loadingGamla elefanter med stora betar blir mer sällsynta på grund av jakten efter deras elfenben. (Foto: Shutterstock *)
Gamla elefanter med stora betar blir mer sällsynta på grund av jakten efter deras elfenben. (Foto: Shutterstock *)
Utrikes

DNA i jakten på elfenbenstjuvar

Adrian Linacre, Flinders University

Den chockerande nyheten att den mycket omtyckta afrikanska elefanten Satao, som levde i nationalparken Tsavo East i Kenya, har dödats för sina betar, belyser än en gång frågan om den fruktansvärda och ohållbara tjuvjakten på elefanter.

Myndigheter börjar nu alltmer använda vetenskapliga metoder för att spåra ursprunget till beslagtagna elfenben. Detta möjliggör att man kan tackla problemet i det land djuret dödades, istället för platsen där man försökte smuggla ut det från kontinenten.

Sataos död är bara en av tusentals elefanter som dödas varje år.

Programmet för övervakning av olagligt dödande av elefanter, är en del av konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av djur och växter (Cites). Det inrättades som en del av ett världsomfattande förbud år 1989. De rapporterade, att baserat på data från 27 afrikanska länder dödades 22 000 afrikanska elefanter illegalt av tjuvskyttar under 2012. I juni rapporterades att 20 000 afrikanska elefanter dödats 2013. De flesta beslagen gjordes av tullen och gränsbevakningen i Tanzania, Kenya och Uganda.

Cites rapport visar att medan antalet dödade elefanter verkar ha stabiliserats har antalet betar i de stora beslagen, över 500 kilo, ökat. Detta tyder på två saker: att det finns färre elefanter att skjuta och att handeln är välorganiserad och inte ett verk av enstaka tjuvskyttar eller små grupper. Nivån av slaktade elefanter överstiger vida reproduktionspotentialen av de återstående elefanterna. Detta kommer på sikt att leda till utrotning av den afrikanska elefanten i många delar av kontinenten.

Först nu reagerar det internationella samfundet på krisen för den afrikanska elefanten med handling. Att veta vilka elefantstammar tjuvskyttar riktar in sig på kan spela en viktig roll. Professor Sam Wasser vid Washingtons universitet har kommit på en metod där man använder DNA-profilering från beslagtagna elfenben för att spåra var i Afrika elefanten en gång strövade omkring.

DNA som verktyg

Det finns två arter av elefanter i Afrika, savannelefant (loxodonta africana) och skogselefant (loxodonta cyclotis). Inom arterna finns många delstammar såsom utvidgade familjegrupper där många delar samma DNA-typ på grund av gemensamma förfäder. Vissa DNA-typer blir därför mycket vanligare i vissa geografiska områden. När man använder en liknande DNA-profileringsteknik som i mänsklig kriminalteknik blir DNA från elfenben en karta som leder tillbaka till det geografiska område där det finns stammar med liknande DNA-profiler.


Satao, en ädel elefant som mötte ett simpelt öde - precis som många av hans släktingar. (Foto: The Tsavo Trust)

Satao, en ädel elefant som mötte ett simpelt öde – precis som många av hans släktingar. (Foto: The Tsavo Trust)

Enligt Cites finns ett totalförbud mot handel med elfenben, men inte från alla andra arter som har elfenben. Inte heller från betar som tagits från mammutar, när de är utdöda kan de inte få något rättsligt skydd. Kostnaden för mammutelfenben är cirka 350 dollar per kilo – betydligt billigare än elfenben – men de ser ofta mycket lika ut. DNA-profilering kan skilja mellan afrikanska och asiatiska elefanter och mammutar.

FN:s byrå för narkotika och brottslighet stöder den här tekniken och den har redan visat sig vara mycket effektiv i att spåra och lokalisera källan av beslagtagna elfenben. Till exempel när en skeppslast på 6,5 ton beslagtogs i Singapore visade DNA-test att de kom från en elefantstam i Zambia. Den vetskapen gjorde att trycket mot Zambia hårdnade och ansvarspersonen för Zambias vilda djur byttes ut. Domstolarna började införa hårdare straff för elfenbenssmugglare. Problemet angreps vid källan.

Tyvärr är sådana här tester dyra och de görs sällan gratis. Illegal handel med vilda djur och växter är mycket lönsam och välorganiserad. Om länderna vill rädda den afrikanska elefanten måste de tillhandahålla de medel och verktyg som krävs. På ett Cites-möte förra året kom man överens om att alla myndigheter som gjorde beslag över 500 kilo skulle lämna prover för DNA-analys för att förbättra kartläggningen och spåra beslaget till en stam.

Efterfrågan

Anledningen till det finns en handel överhuvudtaget är att förse marknaderna i Kina och Fjärran Östern med elfenben. Baserat på information från beslagtagna leveranser exporteras elfenben från Afrika till länder som Malaysia, Filippinerna, Thailand och Vietnam där elfenbenet bearbetas innan de säljs vidare. Det är svårt att få fram en kostnad per kilo elfenben (Sataos bete skulle kunna ge runt 45 kilo elfenben) men ett snidat prydnadsföremål på 10 kilo beräknas ge ett slutpris på 60 000 dollar.

Med de blomstrande ekonomierna i många länder i Sydostasien, och Kina i synnerhet, har den disponibla inkomsten ökat snabbt samtidigt som innehav av elfenben ses som en statussymbol. Och allteftersom elfenben blir mer sällsynt, på grund av den alarmerande minskningen av antalet elefanter, ökar samtidigt värdet på elfenben vilket blir ett ytterligare hot mot den krympande elefantstammen.

Den här artikeln publicerades ursprungligen i The Conversation.

Mest lästa

Rekommenderat

loadingGamla elefanter med stora betar blir mer sällsynta på grund av jakten efter deras elfenben. (Foto: Shutterstock *)
Gamla elefanter med stora betar blir mer sällsynta på grund av jakten efter deras elfenben. (Foto: Shutterstock *)
Utrikes

DNA i jakten på elfenbenstjuvar

Adrian Linacre, Flinders University

Den chockerande nyheten att den mycket omtyckta afrikanska elefanten Satao, som levde i nationalparken Tsavo East i Kenya, har dödats för sina betar, belyser än en gång frågan om den fruktansvärda och ohållbara tjuvjakten på elefanter.

Myndigheter börjar nu alltmer använda vetenskapliga metoder för att spåra ursprunget till beslagtagna elfenben. Detta möjliggör att man kan tackla problemet i det land djuret dödades, istället för platsen där man försökte smuggla ut det från kontinenten.

Sataos död är bara en av tusentals elefanter som dödas varje år.

Programmet för övervakning av olagligt dödande av elefanter, är en del av konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av djur och växter (Cites). Det inrättades som en del av ett världsomfattande förbud år 1989. De rapporterade, att baserat på data från 27 afrikanska länder dödades 22 000 afrikanska elefanter illegalt av tjuvskyttar under 2012. I juni rapporterades att 20 000 afrikanska elefanter dödats 2013. De flesta beslagen gjordes av tullen och gränsbevakningen i Tanzania, Kenya och Uganda.

Cites rapport visar att medan antalet dödade elefanter verkar ha stabiliserats har antalet betar i de stora beslagen, över 500 kilo, ökat. Detta tyder på två saker: att det finns färre elefanter att skjuta och att handeln är välorganiserad och inte ett verk av enstaka tjuvskyttar eller små grupper. Nivån av slaktade elefanter överstiger vida reproduktionspotentialen av de återstående elefanterna. Detta kommer på sikt att leda till utrotning av den afrikanska elefanten i många delar av kontinenten.

Först nu reagerar det internationella samfundet på krisen för den afrikanska elefanten med handling. Att veta vilka elefantstammar tjuvskyttar riktar in sig på kan spela en viktig roll. Professor Sam Wasser vid Washingtons universitet har kommit på en metod där man använder DNA-profilering från beslagtagna elfenben för att spåra var i Afrika elefanten en gång strövade omkring.

DNA som verktyg

Det finns två arter av elefanter i Afrika, savannelefant (loxodonta africana) och skogselefant (loxodonta cyclotis). Inom arterna finns många delstammar såsom utvidgade familjegrupper där många delar samma DNA-typ på grund av gemensamma förfäder. Vissa DNA-typer blir därför mycket vanligare i vissa geografiska områden. När man använder en liknande DNA-profileringsteknik som i mänsklig kriminalteknik blir DNA från elfenben en karta som leder tillbaka till det geografiska område där det finns stammar med liknande DNA-profiler.


Satao, en ädel elefant som mötte ett simpelt öde - precis som många av hans släktingar. (Foto: The Tsavo Trust)

Satao, en ädel elefant som mötte ett simpelt öde – precis som många av hans släktingar. (Foto: The Tsavo Trust)

Enligt Cites finns ett totalförbud mot handel med elfenben, men inte från alla andra arter som har elfenben. Inte heller från betar som tagits från mammutar, när de är utdöda kan de inte få något rättsligt skydd. Kostnaden för mammutelfenben är cirka 350 dollar per kilo – betydligt billigare än elfenben – men de ser ofta mycket lika ut. DNA-profilering kan skilja mellan afrikanska och asiatiska elefanter och mammutar.

FN:s byrå för narkotika och brottslighet stöder den här tekniken och den har redan visat sig vara mycket effektiv i att spåra och lokalisera källan av beslagtagna elfenben. Till exempel när en skeppslast på 6,5 ton beslagtogs i Singapore visade DNA-test att de kom från en elefantstam i Zambia. Den vetskapen gjorde att trycket mot Zambia hårdnade och ansvarspersonen för Zambias vilda djur byttes ut. Domstolarna började införa hårdare straff för elfenbenssmugglare. Problemet angreps vid källan.

Tyvärr är sådana här tester dyra och de görs sällan gratis. Illegal handel med vilda djur och växter är mycket lönsam och välorganiserad. Om länderna vill rädda den afrikanska elefanten måste de tillhandahålla de medel och verktyg som krävs. På ett Cites-möte förra året kom man överens om att alla myndigheter som gjorde beslag över 500 kilo skulle lämna prover för DNA-analys för att förbättra kartläggningen och spåra beslaget till en stam.

Efterfrågan

Anledningen till det finns en handel överhuvudtaget är att förse marknaderna i Kina och Fjärran Östern med elfenben. Baserat på information från beslagtagna leveranser exporteras elfenben från Afrika till länder som Malaysia, Filippinerna, Thailand och Vietnam där elfenbenet bearbetas innan de säljs vidare. Det är svårt att få fram en kostnad per kilo elfenben (Sataos bete skulle kunna ge runt 45 kilo elfenben) men ett snidat prydnadsföremål på 10 kilo beräknas ge ett slutpris på 60 000 dollar.

Med de blomstrande ekonomierna i många länder i Sydostasien, och Kina i synnerhet, har den disponibla inkomsten ökat snabbt samtidigt som innehav av elfenben ses som en statussymbol. Och allteftersom elfenben blir mer sällsynt, på grund av den alarmerande minskningen av antalet elefanter, ökar samtidigt värdet på elfenben vilket blir ett ytterligare hot mot den krympande elefantstammen.

Den här artikeln publicerades ursprungligen i The Conversation.

Rekommenderat

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024