loadingJason Loftus, biträdande utgivare på Epoch Times i Kanada, säger att äldre kadrer i Kina har berättat för Epoch Times att Zhou Yongkang och Bo Xilai konspirerade för att avlägsna Xi Jinping från makten efter att han efterträtt Hu Jintao vid kommunistpartiets nationalkongress som äger rum sent i år eller i början av nästa år. (Foto: Matthew Little/The Epoch Times)
Jason Loftus, biträdande utgivare på Epoch Times i Kanada, säger att äldre kadrer i Kina har berättat för Epoch Times att Zhou Yongkang och Bo Xilai konspirerade för att avlägsna Xi Jinping från makten efter att han efterträtt Hu Jintao vid kommunistpartiets nationalkongress som äger rum sent i år eller i början av nästa år. (Foto: Matthew Little/The Epoch Times)
Opinion

Förklaring till Kinas politiska kris

Epoch Times, Jason Loftus

Om du läser Epoch Times regelbundet så känner du till att vi på ett exakt vis har förutspått de dramatiska händelser som skett i Kina nyligen. Det finns en underliggande fråga som våra journalister förstår och som gör det möjligt för oss att klarsynt betrakta den nuvarande situationen. Det förklarar Bo Xilais plötsliga och dramatiska fall. Det ger oss också insikt i hur och varför Google tvingades ut ur Kina.

Jag ska göra ett som kan tyckas djärvt påstående: Falun Gong, och förföljelsen av Falun Gong, är kärnfrågan bakom de extraordinära politiska händelser vi ser i Kina idag. Om vi misslyckas med att förstå Falun Gongs påverkan och betrakta den i våra relationer med Kina så innebär det inte bara att vi prioriterar bort mänskliga rättigheter. Det innebär att vi förhåller oss till Kina med ögonen stängda.

Med risk för att verka tona ned betydelsen av andra väldigt viktiga människorättsfrågor i Kina, vill jag betona att Yiyang Xia, som också finns med här i panelen, kommer att beskriva hur den repressiva apparat som utvecklats under de 13 åren av förföljelse mot Falun Gong på senare tid har använts för att attackera människorättsförsvarare av alla slag.

Jag vill ta upp fyra punkter:

1. Det finns en fraktion i det kinesiska kommunistpartiet som har försökt vända upp och ned på bestämda arrangemang och gripa makten.

Epoch Times fick kännedom om detta i februari. Wang Lijun var chef över polisen hos Bo Xilai, som härskade över den jättelika staden Chongqing i Kinas centrala inland. Wang flydde med bil till det amerikanska konsulatet i Chengdu flera timmar bort. Wang hade varit under utredning av partiet centralt, Bo fruktade det som Wang kunde avslöja och vände sig emot Wang. Wang flydde för sitt liv – inte bara för att dela med sig av bevis för att hans chefs fru var inblandad i mord. (Efter att ha hört från David Mats i panelen om Wangs roll i den omfattande organstölden från Falun Gong-utövare förstår vi att det är högst osannolikt att Wang plötsligt fick dåligt samvete och ville stå upp för Bo i frågan om Neil Heywoods dödsfall.)

Bill Gertz, en amerikansk säkerhetsreporter, rapporterade snart att Wang Lijun hade avslöjat för amerikanska tjänstemän att Bo Xilai och Zhou Yongkang konspirerade för att omintetgöra Xi Jinpings ökade makt. Xi Jinping förmodas ta ledarskapet i det kinesiska kommunistpartiet senare i år (eller tidigt nästa år om partikongressen försenas).

Alliansen mellan Bo och Zhou var välkänd. Zhou är kommunistpartiets säkerhetschef och har offentligt tryckt på för att Bo ska bli invald i den stående kommittén – den grupp på nio män som styr partiet och Kina – och att ta hans plats och leda allt som har att göra med brottsbekämpning i Kina. Wang avslöjade att det fanns mer i denna allians än vad som syns på utsidan. Efter att Xi tillträtt planerade Bo och Zhou att skjuta Xi åt sidan och lansera Bo för toppen.

Epoch Times hade sina egna kinesiska källor som bekräftade det Gertz hade rapporterat, och det hade även de fria kinesiska medier som likt Epoch Times har rapporterat noggrant om händelseutvecklingen i det pågående politiska dramat.

Ytterligare bekräftelse kom i en berättelse som Epoch Times uppdagade angående varför Google tvingades ut ur Kina. Bo och Zhou ville manipulera internetsökningar så att information som var generande för Xi Jinping, liksom för Wen Jiabao och Hu Jintao, skulle visas. De ville använda internet för att försvaga sina motståndare. För att kontrollera internetsökningarna gjorde de en deal med Baidu – Googles huvudsakliga sökkonkurrent i Kina vid den tiden. De skulle tvinga bort Google, Baidu skulle ta Googles marknadsandel och sedan skulle Baidu skräddarsy internetsökningarna för att passa Bos och Zhous agenda.

Zhou och Bo lyckades faktiskt driva bort Google, och Baidus sökresultat för ”XiJinping”, ”HuJintao” och ”WenJiabao” började bli artiklar med titlar som ”Hu Jintaos son fruktansvärt korrupt; Jiang Zemin vill gå till botten med det” och ”Xi Jinping är en kvinnojägare, umgås med kvinna i Zhejiang bakom ryggen på sin andra fru” med mera.

För att sammanfatta: Bo och Zhou försökte ta makten med hjälp av extraordinära metoder. Media har ofta rapporterat om ”interna maktkamper” i Kina. Dessa ord är missledande. Det är inga parlamentariska manövrer. Det är på dödligt allvar. Innan detta är över kan vi mycket väl få se avrättningar.

2. Beslutet att förfölja Falun Gong tvingade Jiang Zemin att bygga upp en parallell maktstruktur inom kommunistpartiet.

1999 startade Jiang Zemin förföljelsen av Falun Gong. Det var en mycket splittrande och kontroversiell åtgärd och till slut slog det tillbaka fullständigt och blev till en mardröm för partiet.

Det är värt att se tillbaka på något som skrevs snart efter att förföljelsen började. I november 1999 skrev John Pomfret på Washington Post: ”Kampanjen har avslöjat meningsskiljaktigheter på maktens högsta nivåer, och underminerat bilden av Kinas ledarskap som enat och pragmatiskt. Källor inom kommunistpartiet sade att politbyråns stående kommitté inte enhälligt stöder tillslaget och att president Jiang Zemin ensam bestämde att Falun Gong måste elimineras.”

Betänk det enorma i det Jiang på egen hand bestämde sig för att göra. Mellan 70 och 100 miljoner människor utövade Falun Gong 1999. Var och en av de personerna har familjer, vänner, grannar och kollegor. Jiang startade i själva verket krig mellan kommunistpartiet och en enorm andel av det kinesiska folket.

Jiang trodde att hans kampanj skulle vara över på tre månader. När han upptäckte att så inte var fallet blev han tvungen att improvisera. Eftersom hans kampanj inte var populär måste Jiang rekrytera tjänstemän för att genomföra den, något han gjorde med mutor, utpressning och tvång – och skapade en fraktion som hade direkta, personliga band till honom.

Jiang var tvungen att säkerställa att förföljelsen fortsatte. Annars skulle han ha anledning att frukta sitt arv, sin frihet, och till och med hans liv skulle vara i fara. Om partiet en gång stoppade förföljelsen så skulle den enorma andel av befolkningen som hade lidit skada kräva upprättelse.

År 2002, när det var tänkt att Jiang skulle avgå som ledare för kommunistpartiet, utökade han politbyråns ständiga kommitté och satte in två av sina egna män. Dessutom fick han kommittén att ändra reglerna för hur den skulle drivas. Under honom hade regeln varit ”lyd generalsekreteraren”. Efter att han avgått var regeln ”arbeta i enhällighet”. Eftersom Jiangs folk dominerade kommittén blev effekten av dessa förändringar att det säkerställdes att Jiang aldrig förlorade makten.

Dessutom byggde Jiang upp den politiska och lagstiftande kommittén till att bli ett andra maktcenter inom partiet. Politisk-rättsliga kommittén kontrollerar alla aspekter av brottsbekämpning i Kina, från polis till domare, till advokater, arbetsläger, till övervakning. Dess polisstyrka uppgår till 1,5 miljoner personer, storleken av en armé. Jiang säkerställde att alla tvångsmetoder utanför militären var under hans allierades kommando, vilket gav honom och hans fraktion ett slags oberoende från själva kommunistpartiet.

Det är värt att ta en paus och reflektera över kostnaden för en apparat som kunde förtrycka ett så stort antal av befolkningen – ett ämne som min kollega i panelen Yiyang Xia kommer att gräva i ytterligare.

Andra och avslutande delen av artikeln.

 

Artikeln bygger på ett föredrag som Jason Loftus, chefredaktör och biträdande utgivare för Kanadas engelskspråkiga utgåva av Epoch Times, höll tillsammans med en panel av andra människorättsexperter, i Kanadas parlament den 30 maj. Loftus anlitas regelbundet som tv-kommentator i Kinafrågor.

Epoch Times har tilldelats nationella utmärkelser för sin Kinabevakning i Kanada och USA. Tidningen har förutsett den pågående händelseutvecklingen i Kina. Dess kinesiska webbsajt har nyligen haft drygt sex miljoner läsare per dag, tack vare rapporteringen om de politiska oroligheterna i Kina.

Mest lästa

Rekommenderat

loadingJason Loftus, biträdande utgivare på Epoch Times i Kanada, säger att äldre kadrer i Kina har berättat för Epoch Times att Zhou Yongkang och Bo Xilai konspirerade för att avlägsna Xi Jinping från makten efter att han efterträtt Hu Jintao vid kommunistpartiets nationalkongress som äger rum sent i år eller i början av nästa år. (Foto: Matthew Little/The Epoch Times)
Jason Loftus, biträdande utgivare på Epoch Times i Kanada, säger att äldre kadrer i Kina har berättat för Epoch Times att Zhou Yongkang och Bo Xilai konspirerade för att avlägsna Xi Jinping från makten efter att han efterträtt Hu Jintao vid kommunistpartiets nationalkongress som äger rum sent i år eller i början av nästa år. (Foto: Matthew Little/The Epoch Times)
Opinion

Förklaring till Kinas politiska kris

Epoch Times, Jason Loftus

Om du läser Epoch Times regelbundet så känner du till att vi på ett exakt vis har förutspått de dramatiska händelser som skett i Kina nyligen. Det finns en underliggande fråga som våra journalister förstår och som gör det möjligt för oss att klarsynt betrakta den nuvarande situationen. Det förklarar Bo Xilais plötsliga och dramatiska fall. Det ger oss också insikt i hur och varför Google tvingades ut ur Kina.

Jag ska göra ett som kan tyckas djärvt påstående: Falun Gong, och förföljelsen av Falun Gong, är kärnfrågan bakom de extraordinära politiska händelser vi ser i Kina idag. Om vi misslyckas med att förstå Falun Gongs påverkan och betrakta den i våra relationer med Kina så innebär det inte bara att vi prioriterar bort mänskliga rättigheter. Det innebär att vi förhåller oss till Kina med ögonen stängda.

Med risk för att verka tona ned betydelsen av andra väldigt viktiga människorättsfrågor i Kina, vill jag betona att Yiyang Xia, som också finns med här i panelen, kommer att beskriva hur den repressiva apparat som utvecklats under de 13 åren av förföljelse mot Falun Gong på senare tid har använts för att attackera människorättsförsvarare av alla slag.

Jag vill ta upp fyra punkter:

1. Det finns en fraktion i det kinesiska kommunistpartiet som har försökt vända upp och ned på bestämda arrangemang och gripa makten.

Epoch Times fick kännedom om detta i februari. Wang Lijun var chef över polisen hos Bo Xilai, som härskade över den jättelika staden Chongqing i Kinas centrala inland. Wang flydde med bil till det amerikanska konsulatet i Chengdu flera timmar bort. Wang hade varit under utredning av partiet centralt, Bo fruktade det som Wang kunde avslöja och vände sig emot Wang. Wang flydde för sitt liv – inte bara för att dela med sig av bevis för att hans chefs fru var inblandad i mord. (Efter att ha hört från David Mats i panelen om Wangs roll i den omfattande organstölden från Falun Gong-utövare förstår vi att det är högst osannolikt att Wang plötsligt fick dåligt samvete och ville stå upp för Bo i frågan om Neil Heywoods dödsfall.)

Bill Gertz, en amerikansk säkerhetsreporter, rapporterade snart att Wang Lijun hade avslöjat för amerikanska tjänstemän att Bo Xilai och Zhou Yongkang konspirerade för att omintetgöra Xi Jinpings ökade makt. Xi Jinping förmodas ta ledarskapet i det kinesiska kommunistpartiet senare i år (eller tidigt nästa år om partikongressen försenas).

Alliansen mellan Bo och Zhou var välkänd. Zhou är kommunistpartiets säkerhetschef och har offentligt tryckt på för att Bo ska bli invald i den stående kommittén – den grupp på nio män som styr partiet och Kina – och att ta hans plats och leda allt som har att göra med brottsbekämpning i Kina. Wang avslöjade att det fanns mer i denna allians än vad som syns på utsidan. Efter att Xi tillträtt planerade Bo och Zhou att skjuta Xi åt sidan och lansera Bo för toppen.

Epoch Times hade sina egna kinesiska källor som bekräftade det Gertz hade rapporterat, och det hade även de fria kinesiska medier som likt Epoch Times har rapporterat noggrant om händelseutvecklingen i det pågående politiska dramat.

Ytterligare bekräftelse kom i en berättelse som Epoch Times uppdagade angående varför Google tvingades ut ur Kina. Bo och Zhou ville manipulera internetsökningar så att information som var generande för Xi Jinping, liksom för Wen Jiabao och Hu Jintao, skulle visas. De ville använda internet för att försvaga sina motståndare. För att kontrollera internetsökningarna gjorde de en deal med Baidu – Googles huvudsakliga sökkonkurrent i Kina vid den tiden. De skulle tvinga bort Google, Baidu skulle ta Googles marknadsandel och sedan skulle Baidu skräddarsy internetsökningarna för att passa Bos och Zhous agenda.

Zhou och Bo lyckades faktiskt driva bort Google, och Baidus sökresultat för ”XiJinping”, ”HuJintao” och ”WenJiabao” började bli artiklar med titlar som ”Hu Jintaos son fruktansvärt korrupt; Jiang Zemin vill gå till botten med det” och ”Xi Jinping är en kvinnojägare, umgås med kvinna i Zhejiang bakom ryggen på sin andra fru” med mera.

För att sammanfatta: Bo och Zhou försökte ta makten med hjälp av extraordinära metoder. Media har ofta rapporterat om ”interna maktkamper” i Kina. Dessa ord är missledande. Det är inga parlamentariska manövrer. Det är på dödligt allvar. Innan detta är över kan vi mycket väl få se avrättningar.

2. Beslutet att förfölja Falun Gong tvingade Jiang Zemin att bygga upp en parallell maktstruktur inom kommunistpartiet.

1999 startade Jiang Zemin förföljelsen av Falun Gong. Det var en mycket splittrande och kontroversiell åtgärd och till slut slog det tillbaka fullständigt och blev till en mardröm för partiet.

Det är värt att se tillbaka på något som skrevs snart efter att förföljelsen började. I november 1999 skrev John Pomfret på Washington Post: ”Kampanjen har avslöjat meningsskiljaktigheter på maktens högsta nivåer, och underminerat bilden av Kinas ledarskap som enat och pragmatiskt. Källor inom kommunistpartiet sade att politbyråns stående kommitté inte enhälligt stöder tillslaget och att president Jiang Zemin ensam bestämde att Falun Gong måste elimineras.”

Betänk det enorma i det Jiang på egen hand bestämde sig för att göra. Mellan 70 och 100 miljoner människor utövade Falun Gong 1999. Var och en av de personerna har familjer, vänner, grannar och kollegor. Jiang startade i själva verket krig mellan kommunistpartiet och en enorm andel av det kinesiska folket.

Jiang trodde att hans kampanj skulle vara över på tre månader. När han upptäckte att så inte var fallet blev han tvungen att improvisera. Eftersom hans kampanj inte var populär måste Jiang rekrytera tjänstemän för att genomföra den, något han gjorde med mutor, utpressning och tvång – och skapade en fraktion som hade direkta, personliga band till honom.

Jiang var tvungen att säkerställa att förföljelsen fortsatte. Annars skulle han ha anledning att frukta sitt arv, sin frihet, och till och med hans liv skulle vara i fara. Om partiet en gång stoppade förföljelsen så skulle den enorma andel av befolkningen som hade lidit skada kräva upprättelse.

År 2002, när det var tänkt att Jiang skulle avgå som ledare för kommunistpartiet, utökade han politbyråns ständiga kommitté och satte in två av sina egna män. Dessutom fick han kommittén att ändra reglerna för hur den skulle drivas. Under honom hade regeln varit ”lyd generalsekreteraren”. Efter att han avgått var regeln ”arbeta i enhällighet”. Eftersom Jiangs folk dominerade kommittén blev effekten av dessa förändringar att det säkerställdes att Jiang aldrig förlorade makten.

Dessutom byggde Jiang upp den politiska och lagstiftande kommittén till att bli ett andra maktcenter inom partiet. Politisk-rättsliga kommittén kontrollerar alla aspekter av brottsbekämpning i Kina, från polis till domare, till advokater, arbetsläger, till övervakning. Dess polisstyrka uppgår till 1,5 miljoner personer, storleken av en armé. Jiang säkerställde att alla tvångsmetoder utanför militären var under hans allierades kommando, vilket gav honom och hans fraktion ett slags oberoende från själva kommunistpartiet.

Det är värt att ta en paus och reflektera över kostnaden för en apparat som kunde förtrycka ett så stort antal av befolkningen – ett ämne som min kollega i panelen Yiyang Xia kommer att gräva i ytterligare.

Andra och avslutande delen av artikeln.

 

Artikeln bygger på ett föredrag som Jason Loftus, chefredaktör och biträdande utgivare för Kanadas engelskspråkiga utgåva av Epoch Times, höll tillsammans med en panel av andra människorättsexperter, i Kanadas parlament den 30 maj. Loftus anlitas regelbundet som tv-kommentator i Kinafrågor.

Epoch Times har tilldelats nationella utmärkelser för sin Kinabevakning i Kanada och USA. Tidningen har förutsett den pågående händelseutvecklingen i Kina. Dess kinesiska webbsajt har nyligen haft drygt sex miljoner läsare per dag, tack vare rapporteringen om de politiska oroligheterna i Kina.

Rekommenderat

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024