I Kinas huvudstad Peking existerar ett ”löpande band-system” för organskörd, avslöjar en före detta polis i Peking. Systemet används när det kinesiska kommunistpartiet med våld avlägsnar människors organ utan medgivande. Efter att en fånge dömts till döden tycks datumet för hans avrättning bero på behoven inom transplantationsindustrin.
Förre polisen Sun Liyong, sade att han skrev in sig i Pekings polisskola 1979 och efter att ha tagit examen blev han stationerad vid polisstationen Dongcheng i Peking, där han arbetade till 1987. 650 elever tog examen samtidigt som han, och de fick tjänstgöring vid olika organisationer för säkerhets och legala frågor i Peking, inklusive insatsstyrkor ansvariga för att avrätta fångar. Klasskamraterna höll kontakten med varandra och utbytte information.
Från Marco Polo-bron till Pekings Vänskapssjukhus
En av Sun Liyongs klasskamrater arbetade inom organisationen som är ansvarig för att avrätta fångar. Det är genom honom som Sun fick reda på att Pekings Vänskapssjukhus var det enda sjukhus på den tiden som fick tillvarata organ från avrättade fångar. Processen gick till på följande sätt: Pekings polisområde bekräftade först datumet då en fånge skulle avrättas, och informerade sedan både Vänskapssjukhuset och domstolarna. Sjukhuspersonal gick till häktet och tog blodprover innan fången avrättades för att hitta kompatibla organ. Sektion nummer sju inom Pekings polisområde var ansvariga för detta.
Fordon från polisen, domstolar och Vänskapssjukhuset anlände till avrättningsplatsen. En röda korset-skylt satt på sjukhusets fordon och människorna därinne fick inte gå därifrån. Ett operationsbord, knivar och saxar stod redo inne i fordonet.
Avrättningsplatsen i Peking är vanligtvis vid Marco Polo-bron. Fången knäböjde i ett hål man grävt i marken och sköts genom huvudet. Eftersom hans organ skulle tas tillvara kunde han inte skjutas i hjärtat.
Efter att fången skjutits föll han framstupa i det grävda hålet. Rättsläkaren kontrollerade att han var död och placerade hans kropp i en stor plastpåse som sedan förslöts och placerades i fordonet med röda korsskylten.
Personalen i fordonet började genast avlägsna organen medan fordonet körde tillbaka till sjukhuset. Samtidigt fanns en organmottagare redo på sjukhuset, nedsövd och klar för transplantation.
Sun Liyong sade att såvitt han visste togs organ från dödsdömda personer vare sig de gett sitt medgivande eller ej. Det finns aldrig något val när den kinesiska kommunistregimen är inblandad. För dem är det helt berättigat att stjäla människors organ.
”Vårt barn saknade alla sina organ”
Sun Liyong sade att han efter 1989 åtalades för att ha ”uppmuntrat och spridit antirevolutionära stämningar” och dömdes till sju års fängelse för att ha publicerat underjordiska skrifter. Mellan 1991 och 1998 hölls han fängslad i flera fängelser, bland dem Pekings Qincheng-fängelse, Första fängelset och Andra fängelset.
1996 avrättades en vän och medfånge vid namn Ma. Senare berättade Mas föräldrar följande för Sun under ett besök: ”När vi gick för att hämta [Mas] kropp från sjukhuset tyckte vi den såg väldigt hopsjunken ut. Hela hans mage hade krympt, därför öppnade vi hans kläder för att se efter och såg ett snitt från hals till buk. Det var dåligt ihopsytt. Kommunistregimen är verkligen brutal. Vårt barn saknade alla sina organ!”
Avrättningar styrs av transplantationsbehov
Sun Liyong sade att medan han hölls häktad vid Pekingpolisens sjunde sektion blev han vän med någon som hade suttit i fängelse med dödsdömda vilka hade väntat mer än sex månader.
Den här personen berättade för Sun Liyong att de dödsdömda fångarna hade genomgått åtminstone en helkroppsundersökning och ett blodprov. Somliga hade till och med gett blodprov flera gånger. Somliga avrättades mycket snart efter att de dömts till döden, medan andra fick vänta i flera månader.
Sun Liyong sade att utifrån sina åtta års erfarenhet av polisarbete och sin uppfattning om den kinesiska kommunistregimens natur, var hans slutsats att somliga dödsdömda inte avrättades omedelbart för att regimen ville vänta på en lämplig organmottagare.
Vågar inte säga att sonen saknas
Den officiella kinesiska hemsidan Xinhua.net publicerade en dementi av de påståenden som den kanadensiske före detta parlamentsledamoten David Kilgour och människorättsadvokaten David Matas kommit fram till i sin rapport om organstöld från Falun Gong-utövare, den 6 juli. Rapporten förklarade att under de sex år som Falun Gong förföljts har mer än 40 000 transplantationer utförts där det inte går att förklara varifrån organen kommit. Detta synbara mysterium kan förklaras genom organstölden från Falun Gong-utövare. I den dementi som lades fram på Xinhua.net hävdades att det var omöjligt för 40 000 människor att försvinna i Kina utan att omvärlden skulle få veta det.
Som svar på detta sade Sun Liyong att det är fullt möjligt för 40 000 människor att försvinna i Kina utan att omvärlden får veta. Exempelvis fick han reda på att ett offer för massakern på Himmelska Fridens Torg, vid namn Lin, begav sig dit den 3 juni 1989. Någon såg honom hjälpa de skadade. Han försvann strax därefter och hans kropp hittades aldrig. Lins föräldrar sade inte till någon att deras son saknades.
När Sun hittade föräldrarna frågade han dem: Varför sade ni inte till någon att er son försvunnit?
De svarade: ”Vi är gamla revolutionärer. Vi har varit inblandade i revolutioner hela vårt liv. Nu får vi vår pension från kommunistpartiet. Om vi berättar att vår son är saknad, vad ska vi då leva av?”
Sun Liyong sade att familjen än idag är rädda för att tala om det här. Trots att de hatar kommunistpartiet kan de ingenting göra. Deras son är ändå död och de väljer att stå ut med orättvisan för att kunna leva ett fridfullt liv.
Kort biografi över Sun Liyong
Sun Liyong föddes i juni 1961, skrev in sig vid Pekings polisskola 1979 och arbetade senare vid Pekingpolisens Dongcheng-avdelning. Han lämnade det allmännas tjänst 1987 och blev chef för Beijing North Star Companys säkerhetsavdelning.
Han bevittnade massakern på Himmelska Fridens Torg 3 juni 1989 och fotograferade många av offren. I ett område såg han 57 döda kroppar.
1990 startade han en underjordisk demokratiskrift som hette Democratic China. 1991 dömdes han till sju års fängelse för att ha ”anstiftat och uppmuntrat till kontrarevolutionär verksamhet” Han släpptes i april 1998, när han avtjänat sitt straff.
2004 flydde han till Australien och ansökte om politisk asyl. Han arbetar för närvarande för ”Support network for political and religious dissidents in China” och har skrivit den ännu opublicerade boken ”Walking Through the Ice Mountain” som är en redogörelse för de sju år han tillbringade i fängelse.
Sun Liyong arbetar nu på en flyttfirma i Australien. Fastän han har det svårt ekonomiskt fortsätter han att skicka pengar till Kina för att hjälpa politiska dissidenter.
