj avvecklade Monsanto, utvecklaren av GMO-grödor, produktionen i Europa på grund av bristande efterfrågan. Produkter i Italien måste märkas om de innehåller mer än 0,9 procent GMO – detta gäller dock inte produkter från djur som utfodrats med genmodifierat foder.
Fabio Veronesi, ordförande för det italienska Society of Agricultural Genetics (SIGA), skriver i ett mail: ”Att se Italien som ett GMO-fritt land är vilseledande. Vi odlar inte GMO-grödor men vi använder produkter som härrör från genetiskt modifierade växter.”
EU-länder säger nej till GMO-grödor
Under 2012 importerade Italien omkring tre miljoner ton soja, varav 85 procent var genmanipulerad. Giulio Usai, ekonom vid den nationella djurfoderassociationen Assalzoo, säger att Italien står inför en stor brist på inhemskt producerade grödor lämpade för djurfoder.
Certifierade livsmedel
Ägg, mjölk, ost och kött är viktiga ingredienser i italiensk mat och italiensk mat har stor betydelse för den italienska ekonomin.
EU beviljar olika certifieringar av regionala livsmedel – livsmedel av hög kvalitet som är unika för vissa regioner och inte kan produceras någon annanstans. Italien har fler certifierade produkter än något annat EU-land.
Italien står för 254 av de här produkterna, långt efter kommer Frankrike med 197 och Spanien 162. Italien tjänar 12 miljarder euro per år på försäljning av dessa produkter, varav 35 procent kommer från export.
Olika typer av regionsbunden ost, parmaskinka och andra animaliska produkter står för en stor del av de certifierade livsmedlen.
Giuseppe Politi, ordförande för det italienska Farmers Association (CIA), säger att förbudet för GMO i livsmedel har blivit ”en fråga om konkurrensfördelar som vi vill behålla.”
– Vi vill skydda ”Made in Italy”. Konsumenterna har ingen positiv syn på GMO, och smak och kvalitet kan skadas i GMO-processen, säger Politi.
Politi vill se en satsning på inhemsk foderproduktion.
Hur man undviker genetiskt modifierade organismer (GMO)
Oenighet kring Italiens kapacitet till inhemsk GMO-fri foderproduktion
– Om Italien skulle sluta importera transgena sojabönor till djurfoder idag, skulle det inte vara möjligt att producera till exempel Parmigiano (parmesanost), säger Veronesi.
Greenpeace har en annan uppfattning. Greenpeace i Italien har en kampanj för att befria parmesan från genetisk modifiering. På kampanjens webbplats anges att icke-GMO-foder finns i tillräcklig mängd inte bara för produktion av Parmigiano-Reggiano, utan för hela Italiens behov.
En GMO-fri industri i Italien skulle kräva att jordbrukarna förlitar sig mindre på soja och integrerar alternativ som produceras i Italien, som lupin, alfalfa, åkerbönor, ärtor och andra baljväxter som växer vid Medelhavet.
Förutom att stödja inhemskt odlat foder, stöder CIA utvecklingen av det brasilianska jordbruket från storskalig monokultur mot italienska gårdars mer småskaliga modell.
GMO-födans påverkan
En studie vid universitetet i Neapel 2010, visade att fragment av modifierad dna från soja överfördes via getters modersmjölk och upptäcktes i killingarnas organ när geten ätit sådant foder.
Höjda nivåer av laktatdehydrogenas (LDH) hittades i getter som utfodrats med genetiskt modifierade produkter. LDH ökar cellernas ämnesomsättning. Studien kunde inte definitivt säga att GMO-dieten stod för LDH-ökningen och inga negativa hälsoeffekter visades, men i slutsatsen står att ”de långsiktiga hälsokonsekvenserna efter intag av GMO-föda bör övervägas ytterligare”.
Slutsatsen noterar också varierande och ibland motstridiga resultat från studier om hälsoeffekter av GMO-mat.
Studien refererar till tidigare forskning som visar att de flesta experiment inte har visat några kliniska effekter eller avvikelser i organ eller vävnader. Dock fann en studie gjord 2002 av doktor Manuela Malatesta och hennes kollegor vid universitetet i Urbino en liknande ökning av cellernas ämnesomsättning hos möss som utfodrats med GMO. Den ökade ämnesomsättningen kan ha bidragit till att oregelbundna atomkärnor bildats.
Raffaella Tudisco från institutionen för husdjursvetenskap och livsmedelskontroll vid universitetet i Neapel och hennes kollegor kom 2006 också fram till en hypotes att genmodifierat sojafoder påverkade cellens metabolism av enzymer hos kaniner. Tudisco medverkade också i universitetet i Neapels studie 2010.
