EU-migranter har vräkts från sina boplatser minst 83 gånger sedan 2013, enligt en ny rapport. Men att inte erbjuda tillgång till vatten och toaletter strider mot de mänskliga rättigheterna, hävdar Raoul Wallenberg-institutet.
Vräkningen av de runt 150 EU-migranterna vid det så kallade Sorgenfrilägret i Malmö fick stor uppmärksamhet i medierna. Men händelsen är långt ifrån den enda i sitt slag. Sedan 2013 har svenska kommuner tillsammans med Kronofogden genomfört 83 liknande avhysningar, framför allt i Göteborg och Stockholm.
– Och det är bara toppen på isberget. Det finns dussintals, kanske hundratals fler avhysningar som genomförts av lokalpolisen, säger rapportförfattaren Martha F Davis, professor vid Raoul Wallenberg-institutet i Lund.
Internationell kritik
Sveriges hantering av de oftast romska tiggarna har vid flera tillfällen fått utstå kritik, bland annat från Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter och FN:s särskilda rapportör i minoritetsfrågor. Föga förvånande enligt Davis, som hävdar att frånvaron av vettiga alternativ till migranterna strider mot Sveriges åtaganden.
– Enligt de mänskliga rättigheterna, och europeisk lag, måste alla människor ges tillgång till rent vatten och toaletter. Detta gäller oavsett om de är medborgare eller inte, säger Davis.
Ingen rättighet
Men i regeringens tiggerirapport som blev klar i januari rekommenderades kommunerna av utredaren Martin Valfridsson att inte anvisa alternativa boplatser. Han menar att vatten och toaletter bara måste erbjudas medborgare och de som har uppehållsrätt.
– Att Sverige skulle ha det i förhållande till alla Europas invånare, det menar jag att så långt sträcker sig inte den svenska skyldigheten, säger Martin Valfridsson till P4 Malmöhus.
Svaret förvånar på Raoul Wallenberg-institutet.
– Jag tycker att han har nått ett nytt lågvattenmärke. Det här går emot alla de överenskommelser som Sverige har skrivit på, säger Davis.
EU-migranter |
Rätten till rent vatten och sanitära faciliteter fastlås av både EU samt FN. Bland annat i den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna. Enligt rapportförfattarna har Sverige skrivit på bindande avtal som även om de inte är inskrivna i svensk lag mycket väl få betydelser i det svenska rättssystemet. Domstolar är skyldiga att tolka svensk lagstiftning utifrån de avtal som Sverige sanktionerat. Källa: Raoul Wallenberg-institutet/Södertörns högskola |