Bel Canto – är det en sång, en metod eller en teknik? Till och med i väst, där den utvecklats, ses Bel Canto som rätt annorlunda för den oinvigde men den bär med sig en slags högaktad mystik bland professionella sångare.
Mezzo-sopranen Elizabeth Russo undervisar i Bel Canto vid Sångforumet i New York. I forumet kallas Bel Canto ”en metod för sångträning baserat på vetenskapliga principer för andning, stöd och röstplacering” och man kan säga att nästan varje stor sångare i det förgångna har studerat och använt Bel Canto för att utveckla en vacker, uttrycksfull sång.
Olikt modern popsångsteknik använder man i Bel Canto ”hela instrumentet”, det vill säga hela rösten och kroppen. Lärandet är en långsam process som kräver att man först upptäcker sina röst- och nackmuskler och sedan får kontroll över dem.
När Elizabeth Russo uppträder bär hon stolt titeln som diva. Ordet som med tiden fått en negativ klang betyder egentligen att dela med sig av en gudomlig närvaro (eng: divine).
– Det är rätt nära det himmelska. Så snart jag får kontakt med publikens ögon vet jag att jag har gjort mitt jobb, säger Russo och berättar att det hon söker efter i uppträdandet är givandet och tagandet mellan henne och publiken.
Något som lockar publiken är ”squillo” – kvaliteten som får rösten att flyta över publiken. Olika etniska grupper har det på olika sätt, i en större eller mindre utsträckning och olika kroppstyper kan ge olika ljud. Russo berättar att ansiktets och kroppens form samt bröstkorgens storlek är avgörande för vilken repertoar en sångare kommer att kunna ägna sig åt.
Russo tar sin lärarroll på allvar. Under de senaste 18 åren har hon undervisat i röstteknik på alla nivåer och till elever i alla åldrar. Hennes mål är att få eleven att stå med självförtroende på scenen och ha en röst som inte sviker. Röstmusklerna måste vara tränade och säkra. Hon leder eleverna till en viss nivå och därefter skickar hon dem till nästa nivå för ”polering”.
Elisabeth Russo har uppträtt med Albanys symfoniorkester och gjort många operaroller – Ortrude i Wagners Lohengrin, Dalilah i Saint-Saens’s Samson et Daliah och i Verdis Requiem.
Läs mer om New Yorks sångforum på singersforum.org
Översatt och bearbetad från engelska