loadingEn bild från den 28 mars 2005 som visar den blinde aktivisten Chen Guangcheng, hans fru Yuan Weijing och deras dotter Chen Kerui utanför deras hem i Dondshigu, en by i Shandongprovinsen i nordöstra Kina. (Foto: STR/AFP/Getty Images)
En bild från den 28 mars 2005 som visar den blinde aktivisten Chen Guangcheng, hans fru Yuan Weijing och deras dotter Chen Kerui utanför deras hem i Dondshigu, en by i Shandongprovinsen i nordöstra Kina. (Foto: STR/AFP/Getty Images)
Utrikes

Ett rop på hjälp: Människorättsadvokaten Chen Guangchengs frus brev om övergrepp och misshandel

Epoch Times

Yuan Weijing, människorättsadvokaten Chen Gunagchengs fru, har skickat ett brev till en vän där hon beskriver hur hon och Chen utsatts för utdragen misshandel och trakasserier och hur hela deras familj utsätts för övergrepp från de lokala myndigheterna.

Chen blev känd över hela världen då han arbetade för att avslöja och stoppa tvångsaborter och tvångssteriliseringar i den kinesiska barnbegränsningspolitikens spår. Detta arbete gav honom 51 månader i fängelse, där han ska ha utsatts för upprepad tortyr. Han släpptes den 9 september 2010, men sattes i husarrest.

Brevet beskriver hur ett stort gäng under ledning av en lokal partitjänsteman stormade in i deras hem den 18 februari. Chen och Yuan misshandlades och torterades av flera män under två timmar. När gänget lämnade dem hade de bestulits på privata ägodelar. Efter misshandeln har de nekats sjukvård, förutom att Yuan fick en injektion.

Deras hem har invaderats igen sedan dess och partiföreträdarna har stulit fler saker, bland annat dotterns leksaker och den käpp som den blinde Chen använder för att ta sig fram. De täckte husets fönster med metall och förstörde deras TV-antenn. Chens mor, som är lantbrukare, skuggas nu av tre säkerhetsagenter var hon än går.

Brevet slutar med att Yuan uttrycker oro över Chens hälsa, som håller på att försämras, och att hon hoppas att deras vänner kan agera rättsligt å deras vägnar.

De övergrepp som de utsatts för verkar vara repressalier för en video som Chen gjort, där han dokumenterar hur han och hans famlij har det i den husarrest de befunnit sig sedan han släpptes ur fängelset. Videon gavs till aktivistgruppen ChinaAid av en lokal myndighetsföreträdare som sympatiserade med famlijen och publicerades på ChinaAids hemsida den 9 februari.

Ordföranden för China Aid, Bob Fu, citeras på hemsidan. Han säger att den timslånga filmen visar att Chen ”bor under miserabla förhållanden, helt avskuren från omvärlden och illegalt inspärrad i sitt eget hem”.

Yuans brev publicerades på ChinaAids hemsida den 16 juni.

Här är en översättning av Yuan Weijings brev:

På eftermiddagen den 18 februari kom 70-80 personer, ledda av Shuanghous bydistrikts biträdande partisekreterare Yinan Zhang, till vårt hem och bröt sig in genom framdörren, hävdande att det var ett nationellt säkerhetsärende.

Min make Chen Guangcheng och jag blev ännu en gång brutalt misshandlade och utsattes för mer än två timmars grym tortyr. Utan några lagliga formaliteter plundrades vårt hus av dussintals civilklädda personer. Min man och jag skadades allvarligt, men vi fick inte ens söka vård.

Ett dussintal män lindade in mig i en filt och i mer än en halvtimme sparkade de mig brutalt i revbenen och hoppade på mig. Till sist lyckades jag få ut huvudet ur filten, och då såg jag att mer än ett dussin män stod runt Guangcheng. Några vred om armarna på honom och andra tryckte ner hans huvud och lyfte upp honom i kragen.

Guangcheng hade haft diarré en längre tid och var svag, han kunde inte göra något motstånd. De höll på sådär i mer än två timmar tills han svimmade.

Min vänstra ögonhåla och revbenen på vänster sida känns som att jag har frakturer på dem. Mitt vänstra öga är blått och svullet. Jag kunde inte se på nästan en vecka, och ögonvitan är blodsprängd. Jag kan fortfarande inte räta på ryggen och har ont när jag andas.

Medan vi torterades letade alla de andra människorna som bröt sig in i huset igenom det och sökte av det med olika detektorer. De tog med sig datorer, kameror, videobandspelare, videoband, olika elektriska laddare, ficklampor och annat.

De hade inga uniformer och ingen husrannsakningsorder. När de letade och plundrade sade de inte ett ord, och det fanns inget dokument som tillät dem konfiskera våra saker. Innan de lämnade oss sade Zhang att detta var order från högre ort, och att vi borde veta vad det handlade om. Sen kastade de ner oss på golvet.

Efter misshandeln hade vi så ont att vi inte ens kunde vända oss i sängen. Trots det fick Guancheng ingen vård. Jag fick bara en spruta av byns doktor den 19 februari. Efter det fick inte jag heller någon vård.

Den 3 mars förseglade de vårt hus helt och hållet med metallskivor; den 6 mars stängde de av vår ström; på morgonen den 7 mars smög sig en vakt in i huset vid midnatt och förstörde TV-antennen. Strömmen kom tillbaka tidigt på morgonen den 8 mars.

Den 8 mars bröt sig Zhang Jian och en grupp med över 40 personer in i vårt hem igen. De stal vår dator, handskrivet material, DVD:er, flera fjärrkontroller och allt material gällande Guangchengs rättsfall som vi samlat på oss genom åren.

När jag krävde en förklaring på stölderna fick jag ett knytnävsslag i huvudet av Zhang Jian.

Den 17 mars kom Zhang Jian tillbaka med över 40 personer igen. Hans kollegor hade med sig dussintals stora vävda kassar. De stoppade ner allt som kunde vara värt något i kassarna, inklusive våra böcker, pappersblommor som min dotter gjort och satt upp på väggen, Guangchengs vita käpp, alla papper och elektronisk utrustning, antenner och kablar.

Den 22 mars installerade de två övervakningskameror, en vid dörren och en i det sydvästra hörnet, så de kunde se allt vad vi gjorde i vårt hus.

Min dotter har förbjudits att lämna hemmet sedan den 24 februari. Hon måste stanna hemma hela dagen, precis som vi. Hennes böcker och en del leksaker stals också. ”Så eländigt jag har det, alla mina saker har stulits,” sade hon.

Guangchengs mor övervakas också av tre personliga ”cangues” [en cangue är som en stupstock som inte sitter fast i marken, och syftar alltså på personer som hänger efter henne hela tiden, övers. anm] Till och med när hon arbetar på fältet följer de varenda steg hon tar.

Från mitten av mars fick min svärmor inte gå ut, inte ens för att handla mat, så det var svårt för oss att klara vår vardag. Dessutom blir Guangchengs hälsa allt sämre för varje dag. Tidigare hade han ibland blodiga diarréer, men blodet var färskt, nu är blodet svart. Det här gör mig mycket orolig.

När du får detta brev, försök informera våra vänner Teng Biao, Zhai Minglei, Jiang Tianyong och Zhang Yongpan. Myndigheterna begår brott mot oss, begränsar vår personliga frihet och bryter sig in i vårt hem för att råna oss och skapa kaos.

Jag hoppas att dessa vänner till vår familj kan ta till rättsliga eller andra åtgärder så snart som möjligt. Myndigheterna har faktiskt sagt åt min svärmor två gånger att vi ska flyttas till en tom gårdsplan vid ingången till byn.

Tusen tack,

Yuan Weijing

Översatt från engelska.


Mest lästa

Rekommenderat

loadingEn bild från den 28 mars 2005 som visar den blinde aktivisten Chen Guangcheng, hans fru Yuan Weijing och deras dotter Chen Kerui utanför deras hem i Dondshigu, en by i Shandongprovinsen i nordöstra Kina. (Foto: STR/AFP/Getty Images)
En bild från den 28 mars 2005 som visar den blinde aktivisten Chen Guangcheng, hans fru Yuan Weijing och deras dotter Chen Kerui utanför deras hem i Dondshigu, en by i Shandongprovinsen i nordöstra Kina. (Foto: STR/AFP/Getty Images)
Utrikes

Ett rop på hjälp: Människorättsadvokaten Chen Guangchengs frus brev om övergrepp och misshandel

Epoch Times

Yuan Weijing, människorättsadvokaten Chen Gunagchengs fru, har skickat ett brev till en vän där hon beskriver hur hon och Chen utsatts för utdragen misshandel och trakasserier och hur hela deras familj utsätts för övergrepp från de lokala myndigheterna.

Chen blev känd över hela världen då han arbetade för att avslöja och stoppa tvångsaborter och tvångssteriliseringar i den kinesiska barnbegränsningspolitikens spår. Detta arbete gav honom 51 månader i fängelse, där han ska ha utsatts för upprepad tortyr. Han släpptes den 9 september 2010, men sattes i husarrest.

Brevet beskriver hur ett stort gäng under ledning av en lokal partitjänsteman stormade in i deras hem den 18 februari. Chen och Yuan misshandlades och torterades av flera män under två timmar. När gänget lämnade dem hade de bestulits på privata ägodelar. Efter misshandeln har de nekats sjukvård, förutom att Yuan fick en injektion.

Deras hem har invaderats igen sedan dess och partiföreträdarna har stulit fler saker, bland annat dotterns leksaker och den käpp som den blinde Chen använder för att ta sig fram. De täckte husets fönster med metall och förstörde deras TV-antenn. Chens mor, som är lantbrukare, skuggas nu av tre säkerhetsagenter var hon än går.

Brevet slutar med att Yuan uttrycker oro över Chens hälsa, som håller på att försämras, och att hon hoppas att deras vänner kan agera rättsligt å deras vägnar.

De övergrepp som de utsatts för verkar vara repressalier för en video som Chen gjort, där han dokumenterar hur han och hans famlij har det i den husarrest de befunnit sig sedan han släpptes ur fängelset. Videon gavs till aktivistgruppen ChinaAid av en lokal myndighetsföreträdare som sympatiserade med famlijen och publicerades på ChinaAids hemsida den 9 februari.

Ordföranden för China Aid, Bob Fu, citeras på hemsidan. Han säger att den timslånga filmen visar att Chen ”bor under miserabla förhållanden, helt avskuren från omvärlden och illegalt inspärrad i sitt eget hem”.

Yuans brev publicerades på ChinaAids hemsida den 16 juni.

Här är en översättning av Yuan Weijings brev:

På eftermiddagen den 18 februari kom 70-80 personer, ledda av Shuanghous bydistrikts biträdande partisekreterare Yinan Zhang, till vårt hem och bröt sig in genom framdörren, hävdande att det var ett nationellt säkerhetsärende.

Min make Chen Guangcheng och jag blev ännu en gång brutalt misshandlade och utsattes för mer än två timmars grym tortyr. Utan några lagliga formaliteter plundrades vårt hus av dussintals civilklädda personer. Min man och jag skadades allvarligt, men vi fick inte ens söka vård.

Ett dussintal män lindade in mig i en filt och i mer än en halvtimme sparkade de mig brutalt i revbenen och hoppade på mig. Till sist lyckades jag få ut huvudet ur filten, och då såg jag att mer än ett dussin män stod runt Guangcheng. Några vred om armarna på honom och andra tryckte ner hans huvud och lyfte upp honom i kragen.

Guangcheng hade haft diarré en längre tid och var svag, han kunde inte göra något motstånd. De höll på sådär i mer än två timmar tills han svimmade.

Min vänstra ögonhåla och revbenen på vänster sida känns som att jag har frakturer på dem. Mitt vänstra öga är blått och svullet. Jag kunde inte se på nästan en vecka, och ögonvitan är blodsprängd. Jag kan fortfarande inte räta på ryggen och har ont när jag andas.

Medan vi torterades letade alla de andra människorna som bröt sig in i huset igenom det och sökte av det med olika detektorer. De tog med sig datorer, kameror, videobandspelare, videoband, olika elektriska laddare, ficklampor och annat.

De hade inga uniformer och ingen husrannsakningsorder. När de letade och plundrade sade de inte ett ord, och det fanns inget dokument som tillät dem konfiskera våra saker. Innan de lämnade oss sade Zhang att detta var order från högre ort, och att vi borde veta vad det handlade om. Sen kastade de ner oss på golvet.

Efter misshandeln hade vi så ont att vi inte ens kunde vända oss i sängen. Trots det fick Guancheng ingen vård. Jag fick bara en spruta av byns doktor den 19 februari. Efter det fick inte jag heller någon vård.

Den 3 mars förseglade de vårt hus helt och hållet med metallskivor; den 6 mars stängde de av vår ström; på morgonen den 7 mars smög sig en vakt in i huset vid midnatt och förstörde TV-antennen. Strömmen kom tillbaka tidigt på morgonen den 8 mars.

Den 8 mars bröt sig Zhang Jian och en grupp med över 40 personer in i vårt hem igen. De stal vår dator, handskrivet material, DVD:er, flera fjärrkontroller och allt material gällande Guangchengs rättsfall som vi samlat på oss genom åren.

När jag krävde en förklaring på stölderna fick jag ett knytnävsslag i huvudet av Zhang Jian.

Den 17 mars kom Zhang Jian tillbaka med över 40 personer igen. Hans kollegor hade med sig dussintals stora vävda kassar. De stoppade ner allt som kunde vara värt något i kassarna, inklusive våra böcker, pappersblommor som min dotter gjort och satt upp på väggen, Guangchengs vita käpp, alla papper och elektronisk utrustning, antenner och kablar.

Den 22 mars installerade de två övervakningskameror, en vid dörren och en i det sydvästra hörnet, så de kunde se allt vad vi gjorde i vårt hus.

Min dotter har förbjudits att lämna hemmet sedan den 24 februari. Hon måste stanna hemma hela dagen, precis som vi. Hennes böcker och en del leksaker stals också. ”Så eländigt jag har det, alla mina saker har stulits,” sade hon.

Guangchengs mor övervakas också av tre personliga ”cangues” [en cangue är som en stupstock som inte sitter fast i marken, och syftar alltså på personer som hänger efter henne hela tiden, övers. anm] Till och med när hon arbetar på fältet följer de varenda steg hon tar.

Från mitten av mars fick min svärmor inte gå ut, inte ens för att handla mat, så det var svårt för oss att klara vår vardag. Dessutom blir Guangchengs hälsa allt sämre för varje dag. Tidigare hade han ibland blodiga diarréer, men blodet var färskt, nu är blodet svart. Det här gör mig mycket orolig.

När du får detta brev, försök informera våra vänner Teng Biao, Zhai Minglei, Jiang Tianyong och Zhang Yongpan. Myndigheterna begår brott mot oss, begränsar vår personliga frihet och bryter sig in i vårt hem för att råna oss och skapa kaos.

Jag hoppas att dessa vänner till vår familj kan ta till rättsliga eller andra åtgärder så snart som möjligt. Myndigheterna har faktiskt sagt åt min svärmor två gånger att vi ska flyttas till en tom gårdsplan vid ingången till byn.

Tusen tack,

Yuan Weijing

Översatt från engelska.


Rekommenderat

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024