Den 12 december 2013 antog Europaparlamentet en resolution (som jag stödde) som entydigt fördömde den kinesiska regimens organstölder, speciellt från fängslade Falun Gong-utövare, och krävde en EU-utredning i ärendet.

Samma vecka antog den amerikanske kongressens underkommitté i Asien- och Stillahavsfrågor motsvarande resolution, och en petition med 1,5 miljoner underskrifter överlämnades till FN.

Den här globala responsen kom efter en serie liknande resolutioner av parlament och professionella grupper den senaste tiden.

Dessa handlingar gör slut på trovärdighetsproblemet kring det folkmord som sker där speciellt Falun Gong-utövare väljs ut och avrättas för sina kroppsdelar. Falun Gong är en godhjärtad andlig qigong-lära som en gång utövades av 70-100 miljoner personer i Kina. Idag är de de enda fångarna i Kina som blod- och urintestas som en del av urvalsprocessen. Tusentals har blivit vävnadsmatchade och sedan bokstavligen dödade på något av de 169 transplantationscentrumen runt om i Kina. Ungefär 10 000 operationer genomförs varje år och organen kommer mestadels från fångar, eftersom organdonationer knappast existerar i Kina av kulturella skäl.

Som vice talman i Europaparlamentet med ansvar för demokrati och mänskliga rättigheter träffade jag 2006 i hemlighet Falun Gong-utövare som suttit i fängelse som samvetsfångar. En av dem berättade för mig att hans vän hade försvunnit från sin fängelsecell, och nästa gång han såg kroppen på fängelsesjukhuset hade den hål där kroppsdelar uppenbarligen hade tagits ut för försäljning.

Sedan förföljelsen av Falun Gong startade 1999 uppskattar utredarna David Kilgour och David Matas att tiotusentals har förlorat livet genom organstölder.

Jag har agerat mot detta ohyggliga brott mot mänskligheten ända sedan mitt besök i Peking.

Där kom jag också för första gången i kontakt med Gao Zhisheng, den kristne människorättsadvokaten, vars rapport 2005 om förföljelsen av Falun Gong-utövare ledde till att hans advokatkontor i Peking stängdes.

Efter mitt besök behöll jag och Gao kontakten om reformerna i Kina. Han greps dock den 15 augusti 2006 och dömdes senare för ”omstörtande verksamhet”. Han satt i olika perioder i fängelse och i husarrest och försvann sedan under lång tid.

Detta stoppade honom i början inte från att utföra sina aktiviteter, som att skriva öppna brev genom mig till Europaparlamentet och till den amerikanska kongressen. Till slut tystades han genom att spärras in i okänt fängelse.

Enligt rapporter i media fick hans familj till slut kontakt med honom i januari 2013 i ett fängelse i Xinjiangprovinsen. Lyckligtvis kunde hans fru (som jag träffade i Washington i mars 2013), son och dotter fly till USA.

Den 2 december 2012 öppnade jag det sista av en serie förhör angående mänskliga rättigheter i Kina och Europaparlamentet i Bryssel med en vädjan om att frige Gao, förstärkt med ett vittnesmål på film från hans dotter, Gege.

Ett av Gaos brott var att han hade träffat FN:s specialrapportör för tortyr, Manfred Nowak, i början av 2006. Nowak – min föregångare när jag fick en hedersmedalj 2013 från European Inter-University Center for Human Rights and Democratization – hävdade att två tredjedelar av de fångar som genomgår ”omskolning genom arbete” runt om i Kina var Falun Gong-utövare.

Efter att ha träffat hundratals Falun Gong-utövare i exil som tidigare varit samvetsfångar hyser jag inga tvivel om att detta är sant. Dessutom har tusentals utövare förlorat livet i den ondskefulla transplantationshandeln som organiseras av Folkets befrielsearmé.

Dessa aktiviteter strider mot artikel 2 i Folkmordskonventionen. Jag jobbar för att ett internationellt register av dem som torterar och dödar ska skapas och behållas för framtida rättegångar i Internationella brottmålsdomstolen. Detta kan göras först när Kina har blivit fritt.

Till skillnad från Kina är Europeiska Unionen en demokrati. Den 22-25 maj hålls val runt i EU och jag hoppas på att bli omvald för att under ytterligare fem år i Europaparlamentet kunna sprida sanningen om förföljelsen och dödandet av Falun Gong-utövare.