loading
Utrikes

Den mörka sanningen om hur Kina behandlar sina missbrukare, Del 2

Gary Feuerberg - Epoch Times

Här är del två av artikeln om den rapport som Human Rights Watch (HRW) nyligen släppte, som målar upp en mycket mörk bild av hur Kina behandlar drogmissbrukare och hur den antidroglag som stiftades 2008 ser mycket human ut på papperet, men i praktiken närmast förvärrat missbrukarnas situation.

Antidroglagen från 2008 tycks åtminstone på papperet vara baserad på sunda rehabiliteringsprinciper. Den talar om tre steg inom behandlingen: fysisk avgiftning, mental rehabilitering och social integration. I lagen står att ”Inga ansvariga personer på centra för drogrehabilitering får utsätta de som vårdas för fysiska bestraffningar, vanvård eller förödmjukande behandling”.

Verkligheten är dock en annan än den högstämda retoriken antyder. Lagen ger inga riktlinjer för hur man ska se till att våld inte förekommer i behandlingen.
”Inga försök görs att hindra det vanliga förfarandet där intagna brukar våld mot andra intagna på vakternas order” står det i rapporten. De som intervjuas beskriver ett system där vakterna undviker att hållas ansvariga för att någon misshandlas till döds genom att man låter andra intagna göra det.

Vidare finns det enligt HRW inget som sätter en standard för psykologisk hjälp för beroendeproblematik. Den nya lagen låter polisen, ”säkerhetsbyråernas ämbetsmän”, och inte medicinska professionella ta de avgörande besluten när det gäller att bedöma hur allvarliga någons problem är och huruvida någon ska tvångsvårdas.

En annan svaghet i den nya lagen är bristen på klarhet i hur ”samhällsbaserad” behandling ska definieras och implementeras. HRW hittade ett dokument från Kinas nationella kontrollkommission för narkotika som definierar samhällsbehandling som att den inte får överstiga tre år. Om samhällsbehandling blir en del av hälsovårdsreglerna lägger det tre år till till de ytterligare två till tre åren i interneringslägren.

Så medan antidroglagen avskaffade det avskydda ”omskolning genom arbete”-systemet för droganvändare, utökade den minimistraffet till två år med möjlighet till ytterligare tre år. HRW sade att de hört från flertalet källor att ”förhållandena i droginterneringslägren är identiska med de i tvångsarbetslägren” och att den enda skillnaden är vad man nu kallar dem.

Förhållandena i lägren beskrivs som ”omänskliga” och ”ett hot mot de intagnas hälsa” av tidigare intagna och ickestatliga organisationer. En tidigare intagen säger i rapporten att ”I vårt lokala droginterneringsläger finns ingen medicin för att hjälpa dig med avgiftningen, man måste betala för det och ingen har de pengarna. Så det är som om det inte finns någon medicin alls”. En annan säger ”Det finns ingenting för att hjälpa dig att sluta med drogerm inte ens metadon som man åtminstone kan få tag på på utsidan”.

HRW kunde inte bekräfta hur många som dör när de är i förvar eller inom ett par veckor efter att de släppts, men alla tidigare intagna sade att detta är skräcken när någon sätts i lägren. De vet att de kanske inte kommer ut med livet i behåll.

Målet är inte behandling.
– Målet med att hamna på dett drogcenter är inte att man ska sluta med droger, det är att man ska arbeta. Det finns ingen medicin när man kommer dit…De sätter oss inte där för att vi ska bli friska, meningen är att vi ska jobba, sade en intagen.

Inte ens intagna med HIV/AIDS eller tuberkulos har någon tillgång till hälsovård i lägren. En tidigare intagen säger i rapporten att han är orolig för sina vänner eftersom strafftiderna nu är minst två år långa och de får ingen bra behandling mot AIDS, om ens någon behandling, på insidan.
– De är HIV-positiva, de får ingen bra näring och de dör, säger han.

Att förvägra droganvändarna som frihetsberövas behandling i dessa läger strider både mot kinesisk och internationell lag. FN:s specielle rapportör om tortyr, Manfred Nowak, konstaterade att avgiftning kan vara mycket smärtsamt ”om det inte lindras av lämplig medicinsk behandling, och potentialen för att använda abstinenssymptomen som en form av misshandel, särskilt i situationer med frihetsberövande, är uppenbar”.

Att undanhålla tillräcklig vård kan utgöra eller bidra till ”omänsklig eller förnedrande behandling” enligt tortyrkonventionen, står det i rapporten.

Nuvarande och tidigare droganvändare utsätts för diskriminering i samhället och detta gör det svårt för dem att få anställning. Problemet förvärras av statens officiella diskriminering, där ens histora med droger kopplas till ens nationella identitetshandlingar. Närhelst en person behöver använda sitt identitetskort, som när man söker jobb, checkar in på et hotell, vill få tillgång till metadonbehandling eller andra skademinimeringstjänster, kan denne tvingas till ett urinprov.

Rapporten beskriver hur en tidigare sprutnarkoman checkade in på ett hotell. Mitt i natten väcktes han av polisen som bröt sig in på hans rum, satte på honom handfängsel och släpade iväg honom till stationen för ett urinprov.

”Varje före detta intagen som intervjuats rapporterade att diskriminering gör det nästan omöjligt att få anställning, endera beroende på att man har ‘droganvändare’ länkat till sitt nationella identitetskort eller på att andra personer avslöjar honom som tidigare missbrukare” står det i rapporten.

Översatt från engelska: http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/28228/

Mest lästa

Rekommenderat

loading
Utrikes

Den mörka sanningen om hur Kina behandlar sina missbrukare, Del 2

Gary Feuerberg - Epoch Times

Här är del två av artikeln om den rapport som Human Rights Watch (HRW) nyligen släppte, som målar upp en mycket mörk bild av hur Kina behandlar drogmissbrukare och hur den antidroglag som stiftades 2008 ser mycket human ut på papperet, men i praktiken närmast förvärrat missbrukarnas situation.

Antidroglagen från 2008 tycks åtminstone på papperet vara baserad på sunda rehabiliteringsprinciper. Den talar om tre steg inom behandlingen: fysisk avgiftning, mental rehabilitering och social integration. I lagen står att ”Inga ansvariga personer på centra för drogrehabilitering får utsätta de som vårdas för fysiska bestraffningar, vanvård eller förödmjukande behandling”.

Verkligheten är dock en annan än den högstämda retoriken antyder. Lagen ger inga riktlinjer för hur man ska se till att våld inte förekommer i behandlingen.
”Inga försök görs att hindra det vanliga förfarandet där intagna brukar våld mot andra intagna på vakternas order” står det i rapporten. De som intervjuas beskriver ett system där vakterna undviker att hållas ansvariga för att någon misshandlas till döds genom att man låter andra intagna göra det.

Vidare finns det enligt HRW inget som sätter en standard för psykologisk hjälp för beroendeproblematik. Den nya lagen låter polisen, ”säkerhetsbyråernas ämbetsmän”, och inte medicinska professionella ta de avgörande besluten när det gäller att bedöma hur allvarliga någons problem är och huruvida någon ska tvångsvårdas.

En annan svaghet i den nya lagen är bristen på klarhet i hur ”samhällsbaserad” behandling ska definieras och implementeras. HRW hittade ett dokument från Kinas nationella kontrollkommission för narkotika som definierar samhällsbehandling som att den inte får överstiga tre år. Om samhällsbehandling blir en del av hälsovårdsreglerna lägger det tre år till till de ytterligare två till tre åren i interneringslägren.

Så medan antidroglagen avskaffade det avskydda ”omskolning genom arbete”-systemet för droganvändare, utökade den minimistraffet till två år med möjlighet till ytterligare tre år. HRW sade att de hört från flertalet källor att ”förhållandena i droginterneringslägren är identiska med de i tvångsarbetslägren” och att den enda skillnaden är vad man nu kallar dem.

Förhållandena i lägren beskrivs som ”omänskliga” och ”ett hot mot de intagnas hälsa” av tidigare intagna och ickestatliga organisationer. En tidigare intagen säger i rapporten att ”I vårt lokala droginterneringsläger finns ingen medicin för att hjälpa dig med avgiftningen, man måste betala för det och ingen har de pengarna. Så det är som om det inte finns någon medicin alls”. En annan säger ”Det finns ingenting för att hjälpa dig att sluta med drogerm inte ens metadon som man åtminstone kan få tag på på utsidan”.

HRW kunde inte bekräfta hur många som dör när de är i förvar eller inom ett par veckor efter att de släppts, men alla tidigare intagna sade att detta är skräcken när någon sätts i lägren. De vet att de kanske inte kommer ut med livet i behåll.

Målet är inte behandling.
– Målet med att hamna på dett drogcenter är inte att man ska sluta med droger, det är att man ska arbeta. Det finns ingen medicin när man kommer dit…De sätter oss inte där för att vi ska bli friska, meningen är att vi ska jobba, sade en intagen.

Inte ens intagna med HIV/AIDS eller tuberkulos har någon tillgång till hälsovård i lägren. En tidigare intagen säger i rapporten att han är orolig för sina vänner eftersom strafftiderna nu är minst två år långa och de får ingen bra behandling mot AIDS, om ens någon behandling, på insidan.
– De är HIV-positiva, de får ingen bra näring och de dör, säger han.

Att förvägra droganvändarna som frihetsberövas behandling i dessa läger strider både mot kinesisk och internationell lag. FN:s specielle rapportör om tortyr, Manfred Nowak, konstaterade att avgiftning kan vara mycket smärtsamt ”om det inte lindras av lämplig medicinsk behandling, och potentialen för att använda abstinenssymptomen som en form av misshandel, särskilt i situationer med frihetsberövande, är uppenbar”.

Att undanhålla tillräcklig vård kan utgöra eller bidra till ”omänsklig eller förnedrande behandling” enligt tortyrkonventionen, står det i rapporten.

Nuvarande och tidigare droganvändare utsätts för diskriminering i samhället och detta gör det svårt för dem att få anställning. Problemet förvärras av statens officiella diskriminering, där ens histora med droger kopplas till ens nationella identitetshandlingar. Närhelst en person behöver använda sitt identitetskort, som när man söker jobb, checkar in på et hotell, vill få tillgång till metadonbehandling eller andra skademinimeringstjänster, kan denne tvingas till ett urinprov.

Rapporten beskriver hur en tidigare sprutnarkoman checkade in på ett hotell. Mitt i natten väcktes han av polisen som bröt sig in på hans rum, satte på honom handfängsel och släpade iväg honom till stationen för ett urinprov.

”Varje före detta intagen som intervjuats rapporterade att diskriminering gör det nästan omöjligt att få anställning, endera beroende på att man har ‘droganvändare’ länkat till sitt nationella identitetskort eller på att andra personer avslöjar honom som tidigare missbrukare” står det i rapporten.

Översatt från engelska: http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/28228/

Rekommenderat

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad (föräldraledig)

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024