För nästan ett år sedan gav en medelålders bhutansk handelskvinna i staden Phuentsholing, som gränsar till Indien, ett illavarslande meddelande till mig.
– Vi har hört talas om valen på den indiska sidan. Ibland för valen även med sig en del oväntade incidenter. Vi vill inte att det ska inträffa här i Bhutan. Vi är trots allt en fredsälskande nation, sa hon, och tillade:
– Det finns inga strejker [i Bhutan] i dag. Allting går som det ska. Men man hör många nyheter om strejker i Indien, oskyldiga människor dör till och med. Tanken på att sådana händelser ska följa med demokrati i vårt kungadöme skrämmer mig faktiskt.
Än så länge har det inte rapporterats om några incidenter. Det demokratiska flerpartisystemet bestod provet då två oppositionsmedlemmar, som misslyckades i valet i slutet av mars och bara fick två platser, nyligen beslutade att avgå och istället ska bilda en lojal opposition – mot 45 medlemmar i rojalistpartiet.
Samma dag som de två politikerna anslöt sig till parlamentet samlades en grupp med protesterande i Thimpu för att kräva att kungen skulle återinföra total monarki.
Det måste vara frustrerande för den abdikerade kungen, Jigme Khesar Namgye Wangchuk, som under mer än två år försökt att demokratisera sitt isolerade kungarike. Att vänja invånarna av med kungadömet är emellertid inte lätt i ett land vars rojalistiska tradition sträcker sig över åtminstone fyra generationer av absolut monarki, och även oräkneliga generationer i tidigare dynastier.
I december 2005 meddelade kungen att han skulle överlämna tronen till sin äldste son, kronprinsen. Man förberedde samtidigt olika partier. Det kungliga Bhutans fred- och välståndspartis symbol blev tre flygande fåglar och Folkets demokratiska parti en vit häst.
Elektroniska röstningsmaskiner importerade från Indien, och med två träningsval för att utbilda Bhutans isolerade befolkning i hur man röstar, höll landet sin första valomgång till parlamentets överhus i december och januari.
Valdagen 24 mars var nationell helgdag. Med nära 40 internationella observatörer på plats tog Bhutan det slutliga steget i förvandlingen till en flerpartidemokrati.
Det kan ha varit ett av de mest odramatiska val som hållits i Asien. Medlemmar ur den kungliga familjen och buddhistpräster tilläts inte att rösta. Rösträkningen påbörjades omedelbart efter att röstlokalerna stängt och resultatet sändes ut direkt i Bhutan Broadcasting Service och Bhunask radio. Nästan 80 procent av de röstberättigade gick till vallokalen.
Bhutans fred- och välståndsparti (Druk Phuensum Tshogpa), lett av den förre premiärministern Jigme T Thinley och nära allierat med kungen, vann i 45 av 47 valkretsar. Palden Tsering, det vinnande partiets talesman, sade till reportrarna att ingen förväntat sig en sådan jordskredsseger.
– Det jag kan säga är att folket har gjort sitt val. Oppositionens nederlag var så överväldigande att oppositionsledarna beslöt sig för att avgå från nationalförsamlingen, parlamentets underhus, sa han.
– Två oppositionsmedlemmar bildar knappast en inflytelserik opposition, sade Tashi Tsering, Folkets demokratiska partis talesman till reportrarna i Thimphu.
Den mindre lyckosamma oppositionen påpekade att medan deras kandidater hade mottagits med stor entusiasm bland förortsbefolkningen utnyttjade det dominerande partiet sin position och överträdde kampanjens riktlinjer. Senare beslöt sig oppositionen för att avsäga sig sina två platser, ett beslut som senare återkallades.
Parlamentet förväntas öppnas nästa månad när kungen bjuder in majoritetspartiets ledare att bilda en regering som ska sitta i fem år. Innan regeringen börjar verka kommer en talman för underhuset att väljas. Under tiden har Jigme Y Thinley tagit över som Bhutans förste valda premiärminister. Kungen överlämnade en ceremonisjal, Dakyen, till Thinley som en symbolisk handling.
Det isolerade buddhistiska riket, inklämt mellan Indien och Tibet i Kina, är känt för sin unika levnadsstandard, med ett högt ”lyckoindex” snarare än en hög bruttonationalprodukt. Rökning är förbjuden i hela landet och utbildning och vårdinrättningar är gratis för alla bhutanska invånare. Tv:n dök inte upp förrän 1999. Internet följde därpå.
Tashme, demokratipartiets ledare som talade med mig från partiets kontor i huvudstaden, sade att de bhutanska röstarna upplevde det som att kungen bett Jigme Thinley att bilda freds- och välståndspartiet, och att partiet utnyttjat sin allians med rojalisterna.
Rojalistsidan försökte visserligen att utnyttja glädjeeffekten genom att säga:
– På jakt efter den stora nationella glädjen som växer med jämlikhet och rättvisa, erbjuder vi vår orubbliga lojalitet till den heliga monarkistiska institutionen, vårat lands livskraft och tillägnar oss själva till att verkställa Fouth Druk Gyalpo (kungens) vision, ers höghet Jigme Singye Wangchuck, för en enad, progressiv och lycklig nation. Vi kommer att guidas av ers majestät konungen, Jigme Khesar Namgyel Wangchuck, i vår strävan för ett stor, nationell glädje genom en sann och klingande demokrati.
En del av kandidaterna från demokratiska partiet anklagade de elektroniska rösträkningsmaskinerna för att ha producerat felaktiga resultat, vilket tillbakavisades av en indisk valtjänsteman.
– Den största demokratin på jorden (Indien) har använt elektroniska maskiner i många år med perfekt resultat. Dessutom uttryckte chefskommissionären för valet kategoriskt att maskinerna var felfria, klargjorde valtjänstemannen på plats i Guwahati.
– Jag håller med om att det skulle ha varit en större opposition för en lyckad demokrati i vårat land. Men nu måste vi acceptera valutslaget, sade en politisk kommentator i Thimbu.
Nava Thukaria är frilansjournalist med bas i Guwahati i nordöstra Indien. Hennes huvudsakliga intresse är sociopolitisk utveckling i nordöstra Indien och det närliggande Bhutan, Burma och Bangladesh.
Översatt från: http://en.epochtimes.com/news/8-4-22/69560.html
