Jing Cai (vänster) och Jing Tian förbereder Falun Dafa-parad i Thailand (Foto: Med tillstånd av Jing Tian)

Berättelsen om systrarna Jing Cai och Jing Tian som för närvarande bor i Vancouver, Kanada, är en historia om en harmonisk familj som slogs i spillror när den kinesiska regimen inledde sin omfattande förföljelsekampanj av Falun Gong 1999.

Systrarna upptäckte Falun Gong, en traditionell andlig disciplin även känt som Falun Dafa, i oktober 1995 vid en tidpunkt då metoden spred sig som snabbast tre år efter att den offentliggjorts av grundaren Li Hongzhi.

Jing Cai, då 23 år, berättar att hon kände sig ”upplyst” efter att ha för första gången läst Zhuan Falun, huvudboken i Falun Dafas lära. Den såldes i bokhandeln där hon arbetade i Shenyang i nordöstra Kina.

Trots sin extremt introverta personlighet bestämde hon sig nästa dag för att gå till en övningsplats där man tränade Falun Gong utomhus i närheten av hennes bostad.

En vecka senare började Jings äldre syster Jing Tian också att öva, och snart försvann hennes hjärtbesvär. Deras mor, Chen Jun, hade en liknande upplevelse. Drygt ett år efter det att hon börjat öva försvann hennes diabetes och kolecystit (komplikation till gallstensjukdomar).

Vid den tiden bestod familjen bara av systrarna och deras mor, fadern hade dött 1993 och brodern Jing Ju satt orättmätigt i fängelse.

– Det var under Falun Gongs fridfulla år, sade Jiang Cai.

– Vi hade fyra år av mycket lugn och bra övningsmiljö. Vår övningsplats i närheten ökade från trettio till mer än hundra utövare. Under den tiden deltog vi i alla Falun Dafa aktiviteter.

Allteftersom Falun Gongs inflytande ökade började äldre KKP-medlemmar lägga sig i. Polisen började trakassera utövare i vissa områden, och efter att en artikel som attackerade Falun Gong publicerats, åkte utövare till tidningens kontor i Tianjin för att vädja om en dementi. Polisen slog till och arresterade över 40 personer och lämnade alla klagomål vidare till Peking.

Den 25 april 1999, begav sig utövare från hela Kina, inklusive Jing Cai, Jing Tian och Chen Jun till Peking för att överklaga.

– Även fast vi inte visste exakt vad som hänt, kunde vi konstatera att regeringen återigen gjorde fel, eftersom vi vet att Falun Gong-utövare inte kan göra olagliga handlingar. Så vi bestämde oss för att gå och vädja, sade Jing Cai.

Efter deras ankomst till statens klagomålsbyrå på Fuyou-gatan, hade tiotusentals utövare redan samlats där och några var inne i byggnaden för ett möte med premiärminister Zhu Rongji. Alla andra väntade tålmodigt utanför, runt byggnaden som polisen hade bett dem att göra.

Efter mötet lovade premiärminister Zhu att släppa de gripna i Tianjin och cirka tiotusen utövare lämnade platsen lika tyst som de kommit. Efter den 25 april började omgivningen emellertid förändras för Falun Gong över hela landet. Den 20 juli 1999 förbjöd Kinas regim Falun Gong och förföljelsen startade.

Med början vid midnatt den 20 juli 1999 greps Falun Gong-samordnare över hela landet. Jing Tian fördes från sin arbetsplats till Allmänna säkerhetsbyrån där hon förhördes av fler än tio poliser.

Nästa dag gick många, inklusive Jing Tian för att vädja till de lokala myndigheterna i provinsen; de blev då kvarhållna på en utomhusarena. Så småningom släpptes alla utom Jing Tian som överfördes till den lokala polisstationen på grund av hennes ”envisa attityd”.

Den 22 juli gick Jing Cai, Chen, och många andra utövare för att överklaga. Alla blev gripna och transporterades med stora militära lastbilar till olika små gymnastiksalar. Där meddelades de om att Falun Gong nu var en ”olaglig organisation”.

Alla släpptes snart och familjen kunde återförenas. Men utövare runt om i landet kunde inte längre besöka övningsplatserna. De uppmanades också att överlämna alla sina Falun Dafa-böcker till myndigheterna. Jing Tian häktades tillfälligt i ett försök att tvinga henne att lämna in sina böcker. Många böcker togs från utövarnas hem med våld.

-Vår familj lämnade inte in en enda bok till dem, men tyvärr gjorde en del andra utövare det på grund av den enorma pressen, sade Jing Cai.

Snart kom nyheten om den första utövaren som torterats till döds, Zhao Jinhua i Shandong-provinsen, och om regimens försök att klassa Falun Gong som en sekt i de statskontrollerade medierna.

Jing Cai. berättar att när hennes mamma hört det sade hon ”Zhao Jinhua lämnade inte ens sitt hem. Hon arbetade bara på gården och i nästa ögonblick slogs hon ihjäl. Så är jag säker när jag sitter hemma? Om jag inte vädjar till regeringen, betyder det att regeringen inte kommer att hitta mig”?

Så familjen gick tillsammans med ett tjugotal andra från Shenyang området till statens klagomålskontor i Peking för att vädja i oktober 1999. Efter att tjänstemännen kritiserat dem sändes de flesta tillbaka till sina hemstäder. Men Jing Cai och Chen blev kvarhållna på en polisstation i Shenyang och den 21 oktober sändes de till ett interneringscenter.

Efter detta togs skylten ner utanför klagomålskontoret. Kontoret skulle inte ta emot några fler vädjanden.

– Det var därför utövare började hålla upp plakat på Himmelska Fridens torg. Det fanns ingenstans för oss att gå med våra vädjanden. Hur skulle vi kunna uttrycka våra tankar annars? Det var därför som utövare började hålla upp banderoller, sade Jing Cai.

Chen och Jing Cai sändes till ett hjärntvättcenter i sex månader, där de utsattes för ”omskolning” och tortyr. Under den tiden gick Jing Tian och några andra till Himmelska fridens torg där de vecklade ut en banderoll med texten ” Falun Dafa-utövares fredliga vädjan”.

– Polisen visste inte först vad de skulle göra. De vågade inte riktigt komma fram till oss, men till slut greps vi av några gangsters som hade anlitats av polisen och vi fördes till en filial vid den allmänna säkerhetsbyrån, sade Jing Tian.

Detta blev den första banderollen mot förföljelsen på Himmelska fridens torg. Den skulle följas av många fler.

Strax efteråt sändes Jiang Tian till ett interneringscenter i två månader. Hon blev avskiljd från de andra fängslade utövarna på grund av att hon var alltför beslutsam att fortsätta utöva, och för det faktum att hon var den första att vädja på Himmelska fridens torg. Jing Tian straffades extra hårt för att hon och en annan utövare tog på sig hela ansvaret för banderollincidenten så att de andra skulle släppas. Senare flyttades hon till ett arbetsläger i Tangshan, Hebei-provinsen för 14 månader.

– Vi protesterade mycket starkt när vi fick reda på att utövare förföljdes till döds. Där borta var det helvetet på jorden. Det var fruktansvärt. Jag har aldrig sett sådan tortyr ens på film, sade Jing Tian.

Många utövare beslutade att protestera genom att hungerstrejka. Det blev i själva verket en form av tortyr eftersom de blev tvångsmatade genom en tjock tub med alla möjliga vidriga substanser som vinäger, sprit, het pepparolja, senapsolja, kokande vatten, urin och avföring.

Jing Tian började sin första hungerstrejk efter att polisen konfiskerat hennes Falun Gong-material. Hon deltog också i en storskalig hungerstrejk som inleddes när en utövare misshandlats till döds i ett arbetsläger. Den gången var hon utan mat eller dryck i 56 dagar, men tvångsmatades periodvis.

Jing Tian släpptes till slut, och familjen återförenades på julafton år 2000. Familjens hem var ofta utsatt för polisens hot och trakasserier. Spioner hade också infiltrerar den lokala gruppen.

Familjen började medverka i att göra ”sanningsklargörande” flygblad och andra saker för att avslöja sanningen om förföljelsen och motverka regimens propaganda för att förtala Falun Gong.

I maj 2001 sattes ett hjärntvättcentrum upp i Shenyang. Snart grep polisen Jing Tian och hennes mor i deras hem. Jing Cai som var ute just då blev varnad för att komma hem av sin bror Jing Yu, som vid det laget hade släppts ur fängelset. Precis som många andra Falun Gong-utövare i Kina blev Jing Cai hemlös för att undvika att bli arresterad.

Chen och Jing Tian fick tre respektive tio års omskolning i arbetsläger. Emellertid var Jing Tian inledningsvis tillfälligt placerad på Shenyangs interneringscenter.

Shenyang är den stad där organstölderna från Falun Gong-utövare varit mest utbredda i Kina enligt en rapport 2006 som baserar sig på en oberoende utredning av kanadensaren David Matas, internationell advokat för mänskliga rättigheter, och David Kilgour, före detta parlamentsledamot och statssekreterare för Asien och Stillahavsområdet i Kanada.

Medan Jing Tian var i Tangshans arbetsläger och i Shenyangs interneringsläger tog de blodprover på henne. Hon förstod inte varför förrän senare när hon insåg att blodtester vanligen var det första steget vid skördande av levande organ från Falun Gong-utövare.

När hon var i interneringslägret fick Jing Tian höra talas om en internationell hungerstrejk som inleddes i oktober 2001 av över hundra utövare i Masanjia, ett av de mest ökända omskolnings- och arbetslägren i Kina. Efter sina hemska erfarenheter av den förra hungerstrejken var hon ovillig att delta. Men när hon fick reda på att hennes mor hade sänts till arbetsläger trots sin höga ålder, bestämde hon sig för att gå med.

Trots farorna började också Jing Yu utöva Falun Gong vid den här tiden. Polisen som övervakade huset grep så småningom också honom. Han blev slagen under två dagar i ett försök att få honom att avslöja något om Jing Cai och andra utövare. Misshandeln ledde till brutna revben som i sin tur orsakade problem med lungorna. Han blev sedan frisläppt.

Både Jing Cai och Jing Yu blev hemlösa ett tag innan de med hjälp av andra utövare kunde hyra en lägenhet, och började åter igen tillverka material som förklarade sanningen. I mars 2002 greps de igen och skickades till ett interneringsläger. I slutet av 2003 släpptes systrarna efter att ha hungerstrejkat i femtio dagar, även Chen släpptes på grund av dålig hälsa. Jing Yu var kvar i fängelse.

– Efter att ha hungerstrejkat i ett par dagar, blev hela mitt hår vitt. Jag tror att de äntligen släppte oss för att de trodde att vi skulle dö nästa dag, sade Jing Tian.

Snart blev de kontaktade av utövare utanför Kina som kände till deras historia och som erbjöd dem hjälp att fly. Först ville de att alla tre kvinnorna skulle lämna landet. Brodern var emellertid fortfarande fängslad. Om det inte fanns några släktingar kvar i landet skulle situationen för honom förvärras så mamman bestämde sig för att stanna medan de två systrarna lämnade landet. Eftersom de hade dömts till 10 års straff kunde de återföras till fängelset när som helst.

Även fast de inte kunde få några pass eller identitetshandlingar räddades Cai Jing, Jing Tian och Chen Song, hennes make sedan 2004, och de kom  alla till Bangkok i Thailand i maj 2006.

När de blivit godkända som flyktingar av den kanadensiska regeringen, anlände de slutligen till Vancouver på Falun Dafa-dagen den 13 maj 2009. Fast Jing Cai nu undgått pressen från den kinesiska regimen kan hon inte koppla av och njuta av sitt ”lätta” liv i Kanada

– Ingen förföljer mig nu och jag kan göra vad jag vill, men jag är långt borta från mina släktingar och de lider fortfarande mycket i Kina. Dessutom finns tusentals andra utövare som är fängslade. Så jag kan verkligen inte vara glad under sådana omständigheter. Jag skulle förmodligen bli mer ledsen om mitt liv blev ännu lättare framöver eftersom det finns så många människor som fortfarande står inför livshotande prövningar där.

Översatt från engelska: http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/20105/