Det var meningen att börsbubblan skulle inleda den kinesiska versionen av den amerikanska drömmen, med stigande aktiekurser som skulle leda till ett framgångsrikt konsumtionssamhälle. Tyvärr slutade det hela med tårar, i en 40-procentig krasch i juli i år.
Sedan dess har det dagliga nyhetsflödet minskat och priserna återhämtat sig med nästan 30 procent.
Men effekten av kraschen kan bli långvarig trots att det har en jämförelsevis liten effekt på den kinesiska ekonomin.
— Avsikten var att omfördela finanssystemets överdrivna beroende av banklån och skapa en dynamisk börs för att finansiera en framtida tillväxt, skriver Satyajit Das, författare till ”Traders, Guns & Money” för Nouriel Roubinis EconoMonitor.
I stället skapades ännu mer skulder genom marginallån, uppbackade av aktier, vilka nu har gått ner i pris, och ett börsvärde på 3-4 biljoner dollar har försvunnit.
Maktspel i kommunistpartiet bakom börsraset i Kina
Det är möjligt att lånen på 300 miljarder dollar till 250 miljarder dollar via värdepappersbolag bara är en bråkdel av den verkliga aktieskulden. När man lägger till paraplyfonder och privata låneavtal blir summan 50 procent till 100 procent högre, skriver Das.
Men företagen samlade bara in runt 100 miljarder dollar för att betala tillbaka de ohållbara lånen.
Summa summarum, värde förstörs istället för att skapas, som vanligt i många av de centralt styrda kinesiska verksamheterna.
Bankerna lånade ut pengar, direkt eller indirekt till investerare så att de kunde köpa aktier. Intäkterna kunde ha använts för att återbetala banken. Men i själva verket hade bankerna bara bytt risk utan att nödvändigtvis minska risken för förlust. Kretsgången förvärrades ytterligare efter det att aktiemarknaden föll, skriver Das.
Han tror att börshändelserna bara är ett ytterligare exempel på att kinesiska beslutsfattare försöker att styra medborgarnas sparande för att uppnå sina mål.
”Regimen förlitar sig på att hålla kostnaderna för fonderna konstlat låga, vanligtvis under inflationstakten. Systemet låter kommunistpartikopplade företag och privilegierade insiders gynnas”, skriver Das.
Efter kraschen förlorar båda sidor. Många låg- till medelinkomstinvesterare har förlorat sina besparingar i börskraschen. Den statliga och finansiella eliten har inte längre tillgång till sina pengar, och allmänheten är missnöjd.
Centralmakten vill ha kakan och samtidigt äta den, men i slutändan lämnas de tomhänta.
