Det som på torsdagen verkade omöjligt i Egypten är nu verklighet: President Hosni Mubarak är borta och landets hopp om demokrati ligger i militärens händer. Även om militären åtnjuter ansenligt stöd säger Egyptenbevakare att den måste uppvisa snabba framsteg när det gäller dess löften om öppenhet och demokrati, för att kunna behålla de egyptiska jublande massornas sympati.
Alon Ben-Meir, professor i Internationella förbindelser och Mellanösternstudier vid NYU School of Continuing and Professional Studies, är snabb med att påpeka att även om militären har makten så innebär det inte i sig ett betydande avsteg från den gamla regimen, eftersom militären hela tiden var den verkliga makten bakom Mubarak.
Ändock, de startar sin ämbetstid från en unik styrkeposition.
För det första, eftersom Egypten har allmän värnplikt ses den av många som folkets armé, din broders armé, din bästa vän, grannpojken.
För det andra stärkte armén sin sociala valuta ytterligare under de 17 dagarna genom att tillåta demonstrationerna. Dessutom, under hela krisen upprätthöll de regelbunden kontakt med de protesterande och framförde till dem att armén var där för att skydda dem och det egyptiska folkets rättigheter.
– Det viktigaste beslutet som togs av militären var beslutet att inte använda våld mot demonstranterna … att lova dem att deras rättigheter måste återupprättas. Detta var i sig självt mycket betydelsefullt, säger Ben-Meir.
Ben Meir förklarar att armén hade två saker att välja på när händelserna utspelade sig. Den kunde ha beslutat att stödja Mubarak fullt ut, och kunde då ha tvingats använda våld mot demonstranterna. Men istället valde den att övertyga sin överbefälhavare, president Mubarak, att göra eftergifter.
Mubarak tillkännagav många av dessa eftergifter på torsdagskvällen, inklusive att delegera makten till vicepresidenten Omar Suleiman, och gå med på att se över artiklar i konstitutionen som rörde presidentposten, och naturligtvis, upprepa sitt löfte om att inte ställa upp i valet i september.
Även om Ben-Meir kallade eftergifterna ”exempellösa” uppfyllde de ändå inte på långt när minimikravet att Mubarak skulle avgå.
Nu när Mubarak är borta kommer stämningen hos nationen under de närmaste dagarna, veckorna och månaderna att hänga på hur väl militären klarar av övergången, hur snabbt den upphäver undantagslagen, och om den fullföljer verkställandet av demonstranternas krav.
Valen är planerade till september, korta sju månader för en nation som ska förbereda sig på sitt första fria och rättvisa val. Enligt Ben-Meirs bedömning skulle övergångsregeringen göra klokt i att skjuta fram datumet två eller tre månader så att oppositionen får tid på sig att förbereda sig.
-Det finns en viss opposition men den är mycket svag, eftersom Mubarak inte tillät den att organisera sig helt. Nu har den möjlighet att göra det, under militärens vakande öga, sade han.
Oppositionens starkaste element är för närvarande det Muslimska brödraskapet. Militären har av tradition varit emot det Muslimska brödraskapet. Men, om fria och rättvisa val äger rum är sannolikheten stor att det islamistiska partiet får ansenligt stöd.
Trots att det är officiellt förbjudet i Egypten fick kandidater från det Muslimska brödraskapet som ställde upp som oberoende nästan 20 procent av platserna i parlamentet år 2005. I decembervalet fick de inga platser, i ett val som allmänt ansågs vara riggat av Mubarak-regimen
Hur mycket inflytande det Muslimska brödraskapet borde få vållar en del bekymmer, säger Ken Gude, vd vid Center for American Progress i Washington.
Det Muslimska brödraskapet är inga liberaler men de har engagerat sig fredligt i den politiska processen i Egypten under de senaste 30 åren och de representerar ett betydande antal egyptier. De kommer förvisso att spela en roll i Egyptens nästa regering, säger Gude.
Sedan upproret började den 25 januari har det Muslimska brödraskapet hållit låg profil. De deltog i gatudemonstrationerna men de spelade ingen framträdande roll, och inte heller har de fört fram någon presidentkandidat. Gude säger att detta var ett ”sofistikerat drag” från deras sida eftersom det fråntog Mubarak tillfället att spela ut kortet ’rädsla för det Muslimska brödraskapet’ som förevändning för att sitta kvar vid makten.
Gude säger att det kommer att bli intressant att se om det Muslimska brödraskapet kan bestå intakt fram till valet.
Brödraskapet är en stor organisation som är sammansatt av flera fraktioner. I den nya miljön med ett öppet politiskt system är det troligt att organisationen av den anledningen kommer att erfara ett ”inre tryck”.
Rashid Khalidi, professor vid Modern Arab Studies vid Columbia University tror att skrämselfaktorn för det Muslimska brödraskapet är överdriven. Han säger att han inte har sett bevis på en enda muslimsk slogan under hela tiden protesterna har pågått. För övrigt har det varit våldshandlingar mellan muslimer och kopter.
– Kanske är det missledande, säger Khalidi.
Gude är i stort sett optimistisk över situationen. Han säger att armén har gjort det klart att det som händer är en ”fullständig omstart av det politiska systemet hellre än kosmetiska förändringar”.
– Det fina i situationen är att det nu är upp till det egyptiska folket. Det måste välja hur det ska forma sin nästa regering … och nu måste vi respektera det, sade han.
Med rapportering från Gary Du.
Översatt från engelska:” target=”_blank”>
