I vår mörkaste månad är en stjärna som lyser upp precis vad vi behöver. Adventsstjärnan som vi sätter i våra fönster härstammar från en annan stjärna, nämligen Betlehemsstjärnan, vilken vägledde de tre vise männen till Jesusbarnet i stallet. Hur började då seden med adventsstjärnorna här i Sverige?

Många av våra julseder kommer från Tyskland och så även denna. I den tyska staden Herrnhut på 1880-talet tillverkades de första pappersstjärnorna. I Sverige slog de igenom på 1930-talet och 1941 tillverkades det första svenska exemplaret.

Hennes & Mauritzs grundare, Erling Persson, tyckte att de tyska stjärnorna var för dyra – 15 kronor stycket – och han skapade därför en hoppfällbar sjuuddig gulröd adventsstjärna i papp med små stjärnformade hål, som bara kostade två och femtio. Den blev en succé som har hållit i sig och som med tiden kommit att tillverkas i en mängd variationer med olika färger, mönster och former.

Stjärnan ska enligt traditionen hängas upp i fönstret till första advent. För tusen år sedan, då julfirandet kom till Norden, hade vi adventsfasta. Fastan var en förberedelse för den stora glädjehögtiden Herrens ankomst, eller adventus Domini som är latin och förkortas advent.

Under advent var man på den tiden återhållsam med mat, dryck och festligheter. Bröllop var förbjudna. På 1500-talet övergick vi från att vara katoliker till att bli protestanter och fastan försvann. Men advent förblev och fortsatte vara en tid av stillhet.

Idag är det är det emellertid annorlunda. Under advent accelererar julförberedelserna och i affärerna är det stundom ett hysterisk köpande. Innan jul är det många som går på julfest och julborden ska då avätas. Lite stillhet då och då skadar emellertid inte, utan tvärtom återhämtar sig då sinnet och man kan verkligen ta sig an sina angelägenheter inför julen. Trevlig advent!