Medan Kinas ekonomi stramas åt kommer dess aggressiva beteende, särskilt i Sydkinesiska och Östkinesiska havet, att öka, förutspår Kinaexperten Gordon Chang.
Enligt Chang ser vi nu slutet på Kinas tre årtionden långa tillväxt. Kinas ekonomi stannar av, ledarskapet är splittrat, maktöverförandet i samband med den 18:e partikongressen var allt annat än smidigt. Det kinesiska folket är också öppet föraktfulla mot systemet. De har både gått ut på gatorna och uttalat sig på sociala medier för att protestera.
Men Chang tror inte på någon arabisk vår i Kina, utan ser hur militären redan håller på att fylla detta maktvakuum. Man utövar allt mer inflytande över utrikespolitiken och spänner musklerna inför resten av regionen.
– Vi har den senaste veckan sett tecken på att militären verkligen har fått mycket kontroll efter den 18:e partikongressen, sade Chang.
Chang, som är advokat, och skrev boken ”The Coming Collapse of China” (Kinas kommande kollaps) har bott och arbetat i Kina och Hongkong i nästan två årtionden. Han menar att Kinas ekonomiska boom är ett resultat av timing, tur, och ett helt öppet manipulerande av det internationella systemet.
Förre ledaren Deng Xiaopings reformpolitik sammanföll med slutet på det kalla kriget, och en medföljande minskning av internationella handelshinder. Med en stor, rörlig och flitig arbetskraft kunde Kina snabbt möta den öppna, internationella marknadens krav.
När Kina gick med i Världshandelsorganisationen (WTO) trodde Chang att Kina skulle tvingas att följa reglerna, och att tillväxten därmed skulle begränsas och ledarskapet skulle drabbas av folkets missnöje.
Men det internationella samfundet har varit tämligen förlåtande mot den kinesiska regimen, troligen i hopp om att den ska gå vidare med reformer. Den utvecklade världen har valt att inte se Kinas överträdelser inom handel och intellektuell egendom. Man har tolererat att regimen har manipulerat valutan, och man har inte konfronterat Kina när det gäller dess skydd av den inhemska marknaden.
Nu är emellertid de sötebrödsdagarna över, enligt Chang.
– Kinas reformer har upphört, och det välvilliga internationella klimatet har kallnat i och med att den globala ekonomin har försämrats. Kinas ekonomi kan redan vara i recession, sade han.
Men Kinas största problem ligger inte på det ekonomiska planet, utan på det politiska planet.
Maktöverlämnandet vart tionde år – denna gång från Hu Jintao till Xi Jinping – är vanligtvis så noggrant hanterat och regisserat att det är som ett sömnpiller. Men årets upplaga, som ägde rum i november, innehåll ingredienser som kupprykten, fraktionsstrider, mord, förräderi och den nye ledaren försvann till och med tillfälligt strax innan kongressen.
Det här kaoset är till största delen ett resultat av kampen mellan den gamla, maoistiska gruppen under Jiang Zemin – som bland annat innefattade den nu utrensade Bo Xilai och den marginaliserade säkerhetschefen Zhou Yongkang – och Hu Jintaos ungdomsförbundsfraktion.
Båda fraktionerna har använt militären för att stärka sin makt, och därmed har Folkets befrielsearmé, kommunistpartiets militärapparat, stärkts politiskt, och även i allmänhetens ögon.
– Fler militärer kommer att utses till olika utskott och kommittéer, och de kommer att få allt mer inflytande över Xi Jinping, sade Cheng.
Militärbudgeten har sprungit ifrån den militära strategin, och den nya status man har fått har gett militärerna ett självförtroende som inte bådar gott för regionen. Unga officerare utvecklar en kaxighet och en vilja att agera på ett sätt som Chang liknar vid hur det var med unga japanska officerare på 1930-talet.
– De har blivit farliga, arroganta och ofta stridslystna. De är sugna på bråk. sade han.
Chang tror att militärens inflytande är det som ligger bakom den aggressiva utrikespolitiken som Kina har bedrivit i Sydkinesiska och Östkinesiska havet. Genom att göra anspråk på mycket av de omstridda områdena har Kina lyckats mucka gräl och göra sig ovän med många av sina grannar.
Man har framför allt lyckats försämra relationen med Japan, vilket har underblåst våldsam nationalism både inom och utom landet, genom att göra anspråk på den obebodda men potentiellt resursrika ögruppen som kallas Senkaku av Japan och Diaoyu av Kina.
Det japanska försvarsministeriet har rapporterat att två kinesiska jagare befann sig i området runt öarna.
– Om de verkligen skickar stora båtar dit så är det ett stort problem, sade Chang.
En mer aggressiv utrikespolitik börjar även visa sig på andra områden, som till exempel i hur Kina har fört ett ekonomiskt krig mot Filippinerna och Japan via handelsrestriktioner efter territoriestriderna.
Översatt från engelska
