Lördagen den 3 maj var det pressfrihetens dag. Att journalister fritt ska kunna granska samhället är en självklarhet i en demokrati som Sverige. Men även här finns det vissa restriktioner. Till exempel får man inte förtala, ljuga eller skriva sådant som är till skada för rikets säkerhet.
Inte sällan ligger de största hindren för en god rapportering hos journalisten själv, eller i dess arbetssituation. Stress, sensationshunger eller bara oengagerat slarv skapar undermålig journalistik, vilken är ett hot mot verklig pressfrihet. För i sällskap med varje frihet följer ett ansvar – ett ansvar att förvalta friheten väl.
När fakta och uttalanden inte granskas tillräckligt blir den bild som presenteras skev eller falsk. Det finns ett skämt bland journalister som lyder ”kolla inte fakta för då spricker nyheten”. Tyvärr verkar det inte vara bara ett skämt på alla redaktioner.
Hur diskussionen gick på tv-programmet Existens redaktion när man förberedde programmet om Falun Gong som sändes 28 april vet jag inte, men av resultatet att döma lades ingen prioritet på djupare faktakoll. Det bringade heller ingen klarhet i frågan som skulle avhandlas: ”Vad är Falun Gong?”.
Programmet innehåller flera felaktigheter. Samtliga kommer inte att nämnas här. Några grundläggande kvalitetsaspekter måste dock belysas.
Att framkasta felaktiga antydningar om att det västerlänningar vet om Falun Gong inte är detsamma som det Falun Gong är i Kina och att sanningen undanhålls på grund av att metodens ledare skulle ha för avsikt att skapa en diktatur, är inte bara tecken på dålig faktakoll (det nämns inte heller av någon källa i programmet, möjligen kan det vara redaktionens egen slutsats, vilken ligger i linje med det kinesiska kommunistpartiets retorik i förföljelsen av Falun Gong). Det är också djupt kränkande, både mot Mästare Li Hongzhi, alla som utövar metoden och de tusentals människor som hålls fängslade i Kina för sin tro på sanning, godhet, tålamod.
Genom att citera en mening men utelämna nästa har man förvanskat uttalanden i vissa frågor så att betydelsen blir den motsatta. Till exempel har påståendena om kvinnlig frigörelse och rasblandning tagits ur sina sammanhang och givits en förvanskad innebörd. Att Falun Gong skulle vara någon slags undergångslära, som det framstår i programmet, är helt felaktigt. Den som ägnar en stund åt att leta i Li Hongzhis skrifter får tvärtom beskedet att han inte förutspår någon stor undergångskatastrof på jorden.
Detta och mer därtill har Existens blundat för, kanske för att ”nyheten” inte skulle spricka.
Journalistiken erbjuder många olika verktyg och det gäller att gripa efter rätt beroende på vilket ämne man ska hantera.
Uppdrag granskning och liknande program använder undersökande, ”grävande” metoder i sin granskning av samhället. Då fungerar det också bra att utgå från ett samhällsperspektiv, med de lagar, regler och vetenskapliga teser och allmänmänskliga tankegångar som råder i det granskade samhället. Det är så att säga en intern historia, de olika parterna förstår och kan ställa krav på varandra utifrån det gemensamma grundperspektivet.
Svårare blir det när det som ska granskas inte enbart hör till denna världen, som andlighet och religiösa rörelser. Det är SVT-programmet Existens, med sina ambitioner att gräva i dessa områden, ett exempel på.
I programinformationen på Existens webbplats står att ”En ond fiende gör ingen god”. Den onda fienden är det kinesiska kommunistpartiet som förföljt Falun Gong sedan nio år. För att ”avslöja” det som är programmets tes, att Falun Gong skulle ha något att dölja, något som inte är gott, intervjuas två personer. Dels Nils Olof Ericsson, tidigare kulturattaché i Peking och känd Falun Gong-motståndare som ägnat mycket tid åt att kritisera metoden utifrån sitt vetenskapligt sekulära perspektiv, samt Marie Karlsson, forskare i Globala studier vid Göteborgs universitet som forskat på Falun Gong.
De båda experterna redogör för några saker som nämns i Falun Gongs undervisning. Men de berör knappt de centrala delarna som handlar om kultivering, vilket innebär att förbättra sin personliga moral där sanning, godhet, tålamod är grundstenarna och det som metodens utövare koncentrerar sig på. I tv-programmet ligger fokus istället på sekundära saker som kvinnans frigörelse och homosexualitet, vilka bara nämnts i förbigående då Li Hongzhi beskrivit världen så som han ser den då han undervisat om kultivering.
Alla Li Hongzhis texter finns tillgängliga gratis på internet för den som vill fördjupa sig i dem. Att enbart förlita sig på två kritikers ståndpunkter i så kontroversiella frågor kan inte anses som seriöst. Synpunkterna som förs fram av den Falun Gong-utövare som intervjuas i programmet tas inte heller med i de slutsatser som programledaren drar.
Efter att ha sett programmet tittade jag på de tidigare avsnitten av årets Existensserie. Det första programmet handlar om religiösa friskolor och har en klart religionskritisk vinkel. De följande två handlar om homosexualitet inom islam och kristendom, också med tydligt kritiska vinklar, baserade på de i Sverige rådande sekulära normer.
Det är i sig inget fel att vara kritisk i dessa frågor. Men frågan är om man, så som Existens försöker, kan förklara en andlig företeelse utifrån de världsliga ideal som redaktionen uppenbarligen förespråkar. Den moral som råder i samhället är ju inte alltid förenlig med de ideal som finns i de flesta religioner och andliga rörelser.
Sannolikt har Existens tagit på sig ett omöjligt uppdrag, att försöka granska äpplen utifrån kriterierna för päron. Så för pressfrihetens skull, värna kvaliteten i rapporteringen och använd verktyg som passar till uppdraget. Då har tittarna chansen att få sig lite sanning till livs och det måste väl ändå vara det överordnade syftet med att värna om mediernas frihet?
