När byn Wukan i södra Kina kastade ut kommunistpartiets tjänstemän och protesterade i tre månader under hösten, fick en byledare betala för motståndet med sitt liv. Han dog i polisförvar under oklara omständigheter.
Xue Jinbos familj står nu inför ett val: de kan fortsätta att kräva en fullständig och rättsenlig redogörelse för vad som hände med Xue och kräva att de ansvariga tjänstemännen straffas, och samtidigt förstå att de därigenom sannolikt kommer att själva dra på sig vedergällning; eller de kan glömma det, godta kontant betalning och ”gå med på” att han dog av en hjärtattack, förneka att de tror att Xue blev torterad och mördad.
Den avlidne byledarens dotter, Xue Jianwan, har i månader drivit en offentlig och känsloladdad mikroblogg där hon dokumenterat hur hennes familj kämpat med beslut som dessa.
Hon beskriver ofta sina egna känslor avskalat och detaljerat och upprätthåller samtalet med andra mikrobloggare för att väga sina valmöjligheter, och framför allt för hon dagbok över sina sammanträffanden med kommunistpartiets tjänstemän – de som ligger bakom mycket av hennes svårigheter.
Hennes konto på Sina Weibo, den mest populära Twitter-liknande mikrobloggen i Kina, tycks ha öppnats i slutet av september, men inte förrän i januari i år satte hennes skrivande fart på allvar. Det var efter att dödläget i Wukan i stort sett hade löst sig och hennes far hade dött.
Xue Jinbo, hennes 43-årige far, dog på kvällen den 11 december, två dagar efter att han arresterats. Tjänstemännen sade att det var ett ”plötsligt dödsfall på grund av hjärtsvikt”. Men Xue Jinbo hade inte tidigare haft några hjärtproblem (myndigheterna konfiskerade hans sjukjournaler, så familjen kan inte längre bevisa detta.)
Xue och hennes familj fick se kroppen. Den bar tecken på tortyr: handlederna var svullna, tummen hade brutits bakåt, pannan och hakan var blodiga, bröstet var svårt blåslaget, det var intorkat blod i näsborrarna, halsen var svart, och kroppen var ärrad, blåslagen, svullen och svart.
Kroppen luktade redan och Xue misstänkte att han hade misshandlats till döds samma dag som han fördes bort från den restaurang där han åt lunch.
Höga partitjänstemän och tjänstemän ur allmänna säkerhetstjänsten från staden Lufeng, den stad som Wukanbyn tilllhör, var samlade i rummet och såg på när hon tittade på kroppen. Samma tjänstemän lyckades skaffa ett utlåtande från medicinskolan vid Sun Yat-sen-universitetet om att ”döden inte kan hänföras till yttre orsaker”.
Xue uppdaterade inte sin blogg på två veckor. När hon gjorde det skrev hon: ”Min far, du är en hjälte. Dina anhöriga är inte fega. Vi kommer att framhärda, lyda mamma och ta hand om mamma, oroa dig inte. Men vi saknar dig verkligen. Jag har verkligen inte vant mig vid att du inte är här. Jag trodde aldrig att pappa skulle lämna oss. … När ska du komma tillbaka?”
Hennes korta meddelanden från 1 januari och framåt dokumenterar de svåra villkor som sattes upp av myndigheterna för att familjen skulle få tillbaka Xue Jinbos kropp, och få en offentlig och sanningsenlig redogörelse för vad som hände med honom i arresten.
Xue samtalade med sina Weibo-vänner nästan dagligen under hela januari, och delade sina känslor, beskrev sina nästan alltid obehagliga möten med partitjänstemän, och diskuterade öppet de val hon och familjen borde göra när de gällde hennes fars kropp. Hennes inlägg vidarebefordras ofta tusentals gånger och får tusentals svar.
Den 4 januari hade hon en trotsig ton: ”Det är ingen tvekan om att min far blev slagen. Än idag har de inte gett oss hela den inspelning med hela skeendet där min pappa torteras till döds av dem. … Jag är inte säker på om en obduktion är en fälla eller sanningen.”
Tjänstemännen dyker upp regelbundet under hela januari. De hånar Xue med att erbjuda kontanter om hon släpper sina klagomål, eller försöker manipulera henne känslomässigt genom att som den 17 januari säga att ”Det är nästan nyår, vi borde begrava din far snart, dra inte ut på detta längre, låt inte din far frysa längre”. Hon sa att ”Dessa ord som kommer från deras munnar är verkligen innehållsrika!”
Den 14 januari skrev hon; tjänstemännen har lovat att rentvå Xue Jinbos namn från anklagelserna mot honom, anklagelser som enligt Xue var påhittade av tjänstemännen.
”Jag fick en fruktansvärd tanke”, skriver hon. ”Tänk om alla tjänstemän är korrupta? Vad gör vi då? ”
Strax innan det kinesiska nyåret den 20 januari fick hon besök av flera kadrer, och hamnade i en hetsig ordväxling om bristen på rättsligt förfarande i hennes fars fall. Tjänstemännen verkade irriterade över att ha fått uppdraget. De sade till henne: ”Bli inte för upphetsad, låt oss inte prata om det här.” De lämnade två röda kuvert, fyllda med kontanter.
Xue är övertygad om att om hennes familj driver fallet vidare så kommer de inte att kunna leva ett normalt liv. Sina-Weibo-användare uppmanar henne ibland att lämna landet.
Inför beslutsvåndan skrev hon vid ett tillfälle: ”Gå till reträtt eller gå vidare, båda är omöjligt, jag håller på att bli galen. … Vad är det här för värld! Ska ni inte sluta förrän ni har hetsat vår familj till döds?”
På eftermiddagen den 8 februari skrev hon: ”När man blir slagen på munnen kan man bara svälja de utslagna tänderna tillsammans med blodet.”
Hennes senaste inlägg lämnades klockan 13 den 9 februari, då hon skrev: ”Jag drömde att pappa var där, och skrattade. Han började komma närmare. … Sedan vaknade jag!”
Översatt från engelska.
