Propagandaspecialisterna i Guangdongprovinsen måste ha anat det: Kineserna är inte särskilt lyckliga.
Tidigare i år inledde provinsens partichef, Huang Huahua, en ”Glada Guangdong”-kampanj. Det var ett försök att sprida glada slogans i stor skala för att vända trenden med ökande allmänt missnöje. Det hela verkar dock inte ha fungerat, varken i Guangdong eller någon annanstans.
Tillfredsställelsen med livet för vanliga kineser har inte ökat lika snabbt som ekonomin under de senaste 30 åren.
Resultaten av en undersökning i frågan, som den kinesiska samhällsvetenskapsakademin och Capital University of Economics and Business tillsammans genomfört publicerades den 11 juni.
Invånare i 30 provinshuvudstäder i Kina frågades ut om hur de upplevde sin livskvalitet.
Enligt den skala som användes var ett resultat på 75 eller högre den nivå som ansågs indikera en grundläggande tillfredsställelse med livet. Den genomsnittliga poäng som deltagarna angav var emellertid 49,71. Haikou i Guangdongprovinsen låg högst, med 55,08.
Omkring 70 000 hushåll frågades ut om hur de kände. Frågorna gällde bland annat levnadskostnader, miljö, bekvämlighet i hemmet och livstempot, enligt affärstidskriften Caijing.
De allra största städerna, som Peking, Shanghai och Guangzhou, rankades på plats 20, 23 och 25 i testet.
Zhang Liancheng, som är dekanus på ekonomiska skolan på Capital University of Economics and Business, blev förvånad över resultatet, enligt regimtrogna tidningen Guangming Daily. Han hade trott att folks lycka skulle följa breda ekonomiska trender.
Allmänheten tycks dock hålla med om resultatet, i alla fall enligt några kineser som Epoch Times talat med.
Chen från Hangzhou sade till Epoch Times att för årtionden sedan kunde folk luras med hjälp av politik och ”vara nöjda så länge deras mest grundläggande behov tillfredsställdes”.
Nu är det internetåldern, sade Chen.
– Folk känner till mycket mer om andra delar av världen nu än tidigare. Vi har blivit varse att våra legitima ekonomiska, politiska och demokratiska rättigheter förvägras oss. På så vis inser vi att vi faktiskt inte är lyckliga.
Förutom detta finns orättvisorna som byggts in i det kommunistiska systemet.
– Många människor känner press och stress. Saker som vi har rätt till kan vi inte komma åt på normala sätt. Så vi är inte alls lyckliga, sade Chen.
Zhang från Shanghai sade att tillväxten i BNP inte nått ner till dem som har det sämre.
– De sociala förmånerna är fortfarande få och små … pension, sjukvård och utbildning når inte ut till alla delar av samhället. Mannen på gatan oroar sig för framtiden, sade han.
Han pekade även på förföljelsen av människor som har en tro, som Falun Gong-utövare och kristna, och repressionen mot aktivister som Ai Weiwei.
Upploppen i Inre mongoliet, Hunan och Guangdong nyligen beror enligt Zhang på att ”folk inte är lyckliga”.
– Inflationen äter upp våra besparingar. Klart att vi är olyckliga. Officiell media säger att folk är lyckliga, men de flesta har bara tvingats att bete sig så utåt.
Li från Guangxiprovinsen sade att det finns en skillnad mellan rikedom och lycka, och att mänskliga rättigheter är en viktig del av lycka.
– Demokratiaktivister förföljs. Vi har ingen yttrandefrihet heller. De som klagar förföljs också.
Det kinesiska samhällets moraliska förfall är också något som bekymrar Li.
– Brottsligheten är hög. Det är inte säkert för kvinnor att lämna hemmet om de har smycken på sig. Alla familjer måste leva bakom säkerhetsdörrar och gallerfönster, som om vi var i fängelse. Hur kan vi vara glada?
Översatt från engelska
