• Produktionsår: 2013
• Produktionsland: USA/Storbritannien
• Regi: Jeff Wadlow
• Medverkande: Aaron Taylor-Johnson, Chloë Grace-Moretz, Christopher Mintz-Plasse, Jim Carrey, Olga Kurkulina m fl.
• DVD-premiär: 131218.

Den här filmen sällar sig till en stor skara andra uppföljare. Den är väldigt dålig, helt enkelt.

Första filmen, Kick-Ass (Matthew Vaughn, Storbritannien/USA, 2010) handlade om hur Dave (Taylor-Johnson), en helt vanlig nördig kille, tog på sig en dräkt och lekte superhjälte. När han får hjälp av Mindy/Hit-Girl (Grace-Moretz) och dennes pappa (Nicolas Cage), en högst dödlig duo, blir han ett hot mot stadens gangsterboss. Det hela utvecklar sig till en film som driver med superhjältemyten, innehåller vass dialog och våld som är stiliserat med starka toner av satir. I grund och botten handlar den om karaktärer med en väldigt naiv tro på rättvisa. Jag gillar den filmen väldigt mycket.

Dave och Mindy är lite äldre och vill fortfarande vara superhjältar. De har dock förhinder i form av (1) Mindys förmyndare vill att hon ska sluta vara Hit-Girl och bara vara en vanlig tonåring och (2) Dave är fortfarande bara en helt vanlig nördig kille (med nervskador). Filmen går ut på att skurkens son från förra filmen, Chris (Mintz-Plasse) skapar ett nytt alter ego i form av en superskurk som han kallar The Motherfucker. Med denna persona börjar han sedan terrorisera staden i jakt på Kick-Ass, som han vill ha hämnd på.

Första filmen handlade också om ett gäng nördar i kostymer, men manuset var, som sagt, vasst och regin gjorde att man kände med karaktärerna istället för att skratta ÅT dem, som man gör nu. Det handlar inte längre om karaktärer med en naiv uppfattning om rättvisa. Nej, det handlar bara om ett gäng idioter som tycker om att klä på sig en ful kostym och leka superhjälte. I förra filmen var Chris (Mintz-Plasse) rolig och nästan lite gullig i sin naiva önskan om att vara lika tuff som sin far, vilket han, så klart, inte är. I den här filmen har de vulgariserat denna naiva önskan, som bara blir pervers i sitt utförande – utan att vara rolig.

Dessutom finns det en lång sekvens som handlar om hur Mindy försöker passa in i sin skola, men istället blir mobbad av de populära tjejerna. När jag såg den här delen av filmen hade jag ett tvättäkta vad-fan-ögonblick. Kick-Ass-filmerna ska handla om personer som befinner sig UTANFÖR den där världen. Personerna som befolkar dessa filmer ska vara offer, kompisar, föräldrar, hjältar och skurkar. Och inget mer! När man drar in såna saker som popularitet, pojkbandsdyrkan, cheer leading och den snygga killen från fotbollslaget känns det bara som att man tittar på Beverly Hills, 90210 (Darren Starr, USA, 1990-2000). Det hör inte hit!

Utan den skickliga regin från första filmen blir det extremt grafiska våldet inte mer än just bara extremt grafiskt, vilket ger filmen vulgär ton. Det finns två sekvenser som är någorlunda bra. En innefattar Hit-Girl på taket av en skåpbil och en annan en sekvens där en superskurk, kallad Mother Russia (Kurkulina), tar sig an en hop poliser. Dessa sekvenser är dock så tamt regisserade att de bara syftar till att påminna oss om hur mycket bättre första filmen är.

Amerikansk filmregissör Jeff Wadlow (vä-hö) tillsammans med skådespelarna Chloe Grace Moretz och Christopher Mintz-Plasse poserar under filmens premiär i centrala London den 5 augusti 2013. (Foto: AFFP/ Carl Court)