En färsk rapport avslöjar lagar som undertrycker, snarare än skyddar, trosfriheten i världen.
Dolkun Erkin, en 26-årig man från staden Gulja i Kina, åtalades för att ha splittrat staten och dömdes till tio års fängelse, enligt en nyligen släppt lista över frigivna fångar 2014. Hans så kallade brott? Att ha bedrivit undervisning av Islam.
Brott mot trosfrihet som begås över hela världen avslöjas nu i en rapport och i listan över fångar från 2014, lanserades i brittiska överhuset den 24 juni, 2015.
Dr Nazila Ghanea-Hercock sade i inledningsanförandet att tillståndet när det gäller lagarna i vissa länder ”vore komiskt om det inte var så tragiskt”.
Hon var ironisk när hon talade om de lagar som funnits i över 115 år och som är avsedda att garantera fängelseinternernas religions- eller trosfrihet, men att de som lyfts fram i rapporten inte ens har den friheten när de är fria.
”De gjorde ingenting förutom att utnyttja sina mänskliga rättigheter”, sade hon.
Ett annat exempel på ett tragiskt fall från fånglistan är Vahid Hakkani från Iran, som dömdes till 3 år och 8 månaders fängelse. Anklagelserna innefattade propaganda mot systemet och konspiration mot mänskligheten. Hakkanis ”brott” var att besöka en kristen huskyrka, ett ”underjordiskt” möte med kristna utanför den strängt bevakade kristna kyrkan i Iran.
”Det här är toppen av toppen av ett isberg”, säger Willy Fautre, chef för den icke-statliga organisationen Human Rights Without Frontiers (Mänskliga rättigheter utan gränser), och gav flera liknande exempel.
Nordkorea, Kina och Iran hade högst antal personer som fängslas för sin religion eller övertygelse år 2014 – forskning fann tusentals registrerade fall.
Nordkorea, som beskrivs av Fautre som en ”svart fläck” på världskartan, sägs ha det högsta antalet troende bakom galler, främst kristna. Tillgången på information och språkbarriären gjorde det mycket svårt att få uppgifter om enskilda fall, sade Fautre.
I Pakistan kan förolämpandet av profeten Muhammed leda till dödsstraff, medan vanhelgande av den muslimska heliga boken, Koranen, kan leda till livstids fängelse eller 10 års fängelse. Lagen används ofta i tvister om personliga intressen.
Till exempel anklagades Imran Ghafoor för att bränna Koranen och några heliga papper framför sin butik.
I Ghafoors uttalande står att hädelseanklagelserna uppstod efter avundsjuka gällande affärer och rivalitet eftersom Imrans verksamhet blomstrade medan verksamheten inte gick så bra för den som kom med anklagelsen. Ghafoor, 28, arresterades 2009 och dömdes till livstids fängelse.
Det har inte gått så mycket framåt när det gäller att ändra lagarna om hädelse. År 2011 sköts två politiker, som ifrågasatte hädelselagen, till döds i Pakistan.
Vad kan EU göra?
De kuggar som driver förändringar i lagstiftningen tenderar att rotera mycket långsamt. Europeiska unionens policyrekommendationer som beskrivs i rapporten inger hopp för människor om att återfå friheten att utöva sin tro eller religion. Men är EU benäget att ta på sig någon av rekommendationerna?
”Vi strävar inte efter en utopi. I själva verket hoppas vi på en medelväg”, säger Alfiaz Vaiya, projektledare för Human Rights Without Frontiers.
Han sade att EU bestämt kommer att se över sin Handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati i juli.
Fastän ekonomisk stabilitet och välstånd står högt på alla länders dagordning, är det allvarligt om grundläggande mänskliga rättigheter offras.
Tyvärr är det så i vissa länder. I slutet av 2013 undertecknade EU en lag, GSP+ arrangemanget, som gav Pakistan möjligheter till ökad handel med EU-länder. EU är Pakistans viktigaste handelspartner, enligt Europeiska kommissionens webbplats, med 21,2 procent av Pakistans totala export. Vaiya kommenterade att det ”inte fanns en chans” att EU skulle underteckna detta avtal om de menade allvar med mänskliga rättigheter.
”Det är inte EU i sig”, säger Vaiya i en telefonintervju efter avtalet. ”Om mäktiga medlemsländer som Storbritannien, Frankrike, Tyskland och Nordeuropeiska unionen alla röstar för ett avtal så är de redan i majoritet.”
På frågan om Kina sade Vaiya att landet ”blivit tyst på EU:s dagordning”.
Kina är EU:s näst största handelspartner efter USA och har investerat i EU-länderna. Enpartistaten har dock en historia som fläckas med kränkningar av de mänskliga rättigheterna.
Bara ett exempel är deras lukrativa handel med organtransplantat, där organ ofta tas från levande samvetsfångar. Bevis på organstölder avslöjades i en engelska
