loadingFolkets befrielsearmé dansar med kinesiska flaggor på förstasidan av den första versionen av den tibetanska versionen av Folkets dagblad. Den första huvudrubriken lyder: "Armén stationerad i snön upprätthåller friden." (Folkets dagblad)
Folkets befrielsearmé dansar med kinesiska flaggor på förstasidan av den första versionen av den tibetanska versionen av Folkets dagblad. Den första huvudrubriken lyder: "Armén stationerad i snön upprätthåller friden." (Folkets dagblad)
Utrikes

En kinesisk kommunisttidning med "rika tibetanska särdrag"

Matthew Robertson & Grace Wu, Epoch Times Staff

Under augusti har den tibetanska versionen av Folkets dagblad lanserats som både en förenande kraft för tibetanerna och en riktig inkörsport till den rika tibetanska kulturen. Kinesiska medieexperter hävdar emellertid att den kinesiska regimen letar efter nya sätt att ”hjärntvätta” tibetaner med officiell propaganda.

Den tibetanska versionen av Folkets dagblad – inte att förväxlas med Tibetanska dagbladet, ett språkrör för regionala tjänstemän – tar order från centralregeringen och började publiceras den 1 augusti. Det är den kinesiska centralkommitténs första satsning att med hjälp av propaganda påverka det etniska minoritetsspråket och dess fördelar har entusiastiskt basunerats ut av tjänstemän på toppnivåer inom det kinesiska kommunistpartiet (KKP).

Den fyrsidiga tidningen översatt till tibetanska från kinesiska har en upplaga på totalt 50 000 exemplar, varav 20 000 distribueras enbart i Tibet, och resten i omkringliggande provinser med en koncentrerad tibetansk befolkning, skriver China Daily, ännu ett statskontrollerat medium.

– Alla tibetanska utgåvor av Folkets dagblad kommer gratis att delas ut till byar, skolor och tempel, säger Meng Xiaolin, chefredaktör för den tibetanska utgåvan.

Meng, som är ansvarig för översättningen, tryckningen och distributionen av tidningen, säger att i varje by distribueras tre gratiskopior av tidningen, medan tempel och grund- och mellanstadieskolor kommer att få två komplementerade kopior.

Tidningen säger att dess nyhetsbevakning kommer att ”bidra till ekonomisk utveckling, sociala framsteg, etnisk harmoni och stabilitet i Tibet”.

Några av de officiella förklaringarna om syftet med den tibetanska versionens verkar emellertid motsägelsefulla.

På den första utgåvan citerade Xinhua ett officiellt uttalande från Folkets dagblad: ”Vi kommer att försöka göra vårt bästa för att dela med oss av autentiska och tidsenliga nyheter som är relaterade till lokalbefolkningen.” I samma artikel kunde man längre ner läsa att utgåvan till stor del skulle bestå av riktlinjer från partiet och policy från centralregeringen. Andra officiella uttalanden klargör att allt innehåll kommer att vara översättningar från Peking-upplagan, vilket tydligt undanröjer möjligheten till lokala nyheter.

Epoch Times bad Cheng Xiaonong, tidigare rådgivare till Kinas tidigare premiärminister Zhao Ziyang och chefredaktör för Modern China Studies, en granskande journaltidning, att kommentera dessa uppenbarligen motsägelsefulla påståenden.

– De är verkligen inte seriösa med ord som de säger varje dag. I dag säger de det på ett sätt, i morgon ändrar de det till något annat. Hur som helst är det propaganda… det är ett medel för ny framtvingad hjärntvätt, sade han i en telefonintervju.

Trots det bemödar sig tidningen att betona fördelarna inom kultur och utbilding, som tidningen för med sig, inklusive att man exponerar tibetanerna till det tibetanska språket och traditionerna. Den engelska versionen av webbsidan visar upp ett skenbart skattfynd av tibetanska kulturberättelser.

Den här vinkeln är också diskutabel. En anställd på Tibetkontoret i New York delade med sig av sin syn på hur den tibetanska kulturen framställs och att det endast är tomma ord. Han menar att ”Kulturen ska vara en del av folket, kultur ska inte serveras som ett museiföremål.” Han begärde att få vara anonym då han fortfarande har familj i Tibet.

Thubden Sangha, ordförande för Wisconsins tibetanska förening, gav ett liknande svar:
– Tidningen gynnar inte tibetaner vare sig kulturellt eller utbildningsmässigt. Det är vad man kallar att sinologisera Tibet-frågan baserat på en kommunistisk agenda. Det är som att läsa the Onion [en satirisk och parodisk tidning, ö. anm.].

Att få en inblick i den vanliga tibetanens åsikt är en svår uppgift. Representanter från Tibetkontoret sade att tala med utlänningar om sådana frågor kan försätta dem i fara. Cheng Xiaonong hävdade att telefonsamtal troligen kan vara avlyssnade.

Akademikerna ser tidningen som ett bredare försök av partiet att få igenom dess budskap till minoritetsgrupper, tillsammans med hjälp av tekniska försök att få tibetaner att använda datorer. Att kontrollera den allmänna opinionen har visat sig vara svårt för regimledarna i Tibet, vilket upproret 2008 visade, delvis för att inte alla tibetaner växte upp med att läsa kinesiska.

David Bandurski, kinesisk mediekommentator och redaktör för China Media Project, ser tidningen som ytterligare en manifestation av vad som kallas ”Control 2.0”, kodord för Hu Jintaos policy för medier sedan mitten av 2008. Denna policy använder standardkontrollteknik, som till exempel förbud på mediabevakning, som ett kraftfullare sätt att förmedla partiets budskap.

”Att man lanserat en tibetansk
version av Folkets dagblad är en essentiell del av en större uttänkt plan som president Hu Jintao har lagt fram för att förstärka KKP:s budskap och aktivit föra ut agendan, framför allt vad gäller nyheter som till exempel oroligheterna i Xinjiang förra månaden och Tibet förra året”, skriver Bandurski i en e-postkorrespondens.

Kravet att tidningen ska vara nära lokalbefolkningen är också ytterligare ett klart uttryck för Hus strategi för medierna, sade han.

”Det kan låta som om denna policy handlar om friare journalistik, men det är det verkligen inte”, skriver Bandurski. ”Det handlar om att få innehållet smartare och mer lättsålt”, inklusive i utländska språk.

Partitjänstemän är emellertid oavskräckta och talar om agendan på ett öppet sätt.

Ett möte mellan anställda på tidningen och partipampar i Tibet, som finns tillgängligt på kinesiska på internet, säger att Dagbladet borde kontinuerligt ”stärka det vanliga ideologiska bandet mellan kadrer och folket för att hjälpa dem att förena sig som en helhet”, och att ”Dagbladet är av stor vikt för att ytterligare förstärka den propagandistiska slagfältet i Tibet, få grepp om den auktoritära positionen vad gäller propaganda och allmän opinion, och genom att ta en förebyggande ställning i allmänna debatter och opinionen i Tibetrelaterade frågor”.

Det hela är också tänkt att fullt ut manifestera KKP:s centralkommittés ”speciella kärlek och omtanke för Tibet”, enligt Cui Yuying, stående medlem av KKP:s kommitté och propagandaminister för Tibets autonoma region.

Den 11 augusti 2009 gjorde Cui med Lie Que, ställföreträdande generalsekretaren för KKP-kommittén för Tibets autonoma region, ett speciellt besök till tidningskontoret för tibetanska Dagbladet, enligt en officiell rapport. De skickade varmhjärtiga hälsningar till översättarna, layoutpersonalen och arbetarna i tryckeriet.

Meng Xiaoling, chefredaktören, var överförtjust, och sade att anställda självklart kommer att implementera begäran som tagits upp av Lie Que och Cui Yuying i alla aspekter i sitt dagliga arbete. De kommer att intimt arbeteta med Folkets dagblad, sade han, ”för att därmed göra den tibetanska versionen av Folkets dagblad till ett enastående Partidagblad med rika tibetanska karaktärsdrag.”

Översatt från: http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/21598/

Mest lästa

Rekommenderat

loadingFolkets befrielsearmé dansar med kinesiska flaggor på förstasidan av den första versionen av den tibetanska versionen av Folkets dagblad. Den första huvudrubriken lyder: "Armén stationerad i snön upprätthåller friden." (Folkets dagblad)
Folkets befrielsearmé dansar med kinesiska flaggor på förstasidan av den första versionen av den tibetanska versionen av Folkets dagblad. Den första huvudrubriken lyder: "Armén stationerad i snön upprätthåller friden." (Folkets dagblad)
Utrikes

En kinesisk kommunisttidning med "rika tibetanska särdrag"

Matthew Robertson & Grace Wu, Epoch Times Staff

Under augusti har den tibetanska versionen av Folkets dagblad lanserats som både en förenande kraft för tibetanerna och en riktig inkörsport till den rika tibetanska kulturen. Kinesiska medieexperter hävdar emellertid att den kinesiska regimen letar efter nya sätt att ”hjärntvätta” tibetaner med officiell propaganda.

Den tibetanska versionen av Folkets dagblad – inte att förväxlas med Tibetanska dagbladet, ett språkrör för regionala tjänstemän – tar order från centralregeringen och började publiceras den 1 augusti. Det är den kinesiska centralkommitténs första satsning att med hjälp av propaganda påverka det etniska minoritetsspråket och dess fördelar har entusiastiskt basunerats ut av tjänstemän på toppnivåer inom det kinesiska kommunistpartiet (KKP).

Den fyrsidiga tidningen översatt till tibetanska från kinesiska har en upplaga på totalt 50 000 exemplar, varav 20 000 distribueras enbart i Tibet, och resten i omkringliggande provinser med en koncentrerad tibetansk befolkning, skriver China Daily, ännu ett statskontrollerat medium.

– Alla tibetanska utgåvor av Folkets dagblad kommer gratis att delas ut till byar, skolor och tempel, säger Meng Xiaolin, chefredaktör för den tibetanska utgåvan.

Meng, som är ansvarig för översättningen, tryckningen och distributionen av tidningen, säger att i varje by distribueras tre gratiskopior av tidningen, medan tempel och grund- och mellanstadieskolor kommer att få två komplementerade kopior.

Tidningen säger att dess nyhetsbevakning kommer att ”bidra till ekonomisk utveckling, sociala framsteg, etnisk harmoni och stabilitet i Tibet”.

Några av de officiella förklaringarna om syftet med den tibetanska versionens verkar emellertid motsägelsefulla.

På den första utgåvan citerade Xinhua ett officiellt uttalande från Folkets dagblad: ”Vi kommer att försöka göra vårt bästa för att dela med oss av autentiska och tidsenliga nyheter som är relaterade till lokalbefolkningen.” I samma artikel kunde man längre ner läsa att utgåvan till stor del skulle bestå av riktlinjer från partiet och policy från centralregeringen. Andra officiella uttalanden klargör att allt innehåll kommer att vara översättningar från Peking-upplagan, vilket tydligt undanröjer möjligheten till lokala nyheter.

Epoch Times bad Cheng Xiaonong, tidigare rådgivare till Kinas tidigare premiärminister Zhao Ziyang och chefredaktör för Modern China Studies, en granskande journaltidning, att kommentera dessa uppenbarligen motsägelsefulla påståenden.

– De är verkligen inte seriösa med ord som de säger varje dag. I dag säger de det på ett sätt, i morgon ändrar de det till något annat. Hur som helst är det propaganda… det är ett medel för ny framtvingad hjärntvätt, sade han i en telefonintervju.

Trots det bemödar sig tidningen att betona fördelarna inom kultur och utbilding, som tidningen för med sig, inklusive att man exponerar tibetanerna till det tibetanska språket och traditionerna. Den engelska versionen av webbsidan visar upp ett skenbart skattfynd av tibetanska kulturberättelser.

Den här vinkeln är också diskutabel. En anställd på Tibetkontoret i New York delade med sig av sin syn på hur den tibetanska kulturen framställs och att det endast är tomma ord. Han menar att ”Kulturen ska vara en del av folket, kultur ska inte serveras som ett museiföremål.” Han begärde att få vara anonym då han fortfarande har familj i Tibet.

Thubden Sangha, ordförande för Wisconsins tibetanska förening, gav ett liknande svar:
– Tidningen gynnar inte tibetaner vare sig kulturellt eller utbildningsmässigt. Det är vad man kallar att sinologisera Tibet-frågan baserat på en kommunistisk agenda. Det är som att läsa the Onion [en satirisk och parodisk tidning, ö. anm.].

Att få en inblick i den vanliga tibetanens åsikt är en svår uppgift. Representanter från Tibetkontoret sade att tala med utlänningar om sådana frågor kan försätta dem i fara. Cheng Xiaonong hävdade att telefonsamtal troligen kan vara avlyssnade.

Akademikerna ser tidningen som ett bredare försök av partiet att få igenom dess budskap till minoritetsgrupper, tillsammans med hjälp av tekniska försök att få tibetaner att använda datorer. Att kontrollera den allmänna opinionen har visat sig vara svårt för regimledarna i Tibet, vilket upproret 2008 visade, delvis för att inte alla tibetaner växte upp med att läsa kinesiska.

David Bandurski, kinesisk mediekommentator och redaktör för China Media Project, ser tidningen som ytterligare en manifestation av vad som kallas ”Control 2.0”, kodord för Hu Jintaos policy för medier sedan mitten av 2008. Denna policy använder standardkontrollteknik, som till exempel förbud på mediabevakning, som ett kraftfullare sätt att förmedla partiets budskap.

”Att man lanserat en tibetansk
version av Folkets dagblad är en essentiell del av en större uttänkt plan som president Hu Jintao har lagt fram för att förstärka KKP:s budskap och aktivit föra ut agendan, framför allt vad gäller nyheter som till exempel oroligheterna i Xinjiang förra månaden och Tibet förra året”, skriver Bandurski i en e-postkorrespondens.

Kravet att tidningen ska vara nära lokalbefolkningen är också ytterligare ett klart uttryck för Hus strategi för medierna, sade han.

”Det kan låta som om denna policy handlar om friare journalistik, men det är det verkligen inte”, skriver Bandurski. ”Det handlar om att få innehållet smartare och mer lättsålt”, inklusive i utländska språk.

Partitjänstemän är emellertid oavskräckta och talar om agendan på ett öppet sätt.

Ett möte mellan anställda på tidningen och partipampar i Tibet, som finns tillgängligt på kinesiska på internet, säger att Dagbladet borde kontinuerligt ”stärka det vanliga ideologiska bandet mellan kadrer och folket för att hjälpa dem att förena sig som en helhet”, och att ”Dagbladet är av stor vikt för att ytterligare förstärka den propagandistiska slagfältet i Tibet, få grepp om den auktoritära positionen vad gäller propaganda och allmän opinion, och genom att ta en förebyggande ställning i allmänna debatter och opinionen i Tibetrelaterade frågor”.

Det hela är också tänkt att fullt ut manifestera KKP:s centralkommittés ”speciella kärlek och omtanke för Tibet”, enligt Cui Yuying, stående medlem av KKP:s kommitté och propagandaminister för Tibets autonoma region.

Den 11 augusti 2009 gjorde Cui med Lie Que, ställföreträdande generalsekretaren för KKP-kommittén för Tibets autonoma region, ett speciellt besök till tidningskontoret för tibetanska Dagbladet, enligt en officiell rapport. De skickade varmhjärtiga hälsningar till översättarna, layoutpersonalen och arbetarna i tryckeriet.

Meng Xiaoling, chefredaktören, var överförtjust, och sade att anställda självklart kommer att implementera begäran som tagits upp av Lie Que och Cui Yuying i alla aspekter i sitt dagliga arbete. De kommer att intimt arbeteta med Folkets dagblad, sade han, ”för att därmed göra den tibetanska versionen av Folkets dagblad till ett enastående Partidagblad med rika tibetanska karaktärsdrag.”

Översatt från: http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/21598/

Rekommenderat

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024