Tre dussin västerlänningar som plötsligt och fredligt uppenbarade sig på Himmelska fridens torg med ett enkelt budskap för nio år sedan, fick stora rubriker i media världen över. Men det ingav även hopp till Kinas slavarbetslägers mörka hörn och skakade kinesiska konsulatens flotta kontor runt om i världen.
36 Falun Gong-utövare bröt sig genom regimens kontrollnät i fullt dagsljus mitt i Pekings symboliska hjärta den 20 november 2001.
De strålade tyst samman från Europa, Australien och Nordamerika på en i förväg bestämd plats klockan 14 en solig tisdag. De poserade, pratade och skrattade som om det var fråga om fotogragering på en klassträff. Då, på en given signal, satte sig de flesta ned i meditationsställning. Ett fåtal stod upp och höll i en stor, gyllene banderoll med texten ”Sanning, godhet, tålamod” på engelska och kinesiska.
För ett ögonblick visades Falun Gongs principer öppet. De kinesiska orden ”länge leve alla världens folk enade tillsammans” som står skrivna på Himmelska fridens port utgjorde en passande bakgrund, och sällan har de orden passat in så bra.
Tjugo sekunder senare omgavs de av polisens skåpbilar och världen kunde bevittna ett mikrokosmos av förföljelsen av Falun Gong i Kina: polisen släpade iväg med fredliga människor medan de rev ner orden ”Sanning, Godhet, Tålamod.”
”En sådan handling skrämde de kinesiska myndigheterna,” skrev Chen Yonglin, en före detta diplomat vid Sydneys kinesiska konsulat, i ett mail. ”[De fruktade] att en massiv samling av människor skulle leda till den kommunistiska regimens kollaps.”
– Vi hoppades att världen skulle få veta om förföljelsen i Kina genom vår symboliska handling, sade Leeshai Lemish, en av de sex amerikanarna i gruppen.
Konsekvenserna av sådana fredliga aktioner hade varit ödesdigra för kinesiska Falun Gong-utövare: Minst fem utövare hade slagits till döds för att de gjort samma sak samma år.
I november 2001 bekräftades att fler än 300 kinesiska utövare hade dödats av regimen. Det faktiska antalet torterade och dödade för sin tro är i dag ännu okänt, men sannolikt är de i tiotusentals, enligt Falun Dafa Information Center.
Innan förföljelsekampanjen startade i juli 1999 uppskattade de kinesiska myndigheterna att mellan 70 och 100 miljoner människor utövade Falun Gong i Kina. Den amerikanska kongressens verkställande utskott för Kinafrågor citerar utländska observatörer i rapporteringen om att så många som hälften av människorna i Kinas arbetsläger är Falun Gong-utövare, vilket innebär hundratusentals.
Lemish sade att han satt i Falun Gongs meditationsposition med slutna ögon när polisen stormade torget.
– Jag hörde bildörrarna slå och ljudet av stövlarna som sprang på marken, fler och fler bilar, och dörrar, och poliserna skrek – det verkade vara en hel del uppståndelse runt omkring oss. Men i det ögonblicket kände jag att mitt hjärta log. Trots rädslor, tvekan och hinder hade vi gjort det, sade han.
Kanadensiska Zenon Dolynyckyj reflekterar över sitt beslut att följa med gruppen.
– Det var något mycket större än jag själv, det var bortom mitt jag, mitt privatliv och en individs utrymme, sade han.
Dolnyckyj hade en andra banderoll fastspänd på benet i fall den huvudsakliga banderollen inte skulle lyckas komma till torget. Medan de andra blev skuffade, dragna och släpade in i polisens skåpbilar, bröt han sig fri och drog fram banderollen och skrek ”Falun Dafa Hao!” (”Falun Dafa är bra!”).
– Banderollen vajade fritt eftersom jag rörde på mig så snabbt, så jag var tvungen att sluta visa den. Innan jag visste ordet av hade mitt ansikte pressats ner mot marken, sade han.
Väl på polisstationen sattes utövarna i ett litet rum med poliser som vaktade dem. Lemish hade bara strumpor på fötterna eftersom hans skor var kvar på torget då han tagit av sig dem för att sitta under banderollen.
Leeshai Lemish berättar vad som hände honom på polisstationen vid Himmelska fridens torg:
– Han sparkade på mina fötter när han släpade mig längs korridoren till ett förhörsrum. Det var som något man ser i filmer – två poliser, en elak och en god polis (även om den goda snuten var bara god i jämförelse), det fanns ett bord i mitten av rummet och metallstolar. De stängde ståldörren bakom oss. Polisen började ställa frågor till mig om vem som organiserade detta, hur vi kommit hit, mitt pass, och så vidare. När jag vägrade att samarbeta och bara upprepade att vi inte gjorde något fel eller olagligt, började han slå mig. Han slog mig hårt över mitt ansikte och slog min käke ur led. Han sparkade mig mellan benen, tog tag i min näsa och drog mig upp ur stolen och sedan kastade mig ner igen. Några ögonblick senare togs jag ner en mörk betongtrappa till källaren, där jag kastades in i en cell på ett betonggolv med de andra. Efter ett tag fördes vi till en annan enhet. När de förde oss ut från polisstationen fanns det kanske ett eller två dussin kameramän, alla klädda i svart, som filmade oss när vi leddes ut, som om vi var seriemördare som till sist blivit fångade.”
Han sade att den de unga poliserna verkade vara ”splittrade”.
– Jag minns hur en lång, mager polis slog handen på bordet i frustration och sade: ”Vi vet att Falun Dafa är bra!” Andra berättade att det inte fanns något de kunde göra; att detta var landets policy.
Polisen började förhöra utövare en efter en. En kvinnlig utövare lyckades dyka ned under ett bord på polisstationen och ringa ett samtal med mobiltelefon till media i sitt hemland för att försäkra sig om att nyheten om protesten skulle visas runtom i världen.
– När det stod klart att händelsen inte kunde undertryckas eller misstolkas, ändrade de sitt beteende mot oss – de var trevliga, sade Adam Leining, en annan amerikan.
Han lyckades ta ett foto av några utövare åtskiljda av galler från en polisman i fängelset på polisstationen vid Himmelska fridens torg.
– Det var uppenbart för alla där att förföljelsen var en förlägenhet, ett misstag och ett beslut från toppen som de måste följa, sade Leining.
Chen Yonglin menar att den kinesiska kommunistregimen skulle ha varit rädd och generad över att västerlänningar dök upp på Himmelska fridenstorg, den sista historiska bastionen för appellation.
Omedelbart efter apellationen mottog Sydneys generalkonsul och andra utländska konsulat tydliga instruktioner om att förneka alla Falun Gong-utövare visum, sade Chen.
Regimen sade i ett hastigt skrivet uttalande till västerländska medier i Australien att västerlänska utövare hade brutit mot lagen och nu hade utvisats, sade Chen.
Regimens instruktioner definierade även påbudet samla in ”mer personlig information om enskilda Falun Gong-utövare och [utföra] mer övervakning på dem.”
Därmed skapades en omfattande svartlista på Falun Gong-utövare.
Chen hoppade år 2005 av från sin diplomattjänst och det kinesiska kommunististpartiet. Han har sedan dess avslöjat detaljerad information om de metoder som partiet använder sig av i sin övervakning av Falun Gong i andra länder, till exempel har man ett nätverk av 1000 verksamma spioner i Australien.
Översatt från engelska: http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/46216/
