En amerikansk professor och managementkonsult, som nyligen återvände från åtta års arbete med internationella företag och undervisning vid ett antal universitet i Kina, säger att han har en hel del problem med Kina och inte vill återvända dit.

– En av de svåraste sakerna i Kina var att kunna upprätthålla min etik, upprätthålla de kärnvärden som vi som amerikaner är uppfostrade med. När du reser till Kina blir allt det uppochnervänt, sade Lynn Knight till Epoch Times.

Knight har en master i organisationspsykologi från Harvard University, en master i management från Cambridge College och en doktorsexamen i management från San Diego University. Med sina över 30 års erfarenhet av arbetskraftsutveckling har han arbetat med ett antal multinationella företag och utbildningsinstitutioner, däribland BMW, ADL Corporation, Beijing United Family Hospital, Bank of China, Lenovo Computers, Sino-British Institute, och China Agricultural University och har coachat ett antal ledare alltifrån vd-nivå till högre chefer, mellanchefer och linjechefer.

Knight sade att han, liksom många andra i början av 2000-talet, trodde att det var i Kina man skulle vara när det gällde ekonomisk tillväxt och affärsmöjligheter och att de internationella organisationerna där kunde ha nytta av hans tjänster.

Innan han gav sig av till Kina 2004 var hans plan att starta en konsultverksamhet inom arbetskraftsledning i Kina i samarbete med en kines, ”Mr Wu”, som han hade träffat genom en gemensam vän i USA. Han förvarnades av personer med tidigare erfarenhet av att arbeta och bo i Kina att han behövde ha en plan B ifall det inte skulle fungera. De berättade för honom att det bästa skulle vara att ta ett lärarjobb vid ett av universiteten, och sade att med hans examina och kvalifikationer skulle han definitivt få anställning. Så med ett undervisningskontrakt vid ett universitet i Kina samt den potentielle affärspartnern, tyckte  Knight att han var redo.

Men affärsrelationen fungerade inte, sade han, och det första lärarjobbet gick inte heller bra.

När Knight anlände till Yang En-universitetet i Fujianprovinsen med nio andra utländska lärare, som alla hade anställts för att undervisa i olika akademiska ämnen, möttes de av ”svåra” förhållanden.

– När man tittar på Yang En-universitets hemsida, så som jag gjorde i USA, verkar det vara ett mycket modernt universitet. Omgivningen verkade mycket modern, det såg inte annorlunda ut än vilket universitet som helst i USA. Men skenet kan bedra, sade Knight.

Universitetet låg intill en mycket liten by som heter Majia, ungefär två och en halv timmes bilfärd från Xiaman, den näst största staden med en internationell flygplats.

Knight sade att på bara några sekunder efter ankomsten förändrades många av de saker man kommit överens om, bland annat kontrakt, boendeförhållanden, lön, och antalet studenter per klass.

Deras boende var inte klara vid ankomsten, och de var tvungna att bo på ett smutsigt, nedslitet hotell i flera dagar. Dock visade sig deras lägenheter inte vara bättre; de var mycket smutsiga, utan rinnande vatten och elektricitet.

– De sade ”oroa er inte, vi tar hand om det här, detta är bara tillfälligt”, men det fortsatte i sex månader, sade Knight.

– Uttrycket ”oroa er inte” blev en vanlig term under min vistelse i Kina. Det betydde ”du vänjer dig”, tillade han.

Ett stort problem som han snabbt måste vänja sig vid var det utbredda fusket bland kinesiska studenter och att kinesiska lärare tycktes godta detta beteende. Han lärde sig den läxan under sina första två månader i Yang En, vid det första provet han gav till studenterna.

Efter att han skrivit ihop frågorna blev han tillsagd att ta dem till kopieringsrummet så att de skulle kunna göra kopior till alla studenterna. På dagen för provet delade han ut häftena och studenterna satte sig för att göra provet, som han hade uppskattat skulle ta dem cirka en och en halv timma att slutföra. Men den här klassen var klar på 20 minuter.

– Jag var förbluffad och tänkte ”oj, kinesiska barn är verkligen smarta!” Sedan frågade jag mig: hur kan 110 kinesiska studenter med mycket begränsad förståelse i engelska göra så bra ifrån sig?

Först senare fick han veta från sina utländska kollegor att eleverna hade fuskat, eftersom han inte bara hade lämnat skrivningen i kopieringsrummet, utan också facit – vilket krävdes av skolan. Personerna i kopieringsrummet sålde sedan kopior av svaren till eleverna.

Det var därför de kunde göra klart provet så snabbt. De behövde inte ens läsa frågorna. Eftersom det var flervalsfrågor och sant eller falskt, var allt de behövde göra att memorera ordningen A, B och C och sant och falskt.

– Och de är mycket bra på att memorera, sade Knight.

– Jag blev nedslagen. Det går ju emot vad vi har fått lära oss och hurdana eleverna i USA är, sade han.

Medan Knight undervisade vid Yang En-universitetet träffade han också sin affärspartner, Mr. Wu, som flög dit från Peking. De hade ett möte och skrev kontrakt.

– Vi gjorde en överenskommelse. Jag hade förklarat för Mr. Wu vad jag ville göra när det gällde affärsrådgivning och Mr. Wu sade: ”Det är vad jag också vill göra, men jag behöver någon med din expertis, eftersom vi inte har den här typen av verksamhet i Kina.” Och sedan sade han: ”Jag vill presentera dig för både kinesiska och internationella organisationer. Du ger mig trovärdighet, jag gör marknadsföringen åt dig, jag skaffar klienterna, och du sätter ihop programmen.” Jag tyckte att det var en bra idé. Vi utbytte visitkort och information och jag började sätta ihop ett av managementprogrammen.

Sedan bad Mr. Wu om en provpresentation och sade att en annan person skulle involveras som kände till vissa företag och skulle hjälpa dem att utveckla marknadsföringsbiten.

Knight sade att han inte funderade mer över det utan gav honom en och en halv timmes skriftlig presentation, hans intellektuella egendom, hela affärsplanen, och sade till honom: ”Detta är vad organisationerna vill ha. Det här är så det borde läggas fram.”

– Han blev stormförtjust och sade: ”Ja, affärerna kommer att gå väldigt bra,” sade Knight.

– För att göra en lång historia kort, vid ett tillfälle sade han: ”Lynn, kan du skicka oss prov på den sortens presentation som du skulle ge till en organisation, det skulle hjälpa till att öppna fler dörrar.”

– Så jag skickade honom information, som det verkade – det står klart så här i efterhand – så bad han var tredje vecka om information, bit för bit, och till sist hade han allt som jag hade presenterat. Och när han hade allt, upphörde dialogen, sade Knight.

– Jag mailade och ringde. För att kunna ringa var jag tvungen att ta mig till en annan stad eftersom universitetet bara hade en telefon. Han hade försvunnit fullständigt. Det var som om han inte existerade, sade Knight.

Det här hände faktiskt två gånger i Kina. Knight sade att efter två sådana erfarenheter insåg han att han måste vara försiktigare, att han inte kunde gå in ”som en utlänning, lättlurad, och lita på alla.”

Det fanns andra saker som irriterade och oroade på Yang En-universitet. Knight sade att universitetet låste in dem på natten, och påstod att det var nödvändigt för att hålla tjuvar ute, och han tvingades muta vakterna för att de skulle släppa ut honom på morgonen när han skulle ut och jogga. Han fick också veta att universitetets ägare var en knarkkung som sålde narkotika från Burma.

Efter sex månader tyckte Knight att det var bäst att komma därifrån medan han fortfarande hade hälsan i behåll. Han sade att han inte ville resa tillbaka till USA efter sina första negativa erfarenheter eftersom han var säker på att andra områden i Kina inte var så här, och att detta bara var ett särfall.

Under nyårsledigheten bestämde han och tre av hans utländska kollegor att det var bäst att packa alla tillhörigheter på natten och ge sig av till Xiamen. Eftersom de inte förstod hur saker och ting fungerade i Kina skulle de bara säga att de skulle på semester.

Knight hade redan kontaktat Jimei-universitetet i Xiamen genom en vän som också skulle dit och se till att de hade en ledig plats. Dessutom var det här universitet ett systeruniversitet till Keuka College i New York, vilket fick honom att känna sig lite tryggare, eftersom det åtminstone fanns en västerländsk anknytning.

– Jag började undervisa ledarskapsutveckling och organisationsbeteende. Det var ett trevligt ombyte jämfört med hur jag började. Jag kände mig lite mer avslappnad, sade Knight.

Men sedan började andra saker att hända, sade Knight. I Xiamen uppstod frågor om kontrakt, saker som utlovades muntligen men senare ändrades.

Det uppkom också problem med undervisningsetiken i klassrummet, kring vad han kunde och inte kunde säga. Det sitter en kommunistpartispion i varje klass som undervisas av en utländsk lärare, sade Knight. Det kan vara en student som valts ut av universitetet eller en partiarbetare. Den personens uppgift är att rapportera allt som kan tolkas som negativt mot kommunistregimen. Att på något sätt beröra religion kunde få en utvisad omedelbart, sade han.

-När man reser till Kina, när det handlar om att upprätthålla ens etik, upprätthålla de kärnvärden som vi uppfostrades med, att ha en djup förståelse av vad som är rätt och fel, vad som är sanning och lögn, allt det blir uppochnervänt. Man börjar ifrågasätta: vänta nu, den personen ljög just för mig; hon vet att hon ljög för mig, jag vet att hon ljög för mig, men hon sitter där utan en min som, för att säga: ”Jag ljög inte för dig.” Så man ifrågasätter sina egna värderingar.

Fusk i klassrummet var utbrett på Jimei University, sade Knight. En kollega sade till honom att han kunde förvänta sig att 75 procent av eleverna i Kina fuskar.

– Jag tänkte ”varför”? Som beteendevetare ser man alltid beteendemönster, och man tittar alltid på de faktorer som påverkar miljön. Så jag sade till mig själv, jag måste undersöka det här för att inte mista förståndet. Varför föder en kultur  den här typen av beteende, när det är så lätt att göra det rätta?

– Oavsett var man hamnar så finns det vissa beteenden som är vanliga bland alla människor. De är de grundläggande kärnvärdena i fråga om mänsklig moral, ärlighet och att kunna ge av sig själv när en annan människa behöver hjälp. Dessa är kärnvärden som många länder betraktar som giltiga, men inte Kina. Och detta är ett av de problem som många utländska verksamheter som ger sig in i Kina möter, sade Knight.

Knight säger att under de åtta åren i Kina arbetade han i många utbildnings- och näringslivsorganisationer. Som konsult hade han möjlighet att arbeta inom internationella företag, som BMW och Lenovo, och han hörde deras oro över att arbeta med kinesiska företag och kinesiska anställda; bristen på integritet och moral är ett stort bekymmer för utländska företag, sade han.

– Naturligtvis har regeringen mycket med det att göra. Det som regeringen gör återspeglas i människors beteende. Folket har mycket lite att säga till om. Och de har mycket lite av inre riktning, så regeringen ger dem det. Vad människor ser hos regeringen översätter de sedan till: det är så här det ska vara. Om regeringen är korrupt så kommer människorna att vara korrupta. De kommer att säga: ”Regeringen gör så här, så jag borde också kunna göra det.”

Det här synsättet hos större delen av den kinesiska befolkningen inspirerades av Deng Xiaoping, som uppmuntrade det kinesiska folket till att gå framåt, oavsett kostnad eller omständigheter, förklarade Knight. Det uttryck Deng Xiaoping använde var ”svart katt, vit katt”, vilket innebär att det inte spelar någon roll vad du använder, så länge du tjänar så mycket pengar du kan, fuska, ljug, stjäl och förorena, huvudsaken du tjänar pengar.

– När de allra flesta, 75 till 80 procent i ett land eller en grupp, anser att det här beteendet är normalt eller accepterat, så har man ett land och en regering som är i otakt med resten av världen, sade Knight.

Knight sade att utlänningar ofta känner sig tvingade att åsidosätta dessa kärnvärden för att kunna göra affärer, och efter vad han har sett i Kina har det påverkat vissa så mycket att de tvingats lämna Kina. Många internationella chefer kunde inte ”ändra sig och vara flexibla” för att göra sitt jobb i ett land som kräver av dig att man gör saker som kanske inte nödvändigtvis håller måttet.

– För mig har det varit mycket svårt att svälja. Och i ärlighetens namn har jag råkat i en massa bråk med olika organisationer och med folk för att jag vägrade kompromettera mig själv… Det skapade verkligen tvivel hos mig som person, som människa. Oetiskt beteende är dock något högst normalt i Kina.

En av de centrala värderingarna i Kina är att rädda ansiktet, sade Knight. Man ska inte säga till någon rätt upp i ansiktet att de ljuger eller att det begåtts ett misstag. Man kan sitta i ett möte, och veta att information man får är plagierad, men de försöker sälja den som sin egen. Man vet det och de vet det, men man säger ingenting.

– Man räddar ansiktet genom att förneka in i det sista. ”Nej, jag fuskar inte, nej, jag plagierar inte, nej, jag utnyttjar dig inte; du ser på saker på fel sätt”… Jag hade en känsla av att befinna mig i en uppochnervänd värld, i en skymningszon.

Knight sade att Kina är mycket hudfärgsorienterat. De flesta kineser diskriminerar enligt hans upplevelser färgade människor, och som svart amerikan upplevde han många situationer, en del lustiga och en del sorgliga.

Men de har också en säregen relation till vita, säger Knight.

– Att ha ett förhållande med en vit man ses som ett privilegium. Men å andra sidan ser man ner på vita; de är människor som du ska ta så mycket du kan ifrån, medan du kan, eftersom de har resurserna, sade han.

Den mest skrämmande händelsen han bevittnade i fråga om rasdiskriminering hände den 21 september 2007 i Peking, medan han undervisade vid Lantbruksuniversitetet (Nongye Daxue), ett av de tre bästa universiteten i Peking.

Den fredagskvällen hade Knight planerat att gå ut med några vänner på middag. Men en kollega ringde till honom och sade till honom att den kvällen var inte ett bra tillfälle för honom att åka in till stan. Pekingpolisen misshandlade alla mörkhyade män de kunde hitta,; de slog, sparkade, spottade på dem och chockade dem med elpistoler. Så han bestämde sig för att stanna hemma.

Kina förberedde sig för de olympiska spelen och den kinesiska regeringen ville ”liksom rensa upp” Peking för att världen skulle se hur trevligt och säkert Peking var, sade Knight. De bestämde sig för att iscensätta en falsk drograzzia i ett stort område i Peking som kallas Sanlitun dit det kommer många utlänningar.

Efter vad Knight senare fick veta, hämtade säkerhetsstyrkorna in hundratals fattiga unga kinesiska män från landsbygden, klädde dem i svarta overaller, lät dem genomgå snabbutbildning och beväpnade dem med käppar. Sedan fick de order om att leta upp alla svarta män de kunde hitta i Sanlitun-området, misshandla dem ordentligt och arrestera dem. Det spelade ingen roll vilka de var eller var de befann sig. De kunde vara i en restaurang med familjen, gående på gatan eller i en livsmedelsbutik – så länge de var svarta och inom det här området skulle de misshandlas och tas in.

De unga männen tränades med ett videoband från den ökända Rodney King-misshandeln 1991 i Los Angeles, sade Knight.

– Jag vet det här för att jag hade ett konsultjobb, och personen jag arbetade för sade att en av hans vänner var en av de poliser som deltog i utbildningen där de visade det här bandet, sade Knight.

– Så i över fyra timmar gick de här ligisterna in i området och letade upp alla svarta män, oavsett vilka de var, och slängde omkull dem och misshandlade dem allvarligt. En karibisk diplomats son hamnade mitt i det och fick armen bruten.

De flesta av männen var afrikanska emigranter som råkade vara i området, sade Knight.

–  Att vara från Afrika är som att vara dödsmärkt i Kina, tillade han.

Engelska tidningen The Guardian var den enda internationella nyhetsorganisationen som rapporterade om detta, i en artikel den 25 september 2007. Om det inte var för den tidningen skulle ingen ha känt till det här, enligt Knight.

– Nästa morgon följde jag med några av mina vänner för att gå och se på efterdyningarna av vad som hände kvällen innan, och det gjorde mig gråtfärdig. Regeringen försökte hastigt städa undan den röra de hade ställt till med kvällen innan. De hoppades kunna göra detta innan alltför många utomstående kunde se resultatet av deras brutalitet. Vattnet som de spolade av gatorna med blandades med blod. Gatorna var som en flod av blod efter våldet kvällen innan.

Knight sade att när en amerikan frågade Pekingpolisen hur deras regering kunde vara så grym, svarade han: ”Vi lärde oss detta från den amerikanska polisen. Är det inte så här ni gör i USA?”

Mannen sade till polisen: ”Du är så långt efter din tid. Nej, det är inte så här det går till i USA.”

Knight sade att han inte har någon lust att åka tillbaka till Kina, och med tanke på Kinas nuvarande sociala och politiska problem skulle han inte nödvändigtvis uppmuntra människor  att i nuläget åka till Kina för att göra affärer.

När han lämnade USA för att bege sig till Kina, hade han en bild baserad på amerikansk-kinesiska medborgare som han mötte i USA. De har har funnits där i 80 år, och är hårt arbetande, ärliga, pålitliga och intelligenta.

-När jag kom till Kina var det alldeles tvärtom, sade han.

Knight skriver en bok om sina upplevelser så att människor kan se den andra sidan av Kina, den som det vanligen inte rapporteras i media. Kinas kommunistiska historia spelar stor roll för fastlandskinesers beteende i dag, sade han.

– Vi har kommit att se Kina genom den ekonomiska sidan: det är ett levande land, det är där affärerna finns, där möjligheterna finns. I själva verket är det inte så. Vi behöver känna till kulturen och varför kineser är på det här sättet. För om du inte verkligen förstår dina konkurrenter, hur vet du hur du ska arbeta med dina konkurrenter? Hur vet du hur man tar de nödvändiga besluten?

Översatt från engelska