EU och Kina höll på måndagen den 33:e dialogen om mänskliga rättigheter, ett evenemang som anordnas vartannat år. Vad som var annorlunda den här gången var dock att diskussionerna bakom stängda dörrar följdes av en presskonferens där media fick ställa frågor.
– Det är första gången vi håller en presskonferens, och det gör vi för att vi båda känner att vi är ansvariga gentemot allmänheten, media, de europeiska parlamentarikerna, och gentemot både Kina och EU, sade Gerhard Sabathil, chef för Ostasien och Stillahavsområdet i Europeiska utrikestjänsten och EU:s representant i dialogen.
På frågan vilka frågor EU tog upp med Kina, sade Sabathil att det var många.
– Minoriteters rättigheter, särskilt i Tibet och Xinjiang. Vi har tagit upp yttrandefrihet, religionsfrihet, vi har tagit upp procedur- och domstolsfrågor, och vi har tagit upp frågor om hukou-systemet [för registrering av hushållen] och om reformer i Kina, och vi har också talat om några namn som den europeiska allmänheten känner till, sade han.
När Sabathil tillfrågades om Hongkong bekräftade han att frågan tagits upp. Li Junhua från Folkrepubliken Kinas utrikesministerium, insisterade på att det var en juridisk fråga, inte mänskliga rättigheter, och han kallade protesterna ”olagliga”.
Li sade att EU och Kina hade liknande åsikter inom vissa områden, och var oense inom andra. En sak som de var oense om var definitionen på mänskliga rättigheter.
– När vi ser på frågan om mänskliga rättigheter tror jag att det europeiska perspektivet och det kinesiska perspektivet skiljer sig åt. Ur ett EU-perspektiv tror jag att de mänskliga rättigheterna är mycket fokuserade på de medborgerliga friheterna, rätten att regera, men i Kina pratar vi om rätten till utveckling och rätten till överlevnad, sade han genom tolk.
Han sade att ett lands system för mänskliga rättigheter bör bedömas av landets folk, och bara kineser kan utvärdera landets mänskliga rättigheter, och tillade att det kinesiska kommunistpartiets betyg var högt.
Människorättsorganisationer målar dock upp en annan bild.
I 2014 års världsrapport från Human Rights Watch sades det: ”Styret är fortfarande en auktoritär enpartistat. Det sätter godtyckliga tyglar på yttrandefriheten, förenings- och mötesfriheten, och religionsfriheten; förbjuder oberoende fackföreningar och människorättsorganisationer; och upprätthåller partikontrollen över alla rättsliga institutioner.”
Reportrar utan gränser rankar Kina på plats 175 av 180 länder avseende pressfrihet, och Amnesty kallar Kina en ”auktoritär stat” vilket också det Amerikanska utrikesdepartementet gör.
Chefen för Asiens och Kinas program för Europeiska rådets departement för utlandsrelationer (ECFR), François Godement, skrev en kommentar på måndagen där han klandrar EU för att inte vara frispråkigare med Kina om dess bristande mänskliga rättigheter.
”Europeiska ledare har i bästa fall försökt att separera ekonomi och politik och i värsta fall hållit tyst om mänskliga rättigheter för att attrahera kinesiska långivare och investeringar”, sade Godement i en kommentar på ECFR:s webbsida.
”Vad som krävs är en starkare europeisk utrikespolitik och starkare EU-institutioner”, sade han.
