- G.I. Joe: The Rise of Cobra
- Produktionsår: 2009
- Produktionsland: USA/Tjeckien
- Regi: Stephen Sommers
- Medverkande: Channing Tatum, Marlon Wayans, Sienna Miller, Rachel Nichols, Dennis Quaid, Christopher Eccleston, Ray Park m fl.
- Kom ut: 091216
Den här filmen är alltså enbart gjord för trettonåriga pojkar. Men alla män har en trettonåring inom sig, så inte undra på att det har varit så mycket uppmärksamhet kring filmen. Dessvärre verkar de även ha överlåtit manusskrivandet till trettonåriga pojkar. Och detta kan bli en aning påfrestande efter nästan två timmar.
Jag misstänker att producenterna siktade på att denna film skulle associeras med ett antal ord i stil med ”fräck”, ”tuff” och ”asball”, det vill säga ord som en trettonårig pojke kan tänkas använda. Och visst är specialeffekterna häpnadsväckande. Och trettonåringen i mig är riktigt glad att få återse Ray Park på den vita duken. För er som inte är Starwars-nördar kan jag upplysa om att Park spelade superskurken Darth Maul i ”Det mörka hotet” (”The Phantom Menace, George Lucas, USA, 1999). Han har återigen en tyst roll, då han spelar superninjan Snake Eyes i denna film.
Förutom specialeffekterna och actionsekvenserna har dock denna film inget att erbjuda. Den har inget av smart händelseutveckling eller intressanta karaktärer. I dess ställe finner man milt uttryckt stereotypa karaktärer och extremt förutsägbar händelseutveckling; ni som ändå beslutar er för att ta en titt på denna film kan roa er med att försöka klura ut vem den mystiska ”doktorn” med masken egentligen är. Personligen tog det mig nästan en minut att klura ut det.
Skådespelarna har egentligen inte så mycket att arbeta med, så det är inte konstigt att alla utom Ray Park riskerar att bli nominerade till det gyllene hallonet (det gyllene hallonet är raka motsatsen till Oscarstatyetten; årets sämsta insatser blir belönade). Och det är bara för att Park inte har några repliker. Störst risk för detta löper Dennis Quaid, som gör en löjeväckande dålig insats som styrkans ledare. Quaid har aldrig varit en favoritskådespelare, men den här insatsen är dålig till och med för honom. Det är nästan lite lustigt att Quaid gör både sin bästa och sämsta insats under samma år. Vill ni se Quaid i en riktigt bra science fiction-film ska ni se ”Pandorum” (Christian Alvart, USA/Tyskland, 2009), som också finns tillgänglig på DVD.
Det roligaste med hela filmen är att man kan dra paralleller till ”Team America: World Police” (Trey Parker, USA/Tyskland, 2004), som alltså är en parodi med dockor. Slutligen är slutet är nog det tröttsammaste jag sett på hela året; det banar väg för en uppföljare. Det enda som skulle vara tröttsammare än en uppföljare skulle vara om de inte gjorde den, eftersom filmen slutar med att skurkarna har övertaget.