Jag har lite svårt att bestämma mig för vad jag tycker om den här filmen. Å ena sidan är den faktiskt ganska rolig men å andra sidan känns detta lite klent för en superhjältefilm.
När Britt Reids (Rogen) far (Wilkinson) dör ärver Britt sin fars plats som VD för en stor tidning. Detta är problematiskt då Britt inte tagit ansvar för något i hela sitt liv. Så han går från att ha tagit väldigt lite ansvar till att ha väldigt mycket. Barnslig som han är beslutar han sig för att skapa ett alter ego för att bekämpa brottslighet istället för att försöka driva sin fars tidning på ett ansvarsfullt vis.
Detta upplägg låter ju hellöjligt, vilket det också är. Till skillnad från de flesta andra superhjältefilmer finns det ingen seriös röd tråd som löper genom filmen. Detta är anledningen till att jag har lite svårt att bestämma mig för om denna film är bra eller dålig. För det blir väldigt flamsigt. Å andra sidan är det en ganska rolig film.
Rogen är en begåvad komiker och han gör sin roll som den korkade superhjälten så charmigt att man inte kan låta bli att tycka om honom. För att inte tala om Christoph Waltz’ karaktär, Chudnofsky. Waltz ser ut lite som en trevlig mysfarbror som tagit på sig sin sons kläder. Chudnofskys största problem är att ingen verkar vara rädd för honom. Waltz vann en Oscar för sitt porträtterande av den lika trevlige som hemske nazistofficeren Hans Landa i ”Inglourious Basterds” (Quentin Tarantino, USA/Tyskland, 2009) så Waltz vet verkligen hur man spelar udda elakingar. Hälften av nöjet med hela filmen var för mig att se Waltz.
Nu är jag, liksom många andra, alldeles för ung för att ha sett TV-serien från 60-talet, ”The Green Hornet” (George W. Trendle, USA, 1966-1967), så jag kan inte riktigt göra jämförelser mellan serien och filmen. Men den kortlivade serien har en plats i TV-historien i och med att den innebar att Bruce Lee(1940-1973) blev ett stort namn för den amerikanska publiken, vilket senare gjorde hans filmer omåttligt populära.
Lee är känd för sina enastående kunskaper i kampsport, vilka han uppvisade på både lilla och stora skärmen. Han var snabb, kraftfull och fick allt att se väldigt snyggt ut. Så det känns lite klent när man får se Jay Chou ta över efter Lee. Inget illa sagt om Chou, som både är bra när det gäller dialog och kampsportssekvenser, men man tycker att filmbolaget borde ha betalat för ett större namn för denna roll.
Detta känns, som sagt, lite för flamsigt för en superhjältefilm. Men filmen funkar definitivt som komedi. Waltz är utmärkt som skurken med det svåruttalade namnet och jag misstänker att vi kommer att se mycket mer av honom i framtiden. Själva förhållandet mellan hjälteduon är rolig; Kato (Chou) gör all utrustning, kör bilen och spöar skurkarna, medan Green Hornet/Britt är väldigt, väldigt entusiastisk. Och även om han inte gör så mycket konstruktivt, är det väl tanken som räknas i slutändan?
