Legender och mytologi är en stor del av Kinas kultur, speciellt i relation till den kinesiska kalendern. Kinesiska folket har all anledning att vara stolt över dessa skatter trots att många av dem betraktas som myter av den moderna vetenskapen.

Det finns tre typer av kalendersystem; sol-, måne- och sol-måne-kalender. Solkalenderns system använder den tid det tar för jorden att kretsa runt solen på ett år. Månkalender använder tiden som månen behöver för att ta sig runt jorden på en månad.

Ett månår är emellertid omkring elva dagar kortare än ett solår. Den urgamla kinesiska kalendern är en sol-måne-kalender. Månaderna bestäms enligt månens cykler och åren bestäms enligt solåret. För att få månaderna att stämma med årstiderna skapades en extra månad.

När kineserna talar om den gamla kinesiska kalendern menar de vanligtvis månkalendern. Den benämns också som jordbrukskalendern, en kinesisk bondepraktika.

Den kinesiska kalendern innehåller även en zodiak med tolv djur. Det sägs att djuren valdes ut av en ”Gud” som representanter för tolv år som ständigt går i kretslopp. Den ordning som djuren kommer i är: råtta, buffel, tiger, kanin, drake, orm, häst, get, apa, tupp, hund och gris.

Djuren har var sitt år i Kina och bakom dem ligger lärdom från de gamla kineserna.

Undervisningen gav folket ett bättre sätt att hantera tiden och sina liv på. Tillsammans med denna undervisning erbjöds kineserna kunskapen om den livsnödvändiga essensen som gör det möjligt att förstå människor och vårt samband med universum.

En viktig aspekt hos den kinesiska kalendern är den sextioåriga cykeln. Den är en kombination av tio “himmelska stjälkar” och tolv “jordiska grenar”

Enligt kinesisk teologi är de fem elementen: trä, eld, vatten, metall och jord – kosmos byggnadsstenar. Deras egenskaper och relationer till varandra leder till materians karaktäristiska  drag. All materia strävar efter harmoni och balans, vilket gör det nödvändigt att få element och livsenergier på rätt köl.

För att förklara hur cykeln fungerar låt oss använda de nummer som stjälkar och grenar har. 1 blir (1,1) eller (甲, 子), 2 blir (2,2) eller (乙, 丑) och så vidare upp till och med (10,10) eller (癸, 酉). Men nu är stjälkarna slut. Elva blir då (1, 11) eller (甲, 戌) and 12 blir (2, 12) eller (乙, 亥). Vi har nu även slut på grenar så 13 blir (3, 1) eller (丙, 子). Vi fortsätter på det här sättet genom 6 cykler av stjälkar och 5 cykler av grenar fram till och med 60, vilket blir (10, 12) eller (癸, 亥). Nästa nummer är (1,1) eller (甲, 子), vilket är början på en ny sextioårig cykel.

Kombinationen av himmelska stjälkar och jordiska grenar ger namnet på varje år. Varje djurtecken representerar ett år och går från det första till det sista för att sedan börja om på nytt.

”Gudar” i det forntida Kina kallades ”vise män” i det västerländska samhället. Det sades att en taoistisk gud, eller vis man godkändes efter principen: Detta universum är uppbyggt av de fem elementen, metall, trä, vatten, eld och jord, och dessa element existerar i all materia i detta universum. Det finns också ”Yin-Yang” (negativ-positiv) sammansättningar i all materia. Så, visst det finns i varje mänsklig kropp.

Det finns några forntida kinesiska böcker som anger att sammansättningen av de fem elementen och Yin-Yang balanseras i varje himmelsk stjälk och jordisk stam och i deras förändrade mönster. Till exempel när en person föds är sammansättningen av de fem elementen och deras ”yin och yang” balanserade för den personen, och det kan läsas med hjälp av den beräkning som ses ovan.

Den gamla kinesiska kalendern representerade ett sätt för folk att handla i enlighet med utvecklingen i naturen och kosmos och tillförsäkrade dem ett tryggt och lyckligt liv.