För fem år sedan släpptes Matas och Kilgours rapport om organskörden i Kina. En svårsmält historia, minst sagt fasansfull. Vad som började som ett rykte kom dock att utvecklas till en kampanj av brutalitet och skräck, iscensatt av den kinesiska regimen.

När Matas och Kilgours rapport släpptes var frilansskribenten och forskaren Ethan Gutmann på väg till Bangkok för att intervjua Falun Gong-utövare som nyligen flytt från Kina. Även fast han först var tveksam, kom han genom sina egna efterforskningar fram till samma resultat som Kilgour och Matas.

Ethan Gutmann intervjuade mer än 100 Falun Gong-utövare, däribland 50 flyktingar från kommunistpartiets fängelser och arbetsläger, medan han forskade i regimens förföljelse mot den fredliga meditationsgruppen.

Under en telefonintervju från Storbritannien berättade Gutmann att det fanns ”ett särskilt ögonblick” då han insåg att anklagelserna hade substans. Han intervjuade en äldre kvinna som beskrev prover som tagits på Falun Gong-utövare i fängelsen och arbetsläger, bland annat blodprover och undersökningar av deras inre organs hälsostatus.

– Man gjorde de här testerna och det fanns helt uppenbart ingen orsak till dem. Det var inte en riktig hälsoundersökning, man undersökte bara organen, sade Gutmann.

Han hörde hur samma test beskrevs om och om igen. För att vara säker på att de inte bara berättade saker han ville höra, frågade han bara i förbigående om proverna.

– Det var uppenbart att de inte informerade varandra och även att de inte förstod testernas innebörd.

För att kunna täcka kostnaderna för undersökningarna beräknade Gutmann att kommunistpartiet skulle behöva ta organen från var 40:e person av alla som de undersökte. Om de ville tjäna på det hela skulle de behöva döda en av fem eller en av tio.

Baserat på sina fynd tror Gutmann att kommunistpartiet kan ha dödat 65 000 Falun Gong-utövare för deras organ. Han sade att beräkningen ligger nära vad Matas och Kilgour kom fram till.

– Det är överraskande, för vi arbetar utifrån helt olika metoder. Jag använder inte den kinesiska regimens siffror, sade han.

Gutmann beskrev vad han kommit fram till en artikel i november 2008, som publicerades i tidskriften Weekly Standard, och han skrev även om det på sin blogg East of Ethan.

Genom ytterligare efterforskningar upptäckte han emellertid att kommunistpartiets dödande av människor med en andlig övertygelse för deras organs skull var mer utbredd än han först trott.

Han upptäckte att även kristna som driver så kallade huskyrkor, tibetaner och uigurer fallit offer.

Gutmann kunde även bevisa var denna hantering hade börjat, något som han kommer beskriva i en artikel som kommer att publiceras i Weekly Standard.

– Den bevisar att uigurer var de första politiska fångar vars organ man skördade i Kina. Det var 1997 efter Guija-incidenten. Det var förmodligen på en ganska liten skala, men vi vet inte säkert. Vad vi vet säkert är att det faktiskt hände, sade han.

Han noterar dock att brotten mot Falun Gong-utövarna verkar vara de mest omfattande. En incident som han funnit bevis på var när en busslast tibetaner fått sina organ undersökta, men Falun Gong-utövare undersöktes ofta i hundratal.

Kilgour och Matas nominerades till Nobels fredspris för sitt arbete, och de fortsätter att resa världen runt och avslöja vad de kommit fram till på olika konferenser.

Den kinesiska regimen har sedan dess upphört med den öppna organhandeln till utlänningar, men den fortsätter inom landet. Det är bara registrerade sjukhus som nu får genomföra transplantationer, men som Matas påpekar:

– Det fungerar bara för det civila systemet, inte militären, och militären är den stora skurken när det gäller att döda Falun Gong-utövare för deras organ, så det här löser inte problemet.

Generellt har det kinesiska kommunistpartiets svar på deras fynd varit ”nonsensartade” enligt Matas.

– Om vi hade fel hade regeringen lätt kunnat motbevisa oss. Vad vi i stället fått har varit rena dumheter.

Bland regimens försök att avfärda fynden finns en dokumentär som Hongkongbaserade Phoenix TV gjorde, där de intervjuar en läkare som i ett telefonsamtal erkänt att han sålt organ från Falun Gong-utövare och som var med i Kilgour och Matas rapport.

I dokumentären överräcker intervjuaren en transkribering av telefonsamtalet och läkaren förnekar att han sagt att det såldes organ från Falun Gong-utövare. Matas noterar dock att dokumentären inte nämnde att samtalet faktiskt spelades in och att läkarens erkännande finns bevarat på band.

Regimen har därefter gjort allt mer befängda saker. Under en debatt mellan Matas och en konsul på den kinesiska ambassaden i Israel sade den kinesiske konsuln att rapporten var baserad på rykten, något han försökte bevisa genom att fabricera bevis som han sedan avfärdade.

Matas har märkt att bland regeringar och större organisationer har resultaten av deras undersökningar blivit ”mer och mer accepterade allt eftersom vi drivit frågan”, men att han och Kilgour ”inte har sett den bestående insats för att hantera denna fråga” som de skulle vilja se.

Han tror att det delvis beror på vilken typ av fall det gäller.

– Man kan kritisera Kina på vissa saker och de säger, ”ja, du har rätt, ge oss lite mer tid”, men om du kritiserar dem för förföljelsen av Falun Gong så går de i taket. De lämnar rummet och vägrar ha något att göra med dig.

– Förr eller senare kommer det att bli massiva reformer i Kina eller så kommer kommunistpartiet kollapsa, och högst sannolikt kommer det då finnas kvar vissa saker i arkiven som någon har bevarat. Folk kommer då fråga ”varför gjorde vi ingenting?” och det kommer inte finnas något bra svar på den frågan, sade Ethan Gutmann.

Översatt från engelska.