Andra delen i berättelsen om Siddharta Gautama som senare blev Buddha Sakyamuni.
När Siddharta lämnat sitt palats reste han till Maghdas huvudstad Rajghira, belägen i det forna Indien. Där mötte han flera munkar som mediterade i grottor. Han blev lärjunge till en asket vid namn Alara Klama som lärde honom att kultivera sig själv – förbättra sin karaktär.
Efter att han kultiverat en tid kunde prinsen inte höja sig ytterligare. Då började han kultivera hos eremiten Uddaka Ramaputta. Efter en tids kultivering insåg han återigen att han inte kunde komma längre. Då anslöt han sig till fem visa män i Benareskogen för att kultivera genom fasta och självförnekelse. Från den stunden började han kallas för Sakyamuni, vilket ungefär betyder lejonmystikern. Efter att ha kultiverat på detta sätt i sex år upptäckte Sakyamuni att han inte blivit upplyst men att hans kropp var helt utmärglad.
En dag när han mediterade hörde han ett samtal mellan två musiker som åkte förbi i en båt. Den mest erfarna talade om konsten att stämma en luta, och att strängarna inte fick vara varken för spända eller för lösa. Om de var för spända gick de av, var de för lösa lät det inte bra. När han hörde detta upplystes han om mittenvägens princip – att inte gå till extremer. Så han reste sig och vandrade sin väg. På vägen mötte han en byflicka vid namn Sujata som bjöd den svultne Sakyamuni på rispudding. Efter att ha ätit puddingen blev hans tärda kropp återställd.
Harmoni och balans håller kroppen frisk
Mötet med demonen Mara
Efter det satt Sakyamuni under ett Pipalträd (indiskt fikonträd) i Urvelas djungel och lovade sig själv att inte sluta meditera förrän han hade nått upplysning. Här mötte han demonen Mara som försökte störa honom på många olika sätt. Demonen kunde dock inte rucka hans beslutsamhet. När Mara såg att Sakyamuni var på väg att träda ut ur den här världen, som är fylld med begär och fasthållanden, blev han rasande och skickade beväpnade monster att anfalla honom. Sakyamuni förblev dock oberörd under attackerna och de efterföljande störningarna.
Efter att ha blivit besegrad och tvingad att inse att han inte kunde störa Sakyamunis koncentration hånade Mara honom, och sade att även om han hade vunnit så fanns det inget vittna till segern. Sakyamuni rörde då vid jorden för att den skulle vara hans vittne. Jorden skälvde till som svar, skälvningen var ett tecken på att jorden verkligen skulle vittna om Sakyamunis triumf. Sakyamuni fortsatte ändå sin flitiga kultivering och nådde senare upplysning och buddhavärlden.
När han uppnått buddhanivån gav han sig ut på sin förutbestämda mission; att erbjuda människorna räddning. Sin första föreläsning höll Sakyamuni för sina tidigare följeslagare, de fem vise männen i Benares. Sedan växte antalet lärjungar sakta till runt 80 000.
Familjemedlemmar blir hans lärljungar
När kung Suddodana fick höra att hans son blivit en buddha bjöd han hem honom till sitt rike. Där kritiserade han honom för att han tiggde mat när han var tillräckligt rik att föda tusentals anhängare. Sakyamuni förklarade då för sin far att det var ett krav i hans kultiveringssystem.
Meditation på svenska fängelser hjälper interner hantera vardagen
Vid den här tidpunkten skulle Sakyamunis halvbror Ananda bli utsedd till kronprins och ingå äktenskap med prinsessan Sundari. Men istället beslöt han att kultivera som Sakyamunis lärjunge. Senare blev även hans son Rahula och hans mor Sakyamunis lärjungar.
Gick in i Nirvana
Men allt gick dock inte lika smidigt. Sakyamunis kusin Devadutta försökte flera gånger döda honom på grund av avundsjuka, men av medkänsla förlät Buddha honom. En notorisk bandit vid namn Angulimal försökte också döda honom men blev till slut hans lärjunge istället.
Sakyamuni reste långt och länge för att erbjuda räddning åt människorna. När han var med sina lärjungar på en strand vid floden Hiranyavati tog han emot mat från en smed och blev sjuk.
År 438 före Kristus, samma månad som han hade fötts, talade han för sista gången till sina lärjungar och gick sedan in i nirvana.