loadingAdvokat Gao Zhisheng med sin familj, innan han arresterades. (Foto: Epoch Times)
Advokat Gao Zhisheng med sin familj, innan han arresterades. (Foto: Epoch Times)
Utrikes

Gao Zhishengs brev till sin vän Hu Jia

Gao Zhisheng

Anmärkning från redaktionen: På grund av den kinesiska kommunistregimens svåra förföljelse, övervakning och den husarrest man placerat Gao Zhisheng i, misslyckades han att med sina två första brev nå Hu Jia. Efter åtskilliga försök att ta kontakt lyckades Gao slutligen nå Hu via telefon. Under samtalet läste Gao upp sitt brev för Hu.

Kära Hu Jia och Zeng Jinyan

Hur mår ni? Detta är mitt tredje brev till er sedan jag släpptes från fängelset.

Precis som i mina två tidigare brev vill vi tacka er och uttrycka vår respekt för er. Tack för era uppoffringar och ert engagemang för vår familj. Tack för er osjälviskhet och ståndaktighet i att upprätthålla mänskligt samvete, värdighet och rättvisa. Folk ser tydligt hur desperat kommunistregimen är inför er ihärdighet eftersom den [regimen] är en kraft som går emot civilisationen. Denna tidsperiod såväl som min familj kommer att minnas er och er osjälviska, moraliska styrka.

Mitt brev är skrivet för att berömma er – den styrka och det mod ni visat gör mig och min fru så stolta. I och med det våldsamma bortförandet av mig inledde ondskan inom den kinesiska kommunistregimen omedelbart en kampanj av terror och brutal förföljelse.

Den andra dagen efter att jag förts bort såg jag många garantier som andra skrivit under, såsom ”Kommer inte att involvera mig i människorättsfrågor”, ”Kommer inte att involvera mig i Gao Zhishengs fall”, ”Kommer inte att kontakta Gaos familj”. Under terrorkampanjen har den styrka och hängivelse ni visat varit något så sällsynt (det är kvaliteter som är närapå utrotade i Kina) att deras värde är en vägvisare för framtiden. Här vill jag understryka, för dem som håller fast vid sina värderingar men tillfälligtvis tvingades skriva garantier, vi bör prisa dem också såvida deras själar och beteende inte sjunkit till allt för låga nivåer.

Vänligen framför min familjs respekt och hälsning till Gui Feixiongs familj. Få personer i Kina vågar öppet framhärda i sin vägran att samarbeta med den onda regimen. Människor borde beundra Guos familj för vad de måste utstå under denna tidsperiod.

Vänligen framför också vår respekt och hälsning till Chen Guangchengs familj. Chen, som är blind och längtar efter ljus i sitt hjärta, fick de onda krafterna i Shandong att göra bort sig. De tappade fullständigt förståndet. Detta slags hysteriska galenskap fortsätter än idag. Dock finns det ljus i denna tid. framför också vår respekt och hälsning till Yan Xuezhengs familj. Modet hos dessa familjer, inklusive er och min, har skrämt regimen från vettet och deras karaktärsdrag, hur svaga och skyldiga de är, har uppenbarats. Om Kina hade fler sådana familjer, hur länge skulle kommunistregimen kunna hålla sig kvar vid makten?

Framför även min respekt och hälsning till mina kära vänner Zhang Min, Gao Jie, Xu Ling, Zhao Zifa, Yi Fan, Yang Xianhong, Huang Lijuan och andra. De är de röster som ger mig styrka när vi har det svårt, fastän vi inte hört dem på åtta månader. Snälla, framför min tacksamhet till Xiu, Dawei och de som gav oss moraliskt stöd under de mörka dagarna och många andra vänner vars namn jag inte kommer att nämna och som även har andra övertygelser. Alla ni var vår familjs hopp när vi stod inför det svåraste förtrycket; ni är också en del av vår familj.

Vänligen framför även vår respekt och hälsning till Jia Fengjun, Jiao Guobiao, Yafeng, Tengbiao, Qi Zhiyong, Ho Chun-yan, Ma Wendu och Heping. Vänligen framför mina hälsningar till Chen Guangchengs försvarsadvokat Guo Feisiong och till Yan Zhengxues försvarsadvokat. Vänligen framför mina uppriktiga hälsningar till utländska regeringar, internationella organisationer, grupper, media, journalister och alla godhjärtade människor som har intresserat sig för min familjs situation.

Jag vill också säga att under den sanslösa förföljelse av min familj utförd av statsmaskinen som inte bryr sig om eller respekterar vår kinesiska nation, har många människor inom regimens juridiska system, som ännu har vänlighet i sina hjärtan, öppet eller i hemlighet bistått med hjälp och stöd och visat sympati för mig och min familj på alla möjliga sätt.

Under den tid jag suttit fängslad har djupet i stödet från dessa människor varit något jag inte väntat mig. Denna goda kraft har haft en avgörande effekt på mig när det gäller att acceptera kompromissprocessen. Denna krafts existens är också ett starkt stöd för att hjälpa oss att komma förbi de svåra tiderna och fortsätta framåt.

Jag har hört att några människor ute i samhället klagade på att jag inte sagt något sedan jag kom ut ur fängelset. Jag kände att detta var orättvist. Klagomålen borde ha riktats mot den onda regimen som gjorde vår familj oförmögen att tala. Även nu skulle inte ens en fågel kunna fly från mitt hem. Förutom tv och ljus finns inga andra former av kommunikationsmedel i mitt hem, och vi är förbjudna att träffa någon människa överhuvudtaget.

Mitt hem är ett fängelse för oss alla fyra. Fastän vi bor i Peking är vi de ensammaste av människor just nu. Så gott som hela mänskligheten vet att isoleringen av min familj är olaglig. Vad regimen gör mot oss är pågående, öppet och skamligt; den trampar på och förnekar civilisation och den mänskliga rasens moraliska värderingar. Men hela mänskligheten verkar hjälplös och tycks vara tyst samtidigt som detta pågår, och tystnaden intensifierar definitivt min familjs isolering.

Detta är inte ett klagobrev, fastän detta är vad som händer med min familj. Alla måste förstå detta: Vi anhåller om omvärldens uppmärksamhet. Det sägs att det att utstå svårigheter är ett tillfälle att stärka sin ande och rena sin själ, så vi får någon slags belöning från detta lidande.

Angående ryktet att jag förrått någon, så vill jag bara be folk att tänka på en fråga: Under min kontakt med människor och inblandning i många aktiviteter under de senaste åren, vem kunde jag förråda? Vad för slags kontakt har jag haft med människor som inte skulle tåla solens ljus? Vem i Kina idag har blivit förhörd eller hållits fängslad på grund av ett förräderi från mig?

Jag tror inte du fick mina två tidigare brev, så jag skulle vilja ge en kort beskrivning av vad som hände i fängelset efter den 15 augusti 2006 [red anm: Det datum som Gao fördes bort] Vid lunchtid den 15 augusti 2006 slogs dörren till min systers hem i staden Ying i Shandongprovinsen in, med ett kraftigt oväsen. Fler än 30 våldsmän rusade in och fyra av dem hoppade upp på sängen och slog ner mig. Efter en skur av knytnävsslag och sparkar tvingades jag ner på knä på golvet. De täckte mina ögon och mun med flera lager av ogenomskinlig tejp och drog en påse över mitt huvud. Jag släpades ner till bottenvåningen med händerna fängslade bakom ryggen.

Den morgonen, innan bortförandet, hade fler än 20 bilar och 200 män mobiliserats runt hus nummer 27. På väg till Peking satt de på varsin sida om mig och tryckte ihop mig hårt. De slappnade inte av ens för ett ögonblick. Under hela resan sade de bara en mening: ”Slå ihjäl honom om han försöker göra något överilat!”

Den dagen fördes jag till en okänd plats. Tiotals av dem väntade där, de flesta i polisuniform. Efter att påsen och tejpen tagits bort omringades jag av mer än 10 kameror som tog bilder av mig i bara underkläderna. De höll på i 20 minuter, och sen sattes jag i en cell. Under hela tiden från det att jag kidnappades i Shandong tills jag sattes i cellen i Peking var stämningen bland dessa skurkar nervös och upptrissad.

Från den 15 augusti till 22 december och under hela förhörsprocessen var mitt namn ”815”. Ingen skulle fråga mig om mitt namn. Detta måste vara unikt i mänsklighetens juridiska historia. Min cell var nummer 124 på den västra sidan och jag sov i säng nummer 4.

När jag hade varit i cell 124 i en halvtimme började förhören. Från den 15 augusti till den 22 december hölls jag fången, sammanlagt 129 dagar. Under denna tid hölls jag i handfängsel i 600 timmar, satt fastspänd i en specialbyggd metallstol i 590 timmar och förhördes i starkt ljus från båda sidor under lika lång tid. Under dessa 129 dagar tvingades jag sitta med benen i kors på golvet i 800 timmar för att tänka över mina ”synder” och tvingades torka av brädorna i sovbritsen 385 gånger. Detta tvingade de andra fångarna mig till.

Efter den 29 november när båda sidor [Gao och regimen] gått med på att kompromissa om det tekniska, tvingades jag att samarbeta genom att spela in en video där jag erkänner min skuld ”utan påtryckning”, förklarar mig offentligt ”frivilligt” och gjorde en återinspelning av förhören utifrån anteckningarna.

Under de 129 dagarna var det så kallade ”förhöret” som utfördes av polisen den långa delen. Tiden mellan åklagarämbetets inblandning och åtalet var bara åtta arbetsdagar. Samma dag som jag tog emot åtalspunkterna fördes jag till rätten. Från det att domstolen kom in i bilden till rättsförhandlingarna gick bara sex arbetsdagar. Den så kallade ”offentliga rättegången” skedde under extrem sekretess. En tio dagars fördröjning kom efter rättsförhandlingarna, enligt utsago för att få tillåtelse från den högsta beslutande myndigheten. Massor med poliser och polisfordon mobiliserades till rättsförhandlingarna.

Polismannen som eskorterade mig och som arbetat som domstolsvakt i sex år sade: ”Vi har upplevt många specialfall, men aldrig sett ett sådant uppbåd av polisbilar och personal för att hantera en enda person, plus att den biträdande överåklagaren personligen höll i rättsförhandlingen.” Men deras standardsvar till omvärlden var att de ”höll rättegång mot en Falun Gong-ledare.”

En person som höll i fallet sade stolt: ”815, du är ett missfoster. Vi mobiliserade så mycket folk för att handskas med dig. Jag ska berätta, vi….”

[Red anm: Vid den här punkten i konversationen sade Hu Jia till Gao att hans röst föll bort. Gao svarade ”Strålande, strålande, Gud hjälper oss verkligen idag. Vårt samtal fungerade bra hittills… Idag fick vi… någon gav mig det här telefonkortet. Jag kollade det, det är bara 20 cent kvar på det. Du måste skynda dig… Jag hoppas att jag hinner avsluta det vi ville tala om.” Från detta drog vi slutsatsen att Gao fått tag på ett telefonkort och ringt detta samtal från en okänd telefonkiosk.]

Vi mobiliserade så mycket folk för att handskas med dig. Jag ska berätta, det här är den mest storskaliga nationella rörelsen sen 1989. Vi har aldrig lagt så mycket energi på en enda persons fall. Våra poliser har arbetat så hårt. Bara på hungerstrejken och människorättsfrågan finns det 188 fall i hela landet; en vagn är inte nog för att få in alla i. Ditt fall har skapat så mycket problem för kommunistpartiet och andra att även om du får livstids fängelse så är det inte för mycket.

Meddelandet jag fick när jag satt i fängelset var att från och med februari 2006 hade kommittén för politiska och legala ärenden inom centralkommittén satt samman ett specialprojekt, ett team av folk från polisen, åklagarämbetet, domstolen, nationella säkerhetstjänsten och så vidare och de håller regelbundna möten varje vecka.

Varje möte skulle ledas av kommittén för politiska och legala ärenden för att sammanfatta inhemsk och utländsk information om mig och ”fiendens situation och rörelser” och de kom med nya direktiv. Det stod även att specialprojektteamet inte skulle sluta arbeta bara för att jag hade dömts, utan de skulle fortsätta operera på lång sikt för att uttömma alla resurser och medel för att begränsa min familj. Det stod att det inte tilläts att mitt problem blev ett långsiktigt problem.

Vad de är mest bekymrade över i hela fallet är motståndskraften hos Falun Gong-utövarna och frågan om stafetthungerstrejken och människorättsprotesterna. Deras huvudfokus är på förhållandet mellan mig och Falun Gong, hur djupt det går, och mina öppna brev om Falun Gong. Det är min klara uppfattning att det största problemet för ondskan inom regimen är Falun Gong och frågan om medborgerliga rättigheter

Fastän jag inte har tillgång till information utifrån nu, så tror jag att diskussionen där i allmänhet handlar om den så kallade ”kompromissen” och det så kallade ”offentliga uttalandet” och mitt hjärta fylls med en sådan otänkbar skam. Beträffande allmänna rykten och förtal så har jag inte för avsikt att besvara sådant. Jag vet att om jag gjorde det skulle folk komma upp med tusen, tio tusen motattacker! Ja, det finns en kompromiss, anledningen är denna:

Den goda kraften inom det kinesiska kommunistpartiet har bidragit på ett begränsat sätt. 1. De skickade personer till mig som sade ”Gao, du är en bra man, vi hoppas att du får ett relativt lyckligt slut.” 2. ”Om du döms till ett långt fängelsestraff kommer de som ville se dig gripen att bli ännu mer skrupelfria.”

En annan sak är att den onda kraften håller min fru, mina två barn och mina släktingar som gisslan. De berövade till och med min frus familj och mina släktingar i min hemstad alla sätt att försörja sig. Kommunistpartiets busar fortsätter att öppet plåga dem själsligt och hotar mig med att de ska fullkomligt förstöra mina barns framtid och alla möjligheter för min fru och våra respektive familjers släktingar att försörja sig. Fastän jag hade en viss förståelse av den här regimens onda natur – en regim som inte bryr sig om rättvisa, uppmuntrar till skamlöshet, totalt saknar moral och gör vad som helst för att nå sina mål – så hade jag ändå underskattat deras ondska!

Det har sagts mig att folk där ute spekulerar om någon slags skamligt utbyte mellan våra två sidor. Ett utbyte har ägt rum: Det skrivna uttalandet gjordes mot 5 000 yuan i levnadskostnader för min fru och mina barn, vilket är min lagliga inkomst som de olagligt konfiskerade. Dessutom har jag inte tillräckligt moraliskt mod att inte komma till min frus och mina barns räddning när de håller på att gå under.

Gege [Gaos dotter] tog verkligen åt sig av denna skuldtyngda kompromiss, och hon har gråtit inför mig många gånger. Hon sade att hon hört en skolkamrats föräldrar säga att folk anklagar mig för att vara en förrädare och ha en kluven personlighet. Jag kommer inte att kohandla om det här, men jag kan inte förbli oberörd inför mitt barns känslor.

Beträffande den här frågan så vill jag vara direkt när det gäller mina åsikter. Först och främst spelar kompromisser alltid en viktig roll i alla politiska kamper. Ibland används kompromiss av den starka sidan i en kamp, ibland av den svaga. Ofta används den av båda sidor. Kompromiss anses ofta som en dygd när den används av den starka sidan. När den används av den svaga sidan ses den ofta som en kapitulation inför den starke.

För det andra: I Kina blir man aldrig kritiserad om man bara står och passivt tittar på. Jag minns ett uttalande: ”Lögner är mer lämpligt för människor än sanningen!” Det är sorgligt att bli lurad, men jag anser att det mest tragiska är att se genom lögnerna! De som blir lurade är mycket lyckligare än de som ser genom lögnerna. Jag har slagits för frihet och mänskliga rättigheter, men resultatet har blivit att min hela familj berövats sin frihet. Min lidelse för rättvisa och rättfärdighet i Kina har slagit oss i bojor och utsatt oss för ändlös förföljelse. Jag håller inte med dem som kritiserar mitt beslut och avfärdar mina värderingar på grund av sina begränsade förståelser.

För det tredje anser jag inte att se som dragit slutsatsen att jag förrått mina värderingar och/eller gett efter för kommunistpartiet stödjer Kinas människorättsrörelse. Kina har aldrig saknat starka röster under tidigare medborgarrättsrörelser. De befinner sig alltid på moralens högsta topp och deras tungor och pennor är outtömliga resurser. De tjänar alltid som domare för människor som oss, vi som handlar, och de accepterar alltid det öde som drabbar oss som skiljs från våra fruar och barn.

Den här gången har deras ilska väckts av det faktum att jag inte hölls fången länge. Det verkar för dem som om det är min familj och inte de som förtrycker oss som är orsaken till människorättskränkningar. Deras kritik har fungerat som stöd för kommunistpartiets lögner. Den har än mer hjälpt dem att nå sina mål. Den spelar kommunistpartiet direkt i händerna.

Hotet mot människorättsrörelsen är verkligt. Den bistra verklighet vi står inför kan inte lösas enbart med hjälp av lidelse. När jag fick höra att mina barn och min fru inte fick ett öre för sin försörjning, att de misshandlades upprepade gånger och att amerikanska ambassaden vägrade att hjälpa mitt barn när hon äntligen lyckades fly till dem för att söka hjälp, då tänkte jag mer utifrån en faders och makes perspektiv än en hjältes! Jag bryr mig inte om vad dessa moraldomare säger om mina moraliska värderingar. Deras åsikter kan inte ändra min karaktär eller min själ. Dessutom motarbetar detta fördömande tankesätt otvivelaktigt den kinesiska människorättsrörelsens framtid.

Beträffande min nuvarande situation så vill jag inte tala om den för mycket. Beträffande det förflutna är jag mycket missnöjd. Jämfört med andras ändlösa lidande är mina handlingar obetydliga. Innan 2003 hade jag inte insett att ett folks sökande efter frihet och mänskliga rättigheter kunde leda till så mycket blod och terror. Den grymhet som jag bevittnat är mer än vad man kan förvänta sig till och med av de mest brutala personer. Jag trodde i min enfald att så fruktansvärda saker skulle stå i motsats till ett Kina som styrdes av lag och rätt.

Jag skrev tidigare några brev till ledarna för vårt land. Som ni alla vet kunde inte min ensamma röst lösa eller hejda spridningen av de blodiga brotten. Dessutom var jag den som såg genom lögnerna. Ett resultat blev att min familjs katastrof började. I dag vet vi inte vad framtiden bär för vår familj. Jag ber inte om ursäkt för mina val. Jag håller inte med någon som kritiserar vad jag gjort.

Beträffande min framtid skulle jag vilja säga så här: Jag kommer inte längre vara den person som kommer att arbeta för att förbättra vårt samhälle. Jag kommer att fortsätta försöka vara nyttig för min familj, vilket kräver ständigt arbete. Jag kommer inte att provocera, och jag varken kan eller kommer att delta i någon rörelse eller aktivitet för mänskliga rättigheter.

Från och med nu hör jag bara till min familj. Jag hör inte till någon grupp. Men om vår möjlighet att försörja oss gång på gång hotas kommer jag inte att tveka att slåss för den. Inte heller kommer jag att tveka att skydda min familj, ens om det betyder att jag sätts i fängelse igen.

I mitt arbete för att förbättra min familjs nuvarande levnadsvillkor kommer jag inte att låta mig avskräckas av ännu ett fängelsestraff. De människor som håller min familj under konstant bevakning är också de som försöker döda mig. Vad de gör varje dag mot min familj har samma mål. De vill få in mig i fängelse igen. Ingen kan föreställa sig deras laglöshet.

Gege berättade att Jinyan är gravid. Min hela familj är så lycklig för er skull. En liten god nyhet utifrån är som solsken som når in i vår själ. Det är en känsla som människor i frihet inte skulle kunna förstå. Det skänker mycket lycka åt en familj i förtvivlan. Vi är så lyckliga för er skull, gratulerar! Min fru och jag oroar oss ofta för Hu Jias hälsa. Du måste bry dig lika mycket om din hälsa som om sanningen. Hu Jia och Zeng Jinyan, världen av i dag behöver er.

Enligt en pålitlig källa har Pekings justitiebyrå och justitieministerium i hemlighet dragit in min advokatlicens. Inom Kinas juridiska system har jag alltid styrts av det jag ansvarat för. Jag har inte gjort saker som gått emot mitt samvete. Till sist blev jag emellertid en måltavla för de högsta juridiska myndigheterna.

Detta påminner mig om ett samtal jag hade med en ledare för Pekings kommunala justitiebyrå. Han sade ”Advokat Gao, du borde ta en titt på dig själv. Du har utnämnts till ”den mest speciella advokaten” sedan 1949. Med andra ord, du är en korkad advokat. Tänk på det, vilken annan advokat i Kina beter sig som dig? Du involverar dig inte i fall som ger inkomster och fördelar. Du involverar dig i dumma saker som inte har något att göra med dina personliga fördelar. Du slösar bort din tid och har blivit ett huvudbry för justitieministeriet. Du borde göra bättring. Om du inte inser dina misstag kommer det att vara för sent för dig att ropa på rättvisa.”

Jag förstår till fullo att myndigheterna inte längre ligger i linje med värdet och hedern i mitt yrke och att jag blivit mitt eget yrkes fiende. Det är svårt för mig att förbli i detta yrke. Hursomhelst har Kinas juridiska system, blivit temporärt ”rent” genom att sparka ut mig.

Vänliga hälsningar

Gao Zhisheng

2007

Översatt från engelsk version av Aron Lamm.

Mest lästa

Rekommenderat

loadingAdvokat Gao Zhisheng med sin familj, innan han arresterades. (Foto: Epoch Times)
Advokat Gao Zhisheng med sin familj, innan han arresterades. (Foto: Epoch Times)
Utrikes

Gao Zhishengs brev till sin vän Hu Jia

Gao Zhisheng

Anmärkning från redaktionen: På grund av den kinesiska kommunistregimens svåra förföljelse, övervakning och den husarrest man placerat Gao Zhisheng i, misslyckades han att med sina två första brev nå Hu Jia. Efter åtskilliga försök att ta kontakt lyckades Gao slutligen nå Hu via telefon. Under samtalet läste Gao upp sitt brev för Hu.

Kära Hu Jia och Zeng Jinyan

Hur mår ni? Detta är mitt tredje brev till er sedan jag släpptes från fängelset.

Precis som i mina två tidigare brev vill vi tacka er och uttrycka vår respekt för er. Tack för era uppoffringar och ert engagemang för vår familj. Tack för er osjälviskhet och ståndaktighet i att upprätthålla mänskligt samvete, värdighet och rättvisa. Folk ser tydligt hur desperat kommunistregimen är inför er ihärdighet eftersom den [regimen] är en kraft som går emot civilisationen. Denna tidsperiod såväl som min familj kommer att minnas er och er osjälviska, moraliska styrka.

Mitt brev är skrivet för att berömma er – den styrka och det mod ni visat gör mig och min fru så stolta. I och med det våldsamma bortförandet av mig inledde ondskan inom den kinesiska kommunistregimen omedelbart en kampanj av terror och brutal förföljelse.

Den andra dagen efter att jag förts bort såg jag många garantier som andra skrivit under, såsom ”Kommer inte att involvera mig i människorättsfrågor”, ”Kommer inte att involvera mig i Gao Zhishengs fall”, ”Kommer inte att kontakta Gaos familj”. Under terrorkampanjen har den styrka och hängivelse ni visat varit något så sällsynt (det är kvaliteter som är närapå utrotade i Kina) att deras värde är en vägvisare för framtiden. Här vill jag understryka, för dem som håller fast vid sina värderingar men tillfälligtvis tvingades skriva garantier, vi bör prisa dem också såvida deras själar och beteende inte sjunkit till allt för låga nivåer.

Vänligen framför min familjs respekt och hälsning till Gui Feixiongs familj. Få personer i Kina vågar öppet framhärda i sin vägran att samarbeta med den onda regimen. Människor borde beundra Guos familj för vad de måste utstå under denna tidsperiod.

Vänligen framför också vår respekt och hälsning till Chen Guangchengs familj. Chen, som är blind och längtar efter ljus i sitt hjärta, fick de onda krafterna i Shandong att göra bort sig. De tappade fullständigt förståndet. Detta slags hysteriska galenskap fortsätter än idag. Dock finns det ljus i denna tid. framför också vår respekt och hälsning till Yan Xuezhengs familj. Modet hos dessa familjer, inklusive er och min, har skrämt regimen från vettet och deras karaktärsdrag, hur svaga och skyldiga de är, har uppenbarats. Om Kina hade fler sådana familjer, hur länge skulle kommunistregimen kunna hålla sig kvar vid makten?

Framför även min respekt och hälsning till mina kära vänner Zhang Min, Gao Jie, Xu Ling, Zhao Zifa, Yi Fan, Yang Xianhong, Huang Lijuan och andra. De är de röster som ger mig styrka när vi har det svårt, fastän vi inte hört dem på åtta månader. Snälla, framför min tacksamhet till Xiu, Dawei och de som gav oss moraliskt stöd under de mörka dagarna och många andra vänner vars namn jag inte kommer att nämna och som även har andra övertygelser. Alla ni var vår familjs hopp när vi stod inför det svåraste förtrycket; ni är också en del av vår familj.

Vänligen framför även vår respekt och hälsning till Jia Fengjun, Jiao Guobiao, Yafeng, Tengbiao, Qi Zhiyong, Ho Chun-yan, Ma Wendu och Heping. Vänligen framför mina hälsningar till Chen Guangchengs försvarsadvokat Guo Feisiong och till Yan Zhengxues försvarsadvokat. Vänligen framför mina uppriktiga hälsningar till utländska regeringar, internationella organisationer, grupper, media, journalister och alla godhjärtade människor som har intresserat sig för min familjs situation.

Jag vill också säga att under den sanslösa förföljelse av min familj utförd av statsmaskinen som inte bryr sig om eller respekterar vår kinesiska nation, har många människor inom regimens juridiska system, som ännu har vänlighet i sina hjärtan, öppet eller i hemlighet bistått med hjälp och stöd och visat sympati för mig och min familj på alla möjliga sätt.

Under den tid jag suttit fängslad har djupet i stödet från dessa människor varit något jag inte väntat mig. Denna goda kraft har haft en avgörande effekt på mig när det gäller att acceptera kompromissprocessen. Denna krafts existens är också ett starkt stöd för att hjälpa oss att komma förbi de svåra tiderna och fortsätta framåt.

Jag har hört att några människor ute i samhället klagade på att jag inte sagt något sedan jag kom ut ur fängelset. Jag kände att detta var orättvist. Klagomålen borde ha riktats mot den onda regimen som gjorde vår familj oförmögen att tala. Även nu skulle inte ens en fågel kunna fly från mitt hem. Förutom tv och ljus finns inga andra former av kommunikationsmedel i mitt hem, och vi är förbjudna att träffa någon människa överhuvudtaget.

Mitt hem är ett fängelse för oss alla fyra. Fastän vi bor i Peking är vi de ensammaste av människor just nu. Så gott som hela mänskligheten vet att isoleringen av min familj är olaglig. Vad regimen gör mot oss är pågående, öppet och skamligt; den trampar på och förnekar civilisation och den mänskliga rasens moraliska värderingar. Men hela mänskligheten verkar hjälplös och tycks vara tyst samtidigt som detta pågår, och tystnaden intensifierar definitivt min familjs isolering.

Detta är inte ett klagobrev, fastän detta är vad som händer med min familj. Alla måste förstå detta: Vi anhåller om omvärldens uppmärksamhet. Det sägs att det att utstå svårigheter är ett tillfälle att stärka sin ande och rena sin själ, så vi får någon slags belöning från detta lidande.

Angående ryktet att jag förrått någon, så vill jag bara be folk att tänka på en fråga: Under min kontakt med människor och inblandning i många aktiviteter under de senaste åren, vem kunde jag förråda? Vad för slags kontakt har jag haft med människor som inte skulle tåla solens ljus? Vem i Kina idag har blivit förhörd eller hållits fängslad på grund av ett förräderi från mig?

Jag tror inte du fick mina två tidigare brev, så jag skulle vilja ge en kort beskrivning av vad som hände i fängelset efter den 15 augusti 2006 [red anm: Det datum som Gao fördes bort] Vid lunchtid den 15 augusti 2006 slogs dörren till min systers hem i staden Ying i Shandongprovinsen in, med ett kraftigt oväsen. Fler än 30 våldsmän rusade in och fyra av dem hoppade upp på sängen och slog ner mig. Efter en skur av knytnävsslag och sparkar tvingades jag ner på knä på golvet. De täckte mina ögon och mun med flera lager av ogenomskinlig tejp och drog en påse över mitt huvud. Jag släpades ner till bottenvåningen med händerna fängslade bakom ryggen.

Den morgonen, innan bortförandet, hade fler än 20 bilar och 200 män mobiliserats runt hus nummer 27. På väg till Peking satt de på varsin sida om mig och tryckte ihop mig hårt. De slappnade inte av ens för ett ögonblick. Under hela resan sade de bara en mening: ”Slå ihjäl honom om han försöker göra något överilat!”

Den dagen fördes jag till en okänd plats. Tiotals av dem väntade där, de flesta i polisuniform. Efter att påsen och tejpen tagits bort omringades jag av mer än 10 kameror som tog bilder av mig i bara underkläderna. De höll på i 20 minuter, och sen sattes jag i en cell. Under hela tiden från det att jag kidnappades i Shandong tills jag sattes i cellen i Peking var stämningen bland dessa skurkar nervös och upptrissad.

Från den 15 augusti till 22 december och under hela förhörsprocessen var mitt namn ”815”. Ingen skulle fråga mig om mitt namn. Detta måste vara unikt i mänsklighetens juridiska historia. Min cell var nummer 124 på den västra sidan och jag sov i säng nummer 4.

När jag hade varit i cell 124 i en halvtimme började förhören. Från den 15 augusti till den 22 december hölls jag fången, sammanlagt 129 dagar. Under denna tid hölls jag i handfängsel i 600 timmar, satt fastspänd i en specialbyggd metallstol i 590 timmar och förhördes i starkt ljus från båda sidor under lika lång tid. Under dessa 129 dagar tvingades jag sitta med benen i kors på golvet i 800 timmar för att tänka över mina ”synder” och tvingades torka av brädorna i sovbritsen 385 gånger. Detta tvingade de andra fångarna mig till.

Efter den 29 november när båda sidor [Gao och regimen] gått med på att kompromissa om det tekniska, tvingades jag att samarbeta genom att spela in en video där jag erkänner min skuld ”utan påtryckning”, förklarar mig offentligt ”frivilligt” och gjorde en återinspelning av förhören utifrån anteckningarna.

Under de 129 dagarna var det så kallade ”förhöret” som utfördes av polisen den långa delen. Tiden mellan åklagarämbetets inblandning och åtalet var bara åtta arbetsdagar. Samma dag som jag tog emot åtalspunkterna fördes jag till rätten. Från det att domstolen kom in i bilden till rättsförhandlingarna gick bara sex arbetsdagar. Den så kallade ”offentliga rättegången” skedde under extrem sekretess. En tio dagars fördröjning kom efter rättsförhandlingarna, enligt utsago för att få tillåtelse från den högsta beslutande myndigheten. Massor med poliser och polisfordon mobiliserades till rättsförhandlingarna.

Polismannen som eskorterade mig och som arbetat som domstolsvakt i sex år sade: ”Vi har upplevt många specialfall, men aldrig sett ett sådant uppbåd av polisbilar och personal för att hantera en enda person, plus att den biträdande överåklagaren personligen höll i rättsförhandlingen.” Men deras standardsvar till omvärlden var att de ”höll rättegång mot en Falun Gong-ledare.”

En person som höll i fallet sade stolt: ”815, du är ett missfoster. Vi mobiliserade så mycket folk för att handskas med dig. Jag ska berätta, vi….”

[Red anm: Vid den här punkten i konversationen sade Hu Jia till Gao att hans röst föll bort. Gao svarade ”Strålande, strålande, Gud hjälper oss verkligen idag. Vårt samtal fungerade bra hittills… Idag fick vi… någon gav mig det här telefonkortet. Jag kollade det, det är bara 20 cent kvar på det. Du måste skynda dig… Jag hoppas att jag hinner avsluta det vi ville tala om.” Från detta drog vi slutsatsen att Gao fått tag på ett telefonkort och ringt detta samtal från en okänd telefonkiosk.]

Vi mobiliserade så mycket folk för att handskas med dig. Jag ska berätta, det här är den mest storskaliga nationella rörelsen sen 1989. Vi har aldrig lagt så mycket energi på en enda persons fall. Våra poliser har arbetat så hårt. Bara på hungerstrejken och människorättsfrågan finns det 188 fall i hela landet; en vagn är inte nog för att få in alla i. Ditt fall har skapat så mycket problem för kommunistpartiet och andra att även om du får livstids fängelse så är det inte för mycket.

Meddelandet jag fick när jag satt i fängelset var att från och med februari 2006 hade kommittén för politiska och legala ärenden inom centralkommittén satt samman ett specialprojekt, ett team av folk från polisen, åklagarämbetet, domstolen, nationella säkerhetstjänsten och så vidare och de håller regelbundna möten varje vecka.

Varje möte skulle ledas av kommittén för politiska och legala ärenden för att sammanfatta inhemsk och utländsk information om mig och ”fiendens situation och rörelser” och de kom med nya direktiv. Det stod även att specialprojektteamet inte skulle sluta arbeta bara för att jag hade dömts, utan de skulle fortsätta operera på lång sikt för att uttömma alla resurser och medel för att begränsa min familj. Det stod att det inte tilläts att mitt problem blev ett långsiktigt problem.

Vad de är mest bekymrade över i hela fallet är motståndskraften hos Falun Gong-utövarna och frågan om stafetthungerstrejken och människorättsprotesterna. Deras huvudfokus är på förhållandet mellan mig och Falun Gong, hur djupt det går, och mina öppna brev om Falun Gong. Det är min klara uppfattning att det största problemet för ondskan inom regimen är Falun Gong och frågan om medborgerliga rättigheter

Fastän jag inte har tillgång till information utifrån nu, så tror jag att diskussionen där i allmänhet handlar om den så kallade ”kompromissen” och det så kallade ”offentliga uttalandet” och mitt hjärta fylls med en sådan otänkbar skam. Beträffande allmänna rykten och förtal så har jag inte för avsikt att besvara sådant. Jag vet att om jag gjorde det skulle folk komma upp med tusen, tio tusen motattacker! Ja, det finns en kompromiss, anledningen är denna:

Den goda kraften inom det kinesiska kommunistpartiet har bidragit på ett begränsat sätt. 1. De skickade personer till mig som sade ”Gao, du är en bra man, vi hoppas att du får ett relativt lyckligt slut.” 2. ”Om du döms till ett långt fängelsestraff kommer de som ville se dig gripen att bli ännu mer skrupelfria.”

En annan sak är att den onda kraften håller min fru, mina två barn och mina släktingar som gisslan. De berövade till och med min frus familj och mina släktingar i min hemstad alla sätt att försörja sig. Kommunistpartiets busar fortsätter att öppet plåga dem själsligt och hotar mig med att de ska fullkomligt förstöra mina barns framtid och alla möjligheter för min fru och våra respektive familjers släktingar att försörja sig. Fastän jag hade en viss förståelse av den här regimens onda natur – en regim som inte bryr sig om rättvisa, uppmuntrar till skamlöshet, totalt saknar moral och gör vad som helst för att nå sina mål – så hade jag ändå underskattat deras ondska!

Det har sagts mig att folk där ute spekulerar om någon slags skamligt utbyte mellan våra två sidor. Ett utbyte har ägt rum: Det skrivna uttalandet gjordes mot 5 000 yuan i levnadskostnader för min fru och mina barn, vilket är min lagliga inkomst som de olagligt konfiskerade. Dessutom har jag inte tillräckligt moraliskt mod att inte komma till min frus och mina barns räddning när de håller på att gå under.

Gege [Gaos dotter] tog verkligen åt sig av denna skuldtyngda kompromiss, och hon har gråtit inför mig många gånger. Hon sade att hon hört en skolkamrats föräldrar säga att folk anklagar mig för att vara en förrädare och ha en kluven personlighet. Jag kommer inte att kohandla om det här, men jag kan inte förbli oberörd inför mitt barns känslor.

Beträffande den här frågan så vill jag vara direkt när det gäller mina åsikter. Först och främst spelar kompromisser alltid en viktig roll i alla politiska kamper. Ibland används kompromiss av den starka sidan i en kamp, ibland av den svaga. Ofta används den av båda sidor. Kompromiss anses ofta som en dygd när den används av den starka sidan. När den används av den svaga sidan ses den ofta som en kapitulation inför den starke.

För det andra: I Kina blir man aldrig kritiserad om man bara står och passivt tittar på. Jag minns ett uttalande: ”Lögner är mer lämpligt för människor än sanningen!” Det är sorgligt att bli lurad, men jag anser att det mest tragiska är att se genom lögnerna! De som blir lurade är mycket lyckligare än de som ser genom lögnerna. Jag har slagits för frihet och mänskliga rättigheter, men resultatet har blivit att min hela familj berövats sin frihet. Min lidelse för rättvisa och rättfärdighet i Kina har slagit oss i bojor och utsatt oss för ändlös förföljelse. Jag håller inte med dem som kritiserar mitt beslut och avfärdar mina värderingar på grund av sina begränsade förståelser.

För det tredje anser jag inte att se som dragit slutsatsen att jag förrått mina värderingar och/eller gett efter för kommunistpartiet stödjer Kinas människorättsrörelse. Kina har aldrig saknat starka röster under tidigare medborgarrättsrörelser. De befinner sig alltid på moralens högsta topp och deras tungor och pennor är outtömliga resurser. De tjänar alltid som domare för människor som oss, vi som handlar, och de accepterar alltid det öde som drabbar oss som skiljs från våra fruar och barn.

Den här gången har deras ilska väckts av det faktum att jag inte hölls fången länge. Det verkar för dem som om det är min familj och inte de som förtrycker oss som är orsaken till människorättskränkningar. Deras kritik har fungerat som stöd för kommunistpartiets lögner. Den har än mer hjälpt dem att nå sina mål. Den spelar kommunistpartiet direkt i händerna.

Hotet mot människorättsrörelsen är verkligt. Den bistra verklighet vi står inför kan inte lösas enbart med hjälp av lidelse. När jag fick höra att mina barn och min fru inte fick ett öre för sin försörjning, att de misshandlades upprepade gånger och att amerikanska ambassaden vägrade att hjälpa mitt barn när hon äntligen lyckades fly till dem för att söka hjälp, då tänkte jag mer utifrån en faders och makes perspektiv än en hjältes! Jag bryr mig inte om vad dessa moraldomare säger om mina moraliska värderingar. Deras åsikter kan inte ändra min karaktär eller min själ. Dessutom motarbetar detta fördömande tankesätt otvivelaktigt den kinesiska människorättsrörelsens framtid.

Beträffande min nuvarande situation så vill jag inte tala om den för mycket. Beträffande det förflutna är jag mycket missnöjd. Jämfört med andras ändlösa lidande är mina handlingar obetydliga. Innan 2003 hade jag inte insett att ett folks sökande efter frihet och mänskliga rättigheter kunde leda till så mycket blod och terror. Den grymhet som jag bevittnat är mer än vad man kan förvänta sig till och med av de mest brutala personer. Jag trodde i min enfald att så fruktansvärda saker skulle stå i motsats till ett Kina som styrdes av lag och rätt.

Jag skrev tidigare några brev till ledarna för vårt land. Som ni alla vet kunde inte min ensamma röst lösa eller hejda spridningen av de blodiga brotten. Dessutom var jag den som såg genom lögnerna. Ett resultat blev att min familjs katastrof började. I dag vet vi inte vad framtiden bär för vår familj. Jag ber inte om ursäkt för mina val. Jag håller inte med någon som kritiserar vad jag gjort.

Beträffande min framtid skulle jag vilja säga så här: Jag kommer inte längre vara den person som kommer att arbeta för att förbättra vårt samhälle. Jag kommer att fortsätta försöka vara nyttig för min familj, vilket kräver ständigt arbete. Jag kommer inte att provocera, och jag varken kan eller kommer att delta i någon rörelse eller aktivitet för mänskliga rättigheter.

Från och med nu hör jag bara till min familj. Jag hör inte till någon grupp. Men om vår möjlighet att försörja oss gång på gång hotas kommer jag inte att tveka att slåss för den. Inte heller kommer jag att tveka att skydda min familj, ens om det betyder att jag sätts i fängelse igen.

I mitt arbete för att förbättra min familjs nuvarande levnadsvillkor kommer jag inte att låta mig avskräckas av ännu ett fängelsestraff. De människor som håller min familj under konstant bevakning är också de som försöker döda mig. Vad de gör varje dag mot min familj har samma mål. De vill få in mig i fängelse igen. Ingen kan föreställa sig deras laglöshet.

Gege berättade att Jinyan är gravid. Min hela familj är så lycklig för er skull. En liten god nyhet utifrån är som solsken som når in i vår själ. Det är en känsla som människor i frihet inte skulle kunna förstå. Det skänker mycket lycka åt en familj i förtvivlan. Vi är så lyckliga för er skull, gratulerar! Min fru och jag oroar oss ofta för Hu Jias hälsa. Du måste bry dig lika mycket om din hälsa som om sanningen. Hu Jia och Zeng Jinyan, världen av i dag behöver er.

Enligt en pålitlig källa har Pekings justitiebyrå och justitieministerium i hemlighet dragit in min advokatlicens. Inom Kinas juridiska system har jag alltid styrts av det jag ansvarat för. Jag har inte gjort saker som gått emot mitt samvete. Till sist blev jag emellertid en måltavla för de högsta juridiska myndigheterna.

Detta påminner mig om ett samtal jag hade med en ledare för Pekings kommunala justitiebyrå. Han sade ”Advokat Gao, du borde ta en titt på dig själv. Du har utnämnts till ”den mest speciella advokaten” sedan 1949. Med andra ord, du är en korkad advokat. Tänk på det, vilken annan advokat i Kina beter sig som dig? Du involverar dig inte i fall som ger inkomster och fördelar. Du involverar dig i dumma saker som inte har något att göra med dina personliga fördelar. Du slösar bort din tid och har blivit ett huvudbry för justitieministeriet. Du borde göra bättring. Om du inte inser dina misstag kommer det att vara för sent för dig att ropa på rättvisa.”

Jag förstår till fullo att myndigheterna inte längre ligger i linje med värdet och hedern i mitt yrke och att jag blivit mitt eget yrkes fiende. Det är svårt för mig att förbli i detta yrke. Hursomhelst har Kinas juridiska system, blivit temporärt ”rent” genom att sparka ut mig.

Vänliga hälsningar

Gao Zhisheng

2007

Översatt från engelsk version av Aron Lamm.

Rekommenderat

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024