Efter 35 år av snabb ekonomisk tillväxt har den kinesiska ekonomin märkbart saktat farten under senare år. Det som brukade vara en tvåsiffrig tillväxtsiffra varje år har minskat till mellan 6 och 7 procent, en minskning med närmare 50 procent. Många pekar på den svaga inhemska konsumtionen – men det verkliga problemet är det stela och hårda fördelningssystemet.

Investeringar, konsumtion och export har länge varit de tre faktorerna bakom den ekonomiska tillväxten i Kina. Och även om konsumtionen under senare år ökat något så har investeringar och export haft de större andelarna av tillväxten under drygt 20 år fram till 2011, medan konsumtionen då var svag.

Kapitalism med kinesiska särdrag: från socialism till kapitalism

Särskilt under decenniet efter millennieskiftet minskade konsumtionen, som andel av bruttonationalprodukten (BNP), från 46 procent år 2000 till 34 procent år 2010.

Kina är världens näst största ekonomi, efter USA. Dock har Kina över en miljard fler människor än USA. I dag verkar många annars tro att alla kineser är nyrika, vilket inte alls är fallet.

Enligt en undersökning från Världsbanken var genomsnittskonsumtionen (per invånare år 2012) i USA 30 903 dollar, medan den i Kina var 1 221 dollar. Den genomsnittliga konsumtionen i världen (förutom Kina) är ungefär 5 400 dollar. Det innebär att Kinas genomsnittskonsumtion är mindre än en fjärdedel av hela den övriga världens och bara 4 procent av den i USA.

Den storskaliga byggnadsboomen som har förvandlat Kinas större städer ger ett falskt intryck av att alla i Kina är rika och att kineserna är rika nog att kunna köpa upp USA flera gånger om. Men om du åker till landsbygden kommer du att hitta bönder som inte har råd att köpa en läskedryck.

Kinas genomsnittskonsumtion är mindre än en fjärdedel av hela den övriga världens och bara 4 procent av den i USA.

Allvarliga och inneboende problem

Med en befolkning på 1,4 miljarder är Kinas konsumtion fortfarande beroende av regeringsinvesteringar. Det visar på allvarliga inneboende problem i den ekonomiska strukturen.

Till exempel är genomsnittspriset för en kvadratmeter boendeyta i Peking motsvarande 7 500 dollar. Vem har råd att bo i sådana hus? Svaret är att mindre än 1 procent av Kinas totala befolkning har råd med det. Med andra ord har fastighetspriserna i Peking ingen som helst betydelse eller fördel för 99 procent av det kinesiska folket.

Det ”nya normala” för Kinas ekonomi

Kinas breda befolkningslager är inte rikt, även om det finns ganska många nyrika som har gjort en förmögenhet under de senaste två decennierna. Faktiskt finns Asiens rikaste människor i Kina, men jämfört med hela befolkningen utgör de bara en procent och man kan inte förvänta sig att denna lilla grupp ska kunna höja hela landets inhemska konsumtion särskilt mycket.

Klyftorna ökar

För fler än 90 procent av det kinesiska folket är den låga konsumtionen ett problem som hänger samman med brist på inkomst, brist på välstånd, mark och kapital. Om den kinesiska ekonomin ska utvecklas måste vi upplösa polariseringen av befintliga rikedomar och skapa ett system som stödjer välstånd för majoriteten av invånarna.

Kinas sociala fördelningssystem är därför dött inte bara vad gäller inkomst utan även vad gäller bankkrediter och möjligheter.

Sedan länge har en totalt motsatt politik dominerat Kinas ekonomiska planering. Fokus har legat på att gynna en liten grupps intressen.

Det viktiga problemet att lösa gällande Kinas ekonomi är dess utgångna och rigida fördelningssystem som inte kan fördela landets rikedomar på ett rimligt sätt. Då bara ett fåtal människor drar nytta av systemet så ökar de sociala klyftorna – de rika blir rikare och de fattiga fattigare.

Kinas sociala fördelningssystem är därför dött inte bara vad gäller inkomst utan även vad gäller bankkrediter och möjligheter. För att människor ska kunna uppnå en viss grad av finansiell styrka räcker det inte med att bara säga till dem att de ska arbeta hårt.

Man behöver också kunskap, kapital, politiska relationer och affärsrelationer samt andra möjligheter. Till exempel behöver en liten handlare likvida medel för att öppna en butik eller utöka sin rörelse. Tillgången till kapital är avgörande. Utan kapital går det kanske inte att uppfylla sin livsdröm att öppna en butik – bara genom att arbeta hårt.

Reformering av fördelningssystem behövs

Tillgång till banklån är en del av ett system för social kapitaldistribution. Tillgång till kunskap handlar om lika utbildning för alla. Möjligheter att bygga ett visst välstånd handlar om jämlikhet och rättvisa. Hur ett samhälle fördelar sina resurser till alla i samhället är inte bara en fråga om inkomstfördelning – utan även en fråga om rättvis konkurrens.

Är det något vi missar med Kinas ekonomi?

Om Kinas fördelningssystem inte ändras kommer majoriteten av människorna att fortsätta vara avstängda från möjligheter och resurser, de kommer inte att kunna skapa ett meningsfullt välstånd. Därför ligger framtidsutsikten för Kinas ekonomiska utveckling i en reformering av fördelningssystemet.

Fan Di är en oberoende ekonom och professor på deltid vid Peking University och Sun Yat-sen University. Han har även arbetat som chef och konsult på större banker och företag. Detta är en förkortad version av en artikel som publicerades på hans WeChat-konto 12 juli 2016.