Debatten om GMO handlar minst lika mycket om samhällsvärderingar och mänskliga rättigheter som om vetenskap, och det är inte nödvändigtvis säkert att vetenskapsmän ensamma ska avgöra vad som är acceptabla risker i ett samhälle. Det är några slutsatser från en stor amerikansk studie om GMO som kom ut tidigare i år.
USA:s akademier för vetenskap, ingenjörskonst och medicin (NAS) publicerade tidigare i år en rapport som är en av de mest uttömmande när det gäller användningen av genetiskt modifierade organismer (GMO) inom jordbruket. Den har tagit två år att sammanställa.
Hur man undviker genetiskt modifierade organismer (GMO)
Redan har företrädare för båda sidor i GMO-debatten använt sig av rapporten för att stödja sina argument, något som flera kommentatorer menar visar på hur polariserad debatten är, och att den här rapporten knappast kommer att påverka den i någon större utsträckning.
Rapporten belyser också en annan fråga, nämligen att det finns gränser för vad vetenskapen egentligen kan säga oss om GMO, samt att det inte bara är vetenskapliga argument som bör och kommer att avgöra hur vi förhåller oss till GMO.
Svårt överblicka konsekvenser
I NAS-rapporten står att ”det finns gränser för vad vi kan veta om hälsoeffekterna av något livsmedel, oavsett om det innehåller GE [annan förkortning för genetiskt modifierad] eller inte” och att delar av diskussionen går bortom livsmedelssäkerhet och in på kulturella och sociala värden, som helt undandrar sig vetenskaplig bedömning.
– Väldigt lite av det vi talar om handlar om vetenskap, sade Jack Heinemann, professor i genetik vid University of Canterbury i Nya Zeeland. I stället handlar det om teknologi, och hur den integreras i samhället, menar han.
När det gäller GMO är ett problem att det är mycket svårt att överblicka de långsiktiga konsekvenserna, både för ekosystem och mänsklig hälsa.
Rapportens författare skriver att man ”inte kunde finna övertygande bevis för negativa hälsoeffekter som direkt kan kopplas till konsumtion av GE-mat”, men som Heinemann påpekar är det inte detsamma som att det inte finns bevis för potentiella hälsoeffekter. Det finns heller inga långsiktiga studier av mänsklig konsumtion av genetiskt modifierad mat, och sådana studier är också mycket utmanande att genomföra.
Rätten att veta
Rapporten medger också att det inte nödvändigtvis är vetenskapsmän som ska bedöma vilka risker man ska utsätta en befolkning för.
”Det som är acceptabelt i ett samhälle är per definition ett värdeladdat koncept”, som delvis beror på ”samhälleliga bedömningar”, står det. Och det har också visat sig med den starka aktivismen mot GMO att allmänheten anser sig ha rätt till ett val mellan mat med eller utan GMO.
Beslut om att tvingande märkningslagar om GMO handlar inte bara om vetenskapliga studier som visar effekter åt det ena eller andra hållet, utan om att folk vill utvärdera de potentiella riskerna med GMO.
I NAS-rapporten står att lagar om märkning, som den vi har i EU, exempelvis, inte är baserad på vetenskap, utan på ”rätten att veta”, som har sina rötter i värderingar kring mänskliga rättigheter.
Rapportering av Petr Svab
