Människan uppfann kalendrar för att hålla reda på tiden. Forna tiders kinesiska kalender är förmodligen bland de mest komplicerade kalendersystemen som finns. Den förblir ett mysterium till och med för många kineser.
Det finns tre sorters kalendersystem: sol-, mån- och sol-månkalendrar. En solkalender använder tiden som det tar för jorden att runda solen en gång, som ett år. Den nuvarande solkalendern är den gregorianska kalendern, som upprättades år 1582, när påven Gregorius XIII reformerade Julius Caesars kalender.
En månkalender använder tiden det tar för månen att gå runt jorden, som en månad. Ett månår är ungefär 11 dagar kortare än ett solår. Den forna kinesiska kalendern är en sol-månkalender. Månaderna bestäms i enlighet med månens cykler och åren bestäms i enlighet med solåret. För att få månaderna att stämma med årstiderna, har en skottmånad lagts in. Kineserna kallar ofta den gamla kinesiska kalendern för ”månkalendern”. Den kallas också ”bondekalendern”.
En viktig aspekt av den kinesiska kalendern är den sextioåriga cykeln. Det här är en kombination av de tio ”himmelska stammarna”, tiān gān (天干), och de 12 ”jordiska grenarna”, dì zhī (地支).
För att förklara hur den här cykeln fungerar, låt oss benämna både stammarna och grenarna med deras siffror. Vi kallar 1 för (1,1) eller (甲, 子), 2 för (2,2) eller (乙, 丑) och så vidare upp till (10,10) eller (癸, 酉). Men nu har stammarna tagit slut så vi kallar 11 för (1, 11) eller (甲, 戌) och 12 för (2,12) eller (乙, 亥). Nu har grenarna också tagit slut, så 13 blir (3, 1) eller (丙, 子). Vi fortsätter på det här sättet genom 6 cykler av stammar och 5 cykler av grenar upp till 60 som är (10, 12) or (癸, 亥). Nästa siffra är sedan (1,1) or (甲, 子), som startar en ny 60-årig cykel.
Kalendersystemet under perioden De krigande staterna (475-221 f Kr) kallades ”kvartskalendern”. Ett år bestod av 365 hela dagar plus en kvarts dag. En månad hade 29 dagar plus en 499/940 dag. Den var komponerad som resultat efter astronomisk forskning. Den första kompletta kalendern i Kina upprättades under Kejsare Han Wus sjunde regeringsår, vilket var år 104 f Kr. Det var 365 hela dagar plus en 385/1539 dag på ett år och 29 hela dagar plus en 43/81 dag på en månad.
Innan den västerländska kalendern spreds till Kina, var Da Tong (”stor enhet”)-kalendern den vanligaste kalendern. I den kinesiska kalendern finns ingen kontinuitet i numreringen av åren. När en ny kejsare kom till makten, började numreringen av åren om från noll. Da Tong-kalendern använder Mingdynastins kejsare, Hong Wus 17:e regeringsår (1384) som startår för kalendern.
Den nuvarande kinesiska kalendern är den som modifierades under Qingdynastins Qian Longs sjunde regeringsår (1742). Den använder 1723 som startår för kalendern.
Forna tiders kinesiska kalender modifieras hela tiden i enlighet med astronomiska observationer. Därför var kalendern i det forna Kina sammanvävd med astronomin. Faktiskt är forntida kinesisk astronomis historia också en historia av forskning och åtföljande framsteg med kalendrarna. Det här är karaktäristiskt för forna kinesisk astronomi, vilken skiljer sig mycket från sin västerländska motsvarighet.
Översatt från engelska:
http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/29672/
