Kinesiska myndigheter tillkännagav nyligen att Ghana kommer att släppa kinesiska fångar som hållits fängslade på misstankar om att ha drivit olagliga guldgruvor. Fångarna garanteras av Ghanas myndigheter en säker hemresa till Kina och krisen verkar har fått en lösning.
Men Kina hukar fortfarande för den känsliga frågan om kinesisk gruvdrift i Ghana, som ännu inte är löst. Spänningarna håller i sig mellan Kina och afrikanska länder där Kina gjort stora investeringar, har intressen och utövar påtryckningar.
Den mesta informationen om gripandet av de kinesiska gruvarbetarna kommer från tre källor. Den kinesiska gemenskapen i Ghana, Ghanas myndigheter och kinesiska makthavare. Alla tre källorna är överens om att orsaken bakom tillslaget är de småskaliga guldgruvor som illegala invandrare från Kina driver.
Kinesiska gruvarbetare har klagat på våld och rån från militären, polisen och andra oidentifierade personer. Detta tillbakavisar Ghanas regering. Många gruvarbetare gömmer sig fortfarande, av oro för sin säkerhet och sina liv. De har också klagat över att den kinesiska ambassaden inte har gett dem tillräckligt – om ens någon – hjälp.
Det har funnits fler problem med gruvorna än de kinesiska gruvarbetarnas status. De kinesiska företagen har tenderat att anlita sina egna släktingar och vänner Kina, även illegala invandrare, framför lokalbefolkningen. När lokala personer anlitas får de mycket lägre lön än sina kinesiska kolleger.
Folket i Ghana har också klagat över föroreningarna av vatten och mark som gruvorna orsakar. Spänningarna mellan de kinesiska gruvarbetarna och lokalbefolkningen, varav vissa är kriminella, har varit så intensiva att många gruvarbetare köpt vapen på svarta marknaden för att skydda sig.
Enskilda illegala gruvarbetare är inte Afrikas enda Kinarelaterade problem.
Det finns sex stora kinesiska bolag som driver legala guldgruvor i Ghana.
Dessa storföretag har anklagats för att bryta mot arbetarrätten och orsaka miljöförstörelse.
De kinesiska bolagen och enskilda personerna – de må befinna sig i länderna legalt eller illegalt – gör inte detta avsiktligt mot afrikanska länder. De har gjort likadana saker i hemlandet i flera decennier och känner inte till något annat sätt.
Exempelvis så är de flesta kinesiska gruvarbetarna i Ghana från samma område, Shanglins härad i Guanxiprovinsen i södra Kina, som gränsar till Vietnam.
I Shanglin finns det mycket begränsat med åkermark men mycket guld. Folket där har sysslat med guldgruvor i generationer.
Under 1990-talet, när Shanglin var tömt på guld, flyttade gruvarbetarna till andra trakter, framförallt Heilongjiangprovinsen i det fjärran nordöstra Kina, för att fortsätta prospektering och brytning av guld. Deras affärsverksamhet i Ghana bedrivs på samma sätt som om de hade varit kvar i Kina.
Enligt China Daily är den främsta orsaken till Ghanas tillslag mot gruvarbetarna att dessa saknar rättsmedvetande. Ytligt sett stämmer den förklaringen. Men undantaget deras illegala invandring hade beteendet varit det samma i hemlandet. Varför råkade de då inte i trubbel i Kina?
Under de senaste 30 åren, sedan Deng Xiaopings reformer och öppenhet, har ekonomisk utveckling varit det enda kriteriet i Kina vid bedömandet av staten och partitjänstemännen.
Så länge arbetet bidrar till välstånd och hög BNP för lokalregeringarna och fyller de lokala tjänstemännens plånböcker, så är vattenföroreningar inget problem . Markförstörelse är inte heller något bekymmer. Lagar och regler sätter inga käppar i några hjul – de forceras lätt med mutor.
Så sköts verksamheten i Kina. Så fungerar ”kinamodellen”
Kinamodellen baseras på tre kostnader: offrandet av mänskliga rättigheter, inklusive arbetsrätten, förstörelse av naturresurser och miljöskador.
I Kina tillåts inte oberoende fackföreningar och organisationer som vaktar arbetarnas rättigheter. Detta har bidragit till att Kinas lönekostnader är bland de mest konkurrenskraftiga i världen. Det finns också miljontals arbetare som inte avlönas över huvudtaget, i landets alla fängelser och arbetsläger.
Det finns rikligt med andra exempel. Det tibetanska folket anser att jorden mineraler är Buddhas egendom. Därför kan dessa inte brytas. Särskilt inte under heliga berg.
Statsägda kinesiska gruvföretag har i många år bedrivit destruktiv gruvdrift i Tibet, och använt sprängmedel i heliga berg. När tibetanerna försöker protestera skyfflas de bara hänsynslöst undan.
Enligt den tibetanska författaren och aktivisten Tsering Woeser har många tibetaner i städerna Chamdo, Maizhokunggar, Lhunzhub, Dagze och Namling gripits och dömts till fängelse för att de protesterat mot gruvdrift i heliga berg liksom mot förorening av heliga åar och sjöar.
Vid flera tillfällen har tibetaner skjutits till döds. I Inre Mongoliet har åtminstone två personer dödats för protester mot kolbrytning och föroreningar.
I Kina har det konstaterats att 118 städers ekonomi primärt bygger på exploatering av naturresurser. År 2009 beskrevs 45 av dem som tömda på resurser.
I fråga om vatten- och luftföroreningar har många kineser blivit självlärda experter på miljövetenskap, efter de senaste årens erfarenheter.
Men, ”kinamodellen” är inte det verkliga kinesiska sättet att göra saker på. I den traditionella kinesiska kulturen skulle människan leva i harmoni med naturen. Därför var Kinas miljö och naturresurser i stort sett välbevarade efter 5 000 års civilisation, fram till dess att Kinesiska kommunistpartiet tog makten år 1949.
Kommunistpartiet utvecklade konceptet ”erövra naturen”. Ett av Mao Zedongs motton var ”att kämpa mot himlen, jorden och människor ger gränslös njutning”. Den storskaliga naturförstörelsen inleddes 1958 när Mao inledde kampanjen Det stora språnget. De senaste 30 åren har situationen inte blivit bättre utan mycket värre.
När människor utanför Kina har pratat om kinamodellen glömmer de ofta att nämna vad modellen kräver.
Alla organisationer som värnar arbetares rättigheter liksom alla oberoende fackföreningar måste förbjudas.
All mark måste tillhöra staten och hanteras så att staten, statstjänstemän och deras familjer gör vinst på den.
Alla miljögrupper måste förbjudas, så att kritik och granskning försvinner.
All media måste kontrolleras för att garantera att offrens röster inte blir hörda.
Alla religioner måste underställas staten. Sedan är det enskilda samvetet inte längre något problem och största delen av befolkningen finner sig i att pengar är det enda som betyder något.
Siste men inte minst måste regimen bygga enorma fängelser och arbetsläger så att vem som än protesterar kan sättas bakom galler. För att klara det behövs ett följsamt rättssystem som anpassar sig efter kommunistpartiets politik och helt struntar i lagarna.
Hur många länder kan leva upp till kinamodellens krav?
Oavsett om den kinesiska regimen språng ut i världen kallas neokapitalism eller något annat, så växer dess inflytande. Å ena sidan kommer denna destruktiva expansion att fortsätta i Ghana, med eller utan illegala invandrare. Å andra sidan kommer kinamodellen att möta allt starkare motstånd. Bakslaget i Ghana blir inte det sista fallet.
