Det är svårt att undgå den illavarslande statistiken om den ökande fetman i världen. Samtidigt är vi utan tvekan medvetna om standardråden för att gå ner i vikt, ”äta mindre och röra mer på oss”. Problemet är dock att bevisen pekar på att detta inte är speciellt effektivt när det gäller viktminskning i ett längre perspektiv.
En del forskare som tänker lite mer kreativt om ”viktökningsepidemin” frågar sig: Tänk om vikten inte bara bestäms av mängden kalorier man stoppar i sig och mängden kalorier kroppen förbränner?
En viktig faktor handlar om aptiten. Det verkar logiskt för människor som har lätt för att äta för mycket, att äta mer mättande mat som minskar hungerkänslorna. Det vanliga rådet lutar mest åt att äta en mer fiberrik diet, därför att man har antagit att ”fibrer fyller bra” och hjälper oss att ”känna oss mätta längre”. Men faktum är att det finns goda bevis för att det i själva verket är proteinerna i dieten som minskar hungerskänslorna.
En faktor väl värd att ha i åtanke i den här frågan är att viss mat, när den intagits av kroppen, gör att fettupptagningen ökar. När verkar det uppenbart att det är fettet i sig själv som orsakar viktökningen är det i själva verket det fettproducerande hormonet insulin som är boven i dramat. Som många vet produceras just insulin efter intag av kolhydrater.
Några har teoretiserat om att viktökning kan bli följden när stora mängder insulin utsöndras i blodomloppet. Den mest beryktade personen som lade fram den här teorin var läkaren Robert Atkins. Andra har tagit vid där han slutade.
Nyligen har den här teorin fått nytt liv genom Gary Taubes, författare till boken ”Bra kalorier dåliga kalorier: Utmaning till den konventionella visdomen om diet, viktkontroll och sjukdom”. Jag har inte själv läst boken, men har tillräcklig kunskap om ämnet och Taubes tidigare arbeten för kunna att rekommendera den till alla som har ett verkligt intresse för sin egen eller andras hälsa.
Viktökning handlar troligen inte bara om insulin, men min övertygelse är att det är en av de viktigaste faktorerna som medverkar till viktökning. En studie publicerades tidigare i år, i tidskriften ”American Journal of Clinic Nutrition” [1]. Forskarna mätte insulinnivåerna hos 276 testpersoner (30 minuter efter att man hade givit dem 75 gram socker) och sen följde man dessa personer i genomsnitt i sex år. Den här insulinmätningen kan användas som en ungefärlig bedömning av en persons ämnesomsättningsförmåga när det gäller att omvandla kolhydrater till socker.
Författarna tittade på relationen mellan insulinnivåerna och vissa mätningar på bland annat viktökningar och midjemått. De analyserade också om det fanns någon skillnad i resultaten för de som ätit fettsnål diet jämfört med dem som ätit fettrik diet.
Resultatet av studien visade att hos personer som ätit en fettsnål diet fanns ett samband mellan högre insulinnivåer och en ökad risk för viktökning och ökat midjeomfång. Det här sambandet var inte tydligt hos personer som ätit en fettrik diet.
Generellt visades att hos personerna som ätit den fettsnåla dieten var det de med de högsta insulinhalterna som fick en viktuppgång med 4,5 kg mer än de med låga insulinnivåer.
Så vad blir då kontentan av allt det här? Det mest uppenbara i den här studien visar att det finns ett samband mellan höga insulinnivåer och större tendens till viktökning. Det här stödjer också idén om att insulinet har en nyckelroll när det gäller viktökning.
Varför är sambandet bara tydligt hos de som ätit en fettsnål diet? Jag vet inte med säkerhet, men det tycks ha mindre att göra med fett, och verkar handla mer om kolhydrater. Det är för att när insulinnivåerna är höga är det oftast ett tecken på att kroppen inte handskas bra med kolhydrater och man skulle därför kunna föreställa sig att en kolhydratrik kost troligen skulle ge den personen mer problem jämfört med en kolhydratfattig kost. De som äter en fettsnål kost tenderar att äta en kost som är rik på kolhydrater istället, vilket kan förklara varför dessa personer var de mest benägna att öka i vikt.
Naturligtvis blir slutsatsen här att personer som äter fettrik diet (och därför också kolhydratfattig diet) sannolikt är mindre benägna till insulinframkallad viktökning, eller hur? Även då det här egentligen inte bevisar något så ser det ändå ut att stödja tanken att genom att kontrollera kolhydratintaget kan man gå ner i vikt.
Referenser:
1. Chaput JP, et al. A novel interaction between dietary composition and insulin secretion: effects on weight gain in the Quebec Family Study. American Journal of Clinical Nutrition 2008; 87: 303–309
John Briffa är läkare med praktik i London och intresserad av näringslära och naturmedicin.
