Den 16 mars mötte Kinas premiärminister Wen Jiabao journalister från hela världen i samband med nationella folkkongressens möte. Under intervjun ställde en reporter från franska Le Monde Diplomatique frågor som berörde Zhao Ziyang, den före detta kinesiske premiärministern och generalsekreteraren för kommunistpartiet som tvingades avgå i samband med studentrörelsen 1989. Wens svar på frågan utelämnades av Xinhua News Agency och flera andra nyhetskällor på nätet.
Den första delen av frågan som den franske reportern ställde gällde en artikel av Wen med titeln ”Mina tankar om den historiska uppgiften i socialismens begynnelsesteg och dess utrikespolitik”, som nyligen publicerades i People’s Daily.
Reportern följde upp med att fråga: ”Nyligen publicerades en bok i Hongkong, skriven av förre premiärministern och generalsekreteraren för kinesiska kommunistpartiet, Zhao Ziyang. I sin bok nämner Zhao att Kina, liksom Taiwan gjorde, måste genomgå demokratiska reformer om man vill uppnå modernisering. Taiwan var också en diktatur förr, men har nu ett demokratiskt flerpartisystem. Vad anser du om Zhaos åsikt?”
Wen svarade: ”Den i Hongkong publicerade bok som du nämner har inget med mina föregående uttalanden att göra, eftersom jag inte läst den.”
Kinesisk medias utelämnande av denna ordväxling fångade omedelbart västmedias uppmärksamhet. Associated Press kommenterade den 16 mars att fram till idag nämner Kinas statsstyrda media sällan Zhao, den förre ledaren som stödde politiska reformer. Till och med Wens passiva svar på frågan om Zhao togs genast bort från den officiella återgivningen. Xinhua News Agency tog därefter bort den franske reporterns fråga och Wens svar, som om ordväxlingen aldrig ägt rum.
Den 20 mars intervjuade en reporter från Epoch Times Sun Wenguang, före detta professor vid Shandongs universitet för att få hans uppfattning om händelsen. Sun menade att det avsiktliga borttagandet av konversationen, trots att Wen varken uttryckte sig positivt eller negativt om Zhao, visade att kommunistregimen fortfarande är mycket känslig för frågor som rör Zhao och massakern på Himmelska fridens torg den 4 juni 1989. Det visar också kommunistpartiets rädsla för sin egen svaga politiska ställning.
Sun spekulerade att borttagandet av intervjusegmentet troligen inte var Wens egen idé, utan snarare ett resultat av påverkan från sfären runt Jiang Zemin. Maktkampen bland höga tjänstemän inom kommunistpartiet är oerhört intensiv. Under sådana förhållanden vill Jiang-kretsen säkerligen undvika känsliga frågor gällande Zhao Ziyang och massakern på Himmelska fridens torg.
Chefredaktören för Dongxiang Magazine, Zhang Weiguo, förklarade för Epoch Times varför Wen var så passiv när han undvek den franske reporterns fråga. Zhang förklarade att Wen för tillfället är i en mycket svår situation och under stort tryck. Det var därför han inte gav ett mer detaljerat svar. Hans beteende under presskonferensen undergrävde den kraftfulla image och politiska status han försökte skapa under kongressens möte.
Zhang nämnde också en artikel i senaste Dongxiang Magazine som noggrant målar upp bilden av det intrikata förhållandet mellan Wen och andra höga partitjänstemän. Det sägs att efter det att Chen Liangyu, en nyckelfigur i Jiang Zemins gäng, avlägsnats från sin maktposition har Hu gett sig på Huang Ju och Jia Qinglin. Jiang Zemin ska dock ha krävt att om Jia och Huang ska avlägsnas måste han offra Wen. Därför löper Wen en konstant risk att offras när som helst i konflikten mellan de högsta makthavarna.
Sedan genomförandet av den så kallade makrokontrollpolitiken 2004 har Wen varit måltavla för många politiska maktkamper, Chen Liangyu ledde den första attacken på Wen när han anklagade makrokontrollpolitiken för att hålla tillbaka utvecklingen i de östliga städerna i provinserna Jiangsu och Zhejing, i synnerhet Shanghai. Chen varnade Wen och resten av kabinettet att om de fortsatte att trycka på för makrokontroll måste de vara beredda på att ta på sig den politiska skulden för att ha skadat den ekonomiska utvecklingen i hela landet.
Zhang Weiguo tror att det faktum att man sätter tryck på Wen, som han anser är en kompetent, skicklig och icke-korrumperad tjänsteman, avslöjar kommunistregimens usla natur. Alla som när ett genuint hopp om att tjäna Kina och dess folk hindras av kommunistpartiet. Wen vet mycket väl att kommunistregimen inte kan hålla ut mycket länge till, men han är för närvarande ändå oförmögen att bryta sig loss från den.
Läs originalartikeln på kinesiska här.” target=”_blank”> engelsk version av Aron Lamm.
